Med röda tights i spåret

Från och med nu...

2009-02-19T22:15:00.001+01:00

läser du vår blogg här.

Bizz

2009-02-18T19:52:00.005+01:00

Jag är såld på Bizz. Älskar att smörja in mig med den. Önskar mig muskelvärk! Och här säljs den.

Vilodag

2009-02-18T14:09:00.002+01:00

55 minuter spinning bortanför Friskis och Svettis är tunga minuter. Friskis kör på sitt vanlig upplägg, uppvärmning, konditionsblock ett, aktiv återhämtning, konditionsblock två och sedan nedvarvning samt stretch. Hos dem är allt utom stretch inbakat på 45 minuter. Men i går var det uppvärmning och sedan ett konstant konsditionsblock på 55 minuter. Instruktören hade fokus på intervaller och mot slutet var jag så trött att jag fick kramp i vaderna. Det var nog ett pass som förbättrade min kondition. När jag kom hem var jag supertrött av 20 minuter kettlebells och 55 minuters spinning, det kändes nästan som när jag hade sprungit halvmaran. Jag somnade som ett barn prick kl. 22 och vaknade 8,5 timmar senare och det kändes som jag sovit i en timme. Idag är det med andra ord vilodag.

Kettlebells

2009-02-18T09:03:00.004+01:00

Kom i går lite tidigt till Vasalundshallen där jag hade bokat in mig på ett spinningpass, så jag passade på att köra lite överkroppsstyrka innan. På gymet hade de kettlebells som jag varit lite intresserad av att pröva men inte riktigt vetat hur. Men på detta gym satt det tydliga intruktioner och även om jag inte vågade mig på någon av övningarna där man svingar redskapet så testade jag, militärpress, tricepspress, enarmsrodd och en övning vars namn jag inte minns. Nämnde det nu på morgonen här på jobbet och en tjej här brukar på på ett pass på World class där de svingar sina kettlebells. Passande nog så har jag precis fått en gratisbiljett till det passet och tänkte därför gå iväg och testade det där med svingen också, kan bli kul.

Löpträning i grupp

2009-02-17T21:50:00.005+01:00

Medan Malin testar olika gym och yogaformer, så springer jag. Bättre och bättre. Det gick snabbt att bli biten av löpträning i grupp. Jag gillar hela grejen, från början till slut: Man kommer löparklädd. Mössan nertryckt över öronen. Hej, hej, och är du med i kväll, och nu ger vi oss i väg. Man springer i en timme. Leker. Svettas. Tävlar på skoj. Fullt ös och allvar. Fingrarna som frös i början av passet är mot slutet så varma att de kokar. Det är här och nu och ingen kurs i mindfulness kan slå detta.

12,5 km blev det. Jag har inte känt något i mitt ben/höft i dag. Jag stretchar som naprapaten har sagt, det vill säga mycket försiktigare och färre muskler än tidigare.

Poweryoga

2009-02-17T10:01:00.003+01:00

Jag testar nu Medley under två veckor för att se vad de har för utbud. I går stod Poweryoga 75 minuter på schemat. Den absolut svåraste positionen var den på bilden, crow position. Skam den som ger sig och helt plötsligt klarade jag den i 4 sekunder, kan tyckas kort men testa själva så får ni se. Det var första gången jag provade poweryoga, innan har jag bara varit på Ashtangayoga och Satsyoga. Det som som var annorlunda var att det var lite mer fokus på styrka och lite snabbre flöde genom de olika positionerna. Kanske inget man går på för avslappningens skull, jag har till och med täningsvärk i benen idag. Annars så var det finfina med Medley att jag bokade passet på morgonen samma dag som jag gick på det, ingen onödig trängsel, schyssta omklädningsrum, till och med ångbastu. Igår var jag på Odenplan, idag ska jag testa hemmagymet i Vasalundshallen hemma i Solna. Där kan man simma också, för det ingår i kortet.

Träning och musik

2009-02-16T13:45:00.003+01:00

Även i går lyckades jag norpa åt mig en återbudsplats på spinning. Det verkar vara det som är melodin, att hoppas på andras förhinder för träning. Kom lite tidigt till Friskis så jag värmde upp med styrka för överkropp under 20 minuter och körde något snabbprogram för axlar och triceps.

Det intressanta med spinning är två saker:

1. Man konditionstränar i takt till musik. Till en början kändes det som löpare lite konstigt, men nu har jag fått in det rätta höftgunget och känner hur takten motiverar till att ta i lite extra.
2. Det finns inget som heter lågintensivt i spinningen.

Dessa två konstaterande leder till att det måste vara bra musik på passen för att man ska tycka det är kul. Jag är inte typen som gillar techno och overloopad dance music. Nej ge mig Miss Li, Rammstein, lite skön indie eller låtar som finns i min mors vinylsamling från 70-talet. Jag vill ha en igenkänningsafaktor för att det ska peppa. Om detta nu uppfylls så är jag rejält trött efter ett pass, har ofta tunga ben, en härligt röd ansiktsfärg och ett flås som heter duga. Igår var det igenkänninsfaktor på musiken till en början, trist musik i mitten och galna arabiska trummor mot slutet. Och som jag var trött...jeesus. Mer sånt och mitt förlorade flås är på tillbakagång.

Yoga

2009-02-15T19:31:00.004+01:00

Jag var på yoga i dag. Premiär. 40 kvinnor och två män. En av dem känner jag. Den andre gick igen. Jag vågade inte göra de värsta akrobatikövningarna. Jag hörde hur det fjärtade till runt omkring mig, och eftersom plingplongmusiken inte direkt överröstade sådana ljud, tänkte jag: Jag vill bli varm i kläderna först. Yoga är säkert bra. Men inte så skoj. Efteråt, på avslappningen, när man ska vara så lugn och långsam och ligga med slutna ögon och jag är snabb och har tittat mig omkring flera varv, hör jag en röst från det främre av rummet säga att "nu kan ni slå upp era ögon och långsamt komma tillbaka till rummet." Då blundar jag igen och så tittar jag. I nästa sekund cyklar jag hem i de röda tightsen.

I går när jag vaknade kände jag mig lite halvsjukfriskkanskeblirsjuk. Men jag blev frisk, och rätt som det var hade jag sprungit en mil. Kroppen känns bättre än på länge.

Ät, tyck om dig själv och unna dig goda saker

2009-02-15T14:22:00.003+01:00

Det här var en kort och fin text på temat Äta bör man, annars dör man eller på temat Tyck om dig själv eller på temat Det är aldrig fel att unna sig.

Äta bör man annars dör man

2009-02-13T20:45:00.007+01:00

Äter man havregrynsgröt före sju på morgonen, tokjobbar hela dagen och bara hinner stoppa i sig ett par bananer är det inte mycket energi kvar när man har dragit på sig de röda tightsen för att ge sig ut i det sista dagsljuset. Kroppen gick på reservtanken. 5 km, snitt 6:00 per km.. Mörkret hann nära på komma innan jag var hemma igen. Och på något underligt sätt kom jag hem med mer kraft i kroppen än inför min runda. Man ångrar sig aldrig efteråt, när man har varit ute på en löptur, eller hur?

Och nu har jag ätit. I morgon ska det bli ett långpass.

Spinningpass! Finalmente!

2009-02-12T20:10:00.004+01:00

Nytt jobb, ny stegräknartävling. Denna gång kan man även omvandla andra träningsformer till steg, vilket ökar stegmängden avsevärt. Mitt mål är att i alla fall gå minst 11 000 steg om dagen innan ev. träningssteg kommer till. Det är en nöt att knäcka när man är kontorsråtta, det är bara att komma på små ärenden under dagen, aldrig okynnesåka buss samt springa mer till tvättstugan och pappersåtervinningen.

Månadens första spinningpass är avklarat. (Jag lyckades boka en restplats i eftermiddags) 50 hårda minuter gav riktigt stela ben som kippade efter syresättning, åh så skööönt. Efter passet hamnade jag bredvid en lustig dam, hon är ofta där. Jag ser henne aldrig i gymet men i omklädningsrummet. Det sista hon gör innan hon kilar upp på träning är att lägga ett lager smink, och då verkligen allt. Hon har också platinablont hår med en höjd på sin frisyr som skulle göra Amy Winehouse grön av avund. Jag undrar hur hon tränar, rinner aldrig hennes smink av, tappar aldrig frisyren i höjd?

Få i väg någon på träning

2009-02-12T09:47:00.003+01:00

Känner du någon som du tycker borde börja träna? Medley har ett alla hjärtan dags erbjudande där man kan maila iväg två veckors gratis provträning på alla deras anläggningar. Man kan ju maila till sig själv också om man vill prova på lite ny träning eller vill gå och simma.

Friskis och svettis från helvetet

2009-02-11T12:17:00.003+01:00

Jag kommer för evigt att banna Friskis och svettis nya bokningssystem från helvetet. I morse gick jag in för att boka pass som är en vecka fram, och allt var redan bokat kl 9 på morgonen. Ska man behöva hänga på låset runt midnatt varje vecka för att få de pass som man vill? Jag hörde i alla fall om några som pratade om det i omklädningsrummet. Eller som någon annan sa: "Varför ska jag betala för ett träningskort som jag inte kan nyttja?" Så nu är jag hänvisad till de fria vikterna ett tag, men det är inte det roligaste. Eller missförstå mig rätt, det är kul men inte lika utmanande som att kunna springa och i väntan på det vill jag i alla fall kunna variera min träning. De två senaste dagarna har det blivit pilates, rodd och styrka för överkropp. I väntat på att passguden ska le i mot mig så är det också detta som jag kommer att variera framöver.

Core - igen

2009-02-10T20:38:00.009+01:00

Det var ett tag sedan jag var där sist, på coren. Det var så trångt när jag kom fem sekunder innan det skulle börja att jag fick stå nästan inne i spegeln. Med mina nya linser ser jag inte så bra på nära håll. Balansprövningen vi skulle göra hette "Stjärnan". Jag tror inte att det enbart berodde på linserna att jag inte kände mig som en Stjärna. Och definitivt inte som en Stjärna med muskler.

I morgon har Snabba Jenny paxat mig för lunchlöpning, jabba. Jag ska föreslå en skärgårdsnära runda, att vi följer vattnet ute vid Femöre. '

Läs vad Gertrud Hellbrand skrev om bloggen, alltså inte denna :) utan själva fenomenet, i DN häromdagen. Jag har också funderat; vad händer när det privata bara ligger ett klick bort från att hamna precis överallt?

Från maffe till intensiv styrka

2009-02-09T21:03:00.004+01:00

Som tidigare skrivits så sprang jag i går, men med strikta förhållningsorder från sjukgymnasten. Det fick inte vara så långt att foten kunde överbelastas och det fick inte heller vara för snabbt så att det blev ett för stumt nedslag med foten. Så jag maffade i en kvart och såg till att varje steg blev ett fint rullande över hela fotbladet, inga stela steg där inte. Kände av lite ömmande i foten under löpturen. Idag har jag också känt lite till och från men inte alls så att jag haltar, vilket varit fallet då jag tidigare provat på att springa sedan november. Nu går det framåt med andra ord, kanske kan det bli en maffehalvtimme snart.

En kvart håller ingen i form så det blev också 50 minuters intensiv styrka. Jag var inte på latsidan och såg till att nyttja varje minut genom i vilan mellan två reps på en övning helt enkelt köra en annan övning. Jag testade också två nya varianter på utfall, en med 10 kg vikter och en där man har den främre foten på en bosuboll. Utöver det vanliga programmet lade jag också till ytterligare en övning för triceps. Allt detta har i dag resulterat i massor av träningsvärk, det var ett tag sedan sist.

Det är spännande att styrketräna. Jag märker att kroppen blir starkare på ett nytt sätt. Jag gör säkert inte milen på 50 längre (men dit och under ska jag i sommar) men jag känner mig starkare, får bättre hållning och lär mig ständigt nytt om hur min kropp fungerar. Det kan inte vara dåligt för löpsteget.

Löpträning i grupp blev snabbt en nödvändig vana

2009-02-09T21:00:00.009+01:00

Aldrig har det gått så snabbt att lägga sig till med en ny vana. Då och då har jag läst om IF Linnéas löpträning i grupp, och om TSM, en skräckblandad förtjusning har bubblat i mig; tänk om jag... nej, nu snackar vi verkligen om att hamna utanför sin säkerhetszon! Åka lift i fjällen; läskigt, men ok, sjunga; läskigt, men man kan stödja sig mot någon tonsäker typ, prata engelska; shit, tänk om någon hör mig, etc, etc. Men att hänga med ett gäng (och nästan enbart män) ut och LÖPTRÄNA??? Säkerhetszonen slutar här....................................................................................... och här är jag. Efter femhundra meters löpning har jag tappat dem ur sikte medan jag hulkar av ansträngning. Sådana har mina fantasier sett ut.

Två måndagar i sträck har jag nu hängt med Friskis&Svettis ut på löpträning - i grupp. I dag var vi sex män och två kvinnor. Erik ledde (som alltid). Stans backar skulle forceras. Under en knapp timme öste vi på. JAG HADE ROLIGT PRECIS HELA TIDEN. Äntligen måndag har numera inte ett endaste stänk av ironi över sig.

Kort rapport

2009-02-08T21:53:00.003+01:00

Kroppen fortsätter att må bra. I torsdags blev det en löptur hela vägen hem från jobbet - nästan. De sista två km var jag slut på energi och gick. 13,5 km blev det i alla fall, och inget som värkte efteråt. I dag blev det en kort runda på 4,6 km.

Det dröjer, att få ihop det med nya bloggen, den som även ska finnas på MittVals hemsida. Jag ruvar på ett och annat ämne tills vi är där, bland annat detta med mat, och mat och träning.

En läsvärd text hittade jag här.

En kvart på löpbandet

2009-02-08T19:53:00.001+01:00

Idag tog jag några löpsteg på gymet, en kvart på löpbandet utan smärta i fot. Man kan väl också säga att det var min livs första maffekvart. Det här får bli den korta varianten, i morgon kommer hela versionen av dagens löpäventyr. Just det 50 minuter styrka också, arbetar på de där snygga armarna och schyssta benen.

Snygg på gym

2009-02-05T21:17:00.005+01:00

I de flesta modebloggar förekommer det nu och då små collage på saker bloggarna vill ha eller på stilar som är "rätt". Så här kommer mitt egna lilla collage, helt baserat på dagens gymbesök.
Jag hade ett spinningpass inbokat och velade hela eftermiddagen fram och tillbaka om jag skulle gå på det eller inte, kände mig inte rikitgt pigg efter att ha sovit rätt dåligt i ett par nätter. Men jag åkte i väg och passade på att köra styrka innan i ca 30 minuter. Sedan in i spinningsalen, ställer in cykeln, börjar trampa och väntar på att passet ska dra i gång. Precis i den sekunden får jag huvudvärk och lätt frossa, hamnar i något basalt mänskligt stadie där min kropp säger: Mat, värme, närhet. Springer ner till omklädningsrummet, vill bara hem så jag byter om lite halvt och får i hop följande fashionabla kombo: Nudiejeans, låga löparstrumpor, converse, joggtröjan och en svart kofta.

Detta kändes nästan konstigare än de gånger man sprungit ner i full löparmundering (inklusive tights) på Ica, då syns det ju i alla fall att det finns en tanke bakom. Nu blev det lite av allt. Såg det ut som jag skulle träna och skulle jag göra det i jeans? Eller såg det bara ut som att jag trivdes så bra i funktionsmaterial att jag glider runt i mina löpartröjor och löparstrumpor till vardags?

En tjock filt och god mat löste allt här hemma. Nu ska det bli lite extra sömn också. Godnatt.

Run fat boy run

2009-02-05T08:26:00.003+01:00

Har ni sett filmen "Run fat boy run"? Kanske inte något som kvalar in på en topp tio lista men lite festlig då den behandlar ämnet löpning och närmare bestämt marathon. Kort om filmen, boy meet girl, killen lämnar tjejen högravid vid altaret. X antal år senare är hon med en ny man som tränar massor och ska springa just ett marathon. Så det hela slutar i ett marathonbattle om denna kvinnas hjärta. Lite småfestligt grepp att få någons uppmärksamhet genom att springa ett marathon men det bästa med filmen var nog illustrationen av hur den otränade exmannen går i in i väggen. Han springer både bildligt och bokstavligt talat in i en mur. Denna mur talar sitt universiella språk. Jaja, ni kan ju gissa hur filmen slutar, se till att ha något åtråvärt på mållinjen så klarar man de värsta murarna.

Team Flaxande armen

2009-02-03T21:04:00.003+01:00

Då blev det ett Core bosu pass igen. Mitt indiannamn på detta pass är numer "flaxande armen". Men från början; jag körde styrka innan passet, enarmsrodd, axelpress, triceps, utfall, knäböj och lårcurls. Sedan flaxpasset. Det är mycket jobbgare än vad man tror. Kanske inte det mest pulshöjande men som man blir trött i musklerna av 50 minuters relativt statisk träning. Förra veckan kunde jag till och med säga hej till träningsvärk dagen efter passet. Jag gissar att styrketräningen innan också bidrar till mitt indiannamn.

Jag har ju länget önskat mig en gymkompis och en dag förra veckan ringde min bäste vän C och sa att hon skaffat kort på Friskis, sedan sa hon : "Så mycket pass så lite tid". Jag föreslog att hon skulle följa med på Core bosu och hon föreslog det som en stående bokning ett bra tag framöver. De helt ensamma dagarna på Friskis är över.

Veckans träning blir som följande:

Måndag: Toktrött efter att ha börjat nytt jobb och således vila
Tisdag: 30 minuter styrka samt 50 minuter Core Bosu
Onsdag: Odla vänskap
Torsdag: 50 minuter spinning
Fredag: 45 minuter styrka innan jobbet (!)
Lördag: Sovmorgon hela dagen
Söndag: 45 minuter spinning

Nya löparvänner - polisen i hälarna (nästan)

2009-02-02T22:00:00.007+01:00

I kväll har jag varit ute och sprungit med Friskis&Svettis, premiär för mig att löpträna i grupp! Jag vidgar gränserna för min säkerhetszon - det här hade jag ALDRIG vågat för ett år sedan! Hänga på sådana där långbenta, snabba typer som jag knappt skulle se skymten av efter 500 meter... Vi sprang 9 km i ett för mig behagligt snitttempo; 5:50. Ett par km låg vi nog på 5:30. det gick bra det också. Klockan blev en hel del innan jag kom hem, skulle också tanka en hybrid för första gången i mitt liv.

Det är nu polisen kommer in i bilden. Jag hade gett mig av hemifrån flera timmar tidigare. meddelat en av tonåringarna att nu gör jag det och det och det och sen kommer jag hem. Hon såg ut som hon lyssnade. Det gjorde hon antagligen också, men inte på mig. Kanske på Lars Winnerbäck. Synen fungerade uppenbart bättre för när P (nu har det gått några timmar) kommer hem och frågar var jag är, säger tonåringen eh, hm, glurk... hon är ute och springer. Tonåringen har i alla fall uppfattat mina löpartights. ytterligare en timme går... mer än tre timmar är jag inte ute och springer en kall måndagkväll (än:)). Svarar inte på mobilen, men har den med (ligger kvar i bilen, jag gillar inte att prata i telefon när jag är med andra). Mörkt och kallt ute. P ringer runt. Ingen vet. Jag har inte varit och druckit vatten hos A & C som jag brukar när jag springer länge. Polisen? Ja. Vi avvaktar en timme innan vi gör något, tycker man där. Men då kommer jag, glad och allt, för jag har sprungit nästan en mil utan en endaste liten känning i min vänstra sida. Och jag hann med de andra, inga problem. Happy end. Ibland är det inte det.

Jag undrar också när den där bloggen som vi har pratat om ska bli verklighet. Men det är väl något kvar att ordna med, och det där som är kvar ska göras via MittVal.

Starka axlar

2009-01-30T22:04:00.004+01:00

I någon avundsjuka över att inte kunna springa så ögnar jag bara lite snabbt igenom Runners World och läser desto mer i Fitness Magazine. I de två senaste numren har de haft bra träningprogram för oss som är noviser på vad alla muskler heter och hur de bäst tränas. Denna månad har jag haft fokus på axlar och märker redan nu att jag orkar samma antal reps men på högre vikter än i början. Idag blev det 15 minuters rodd som uppvärmning och sedan utfall med boll, lårcurls med boll, knäböj på balansplatta med 10 kg vikt, 3 axelövningar, ny ryggövning på boll, biceps, triceps, bröst och slutligen situps på bosuboll. Samtliga övningar görs 3x12 utom rygg och mage som görs 3x15. Efter detta så somnade jag nästan i bastun. Framför tv:n har jag nu stretchat min högra fot och drömt om härligt svettig långpass ute i friska luften.

Min kropp i fokus

2009-01-29T20:43:00.003+01:00

Idag har det varit fokus på min kropp. Först sjukgymnastik sedan kiropraktor och sist träning. Sjukgymnasten jag träffade var väldigt duktig och kunde konstatera att jag blivit stel på ovansidan av framfoten som en följd av skada. Detta har medfört att små senor och ligament inte riktigt hänger med när det blir för hård belastning vid ex. löpning. Jag har fått stretchprogram, order om att testa wet vest för löpningens skull, rekomendation om att ska iläggssulor samt att jag måste träna upp min högra vad som numer är smalare än den vänstra. Hon trodde också att jag skulle kunna börja springa lite försiktigt ganska så snart. Återbesök om en månad.

Kiropraktorn tryckte på en massa ömma punkter. Hon sa att det märktes att jag haltat mycket men att all min styrketräning ändå gör att jag inte känner av det så mycket själv. Det blev 30 smärtsamma minuter hos henne och sedan rekomendation om just iläggssulor, så nu får jag väl helt enkelt se till att skaffa det.

Slutligen blev det ett pass spinning som tog ut mig rejält. Jag tog ut mig rejält och har inte känt mig så trött efter träning på riktigt länge. Så nu är jag sådär härligt trött i kroppen efter att sjukgymnast och kiropraktor vridit och bänt på den och jag själv pressat ur de sista krafterna.

Veckans träning

2009-01-28T21:43:00.005+01:00

Det här inlägget borde kommit i måndags men fastnade någonstans.

Måndag: Vila

Tisdag: 30 min styrka + 50 min. Core bosu

Onsdag: Vila

Torsdag: Besök hos sjukgymnast sedan till kiropraktorn för årets första bedömning och sedan spinning intensiv 75 min.

Fredag: Styrka 50 min

Lördag: Välförtjänt vila

Söndag: Spinning medel 50 min.

Känns som att jag verkligen kommit i gång med träningen och januari månad ser riktigt lovande ut i tid. Nu känns t.o.m. foten lite bättre och jag kunde smärtfritt kosta på mig en tjurrusning till bussen efter jobbet.

Hur undviker löparen att bli skadad?

2009-01-28T21:39:00.008+01:00

Björn Suneson har sprungit längre än de flesta. Sommaren 2007 sprang han tvärs över den amerikanska kontinenten. Mer än ett marathon om dagen, 96 dagar i sträck. Om jag minns rätt var den enda skavanken han fick lite skav i grenen efter att en dag ha sprungit i byxor som blev blöta av allt regnande. Själv tror han att det beror på hur han tränar. Påstår att han är lite av en latmask. Att han aldrig tar i till 100%. Low Slow Distance. Aldrig en för häftig ökning av träningsmängden. Sparsamt med sådant som intervallträning. Är noga med att alltid ha flera löparskor igång samtidigt för att få variation istället för ensidighet i den ensidighet som löpning trots allt innebär. Så efter fyra dagars maffande på raken unnar jag mina ben en vilodag. Jag är trots allt knappt skadefri. I morgon är det återbesök hos naprapaten.

Läs vad Björn Suneson skriver om hur han undviker skador här.

Många bollar i luften och en på träning

2009-01-27T21:07:00.004+01:00

Man har väl många bollar i luften. Just nu skriver jag detta inlägg och telefonkonfererar samtidigt med Cecilia om det som ska vara på nya bloggen samt redigerar i den nya bloggen.

Det blev 45 minuters spinning och 30 minuters pilates i söndags. Om jag hade kunnat springa så skulle det ha blivit en massa långpass, men nu får det bli långa pass på gymet i stället. I dag blev det 30 minuters styrka och 50 minuter Core bosu, ni vet sådan där coreträning på boll. Det ser ganska roligt ut när 40 personer ska försöka hålla balansen, tillräckligt med flaxande armar och ben för att det ska börja flimmra framför ögonen. Instruktören säger hela tiden att vi ska vila ögonen på en fast punkt för att hålla balansen när det kommer till uthållighetövningarna. Så i väntan på den nya bloggen kan ni få vila ögonen på mig och Cecilia när vi stretchar.

Pulsklockan och jag, del II

2009-01-27T19:34:00.002+01:00

I kväll gjorde jag precis som funrun sa och allt gick bra. Men sååååååå lååååååångsaaaaaaaaamt.

snittpuls: 135 (nästan i hamn, alltså!)
kmtid: 7:23 (oj, oj, oj. nu tycker till och med jag att det går långsamt)

Pulsklockan och jag

2009-01-26T21:18:00.006+01:00

Härmed är min första, riktiga maffeträningsperiod inledd. Till skillnad från de som tränar så att blodsmaken i munnen är en ständig följeslagare, så att kroppen värker och går sönder ska jag Ta Det Lugnt. Enligt beräkningen 180 minus ålder minus avdrag för hur tränad man anser sig vara ska jag (pulsklockan) hamna på på nånting runt 130. 180-48-5=127. Eller 180-48-0=132. I dag startade jag på 210. Då stod jag stilla på toaletten. Sedan tog pulsklockan ett skutt upp till 213. Jag stod fortfarande stilla. Jag började springa så långsamt jag bara kunde (inte på toaletten, nu är jag utomhus) och pulsklockan visade fortfarande på siffror upp mot 200. Jag pratade med mig själv i mörkret ("inte ta i mer än att du kan föra ett samtal!). Det gick utmärkt att prata. Jag fortsatte med ett sångtest. Luciasången var vad som kändes naturligast att klämma i med, och det gick utmärkt att sjunga också. Jag sprang så sakta att jag började frysa. Pulsen sjönk långsamt. Efter en och en halv km var den nere i 164. En helt vanlig kvinna gick om mig.

Ska det vara så här?

Sista km (eller lite tidigare) hände något. Pulsen sjönk. Den höll sig runt 130 och jag rörde mig faktiskt framåt.

snittpuls: 143

kmtid: 7:12

Hunden som sprang efter en hare

2009-01-25T16:51:00.003+01:00

Jo, jag tänkte att Hope skulle få vara med på en bild. Så här kommer hon. Ska du förstå får du läsa det förra inlägget också.

Att tolka smärta

2009-01-25T16:29:00.002+01:00

Sedan en dryg vecka har jag följt naprapatens råd: Ta det lite lugnare ett tag. Så det har inte blivit någon löpning sedan förra onsdagen. Istället ett pass på Friskis, lite styrketräning, försiktig stretch, bålstabilitet. Jo, det onda lägger sig. Under samma period har jag sovit i vår mjuka extrasäng. Enfter en natt i den ordinarie gjorde det jäkligt ont igen. Jag ska ta det från början:

Sommaren 2007 bytte jag säng. Den gamla från Ikea hade hängt med alltför länge. Jag tyckte att jag var noga när jag valde ut vilken jag skulle ha. Det var jag inte. Sängen jag köpte är för hård. Den har för lite svikt, även om den heter "mjuk". I ett och ett halvt år har jag legat och blundat i sängen, inte bara på grund av sömn, utan också för vad jag innerst inne har vetat: Sängen är för hård. Den kommer inte att bli mjukare. Jag kommer att behöva köpa säng igen.

För att bli ännu säkrare på vad jag redan vet flyttade jag in i extrasängen. Det är inte mycket att snacka om - en mjukare säng gör att jag mår bättre i mitt bäcken/min höft. Jag slipper dessutom väcka mina armar som sover så hårt så att jag vaknar mitt i natten av att det sticker i dem. Enda sättet att få bort sticket är att röra på dem några minuter. Då vaknar de, men då har också jag vaknat. Extrasängen behövdes, och jag flyttade tillbaka till min vanliga natten mellan torsdag och fredag. Försämringen kom med en gång - och nu hade jag ju inte varit ute och sprungit på åtta dagar, inte inte kört något tokpass på Friskis&Svettis, ingenting. Tänk om det faktiskt är så - att utan ett sängbyte skulle jag aldrig känna att kroppen blir helt ok? Och så har jag hela tiden fram tills nu tänkt att det onda (enbart) beror på löpningen, något med den som inte är som det ska?

(Nej, extrasängen kan inte flytta in i sovrummet. Den har mått som inte funkar:( )

I går kväll var jag ute en första liten runda på ett bra tag. Jag tog Hope med mig, en av hundarna som är här över helgen. Hon är som gjord för att springa. Det var mörkt. Det regnade. Det var vatten på marken. Ibland var det is också. Hope och jag hade hur kul som helst. Efter ett par km kom en hare i vår väg. Då blev det lite som att åka isjakt- är man en spansk jakthund så är man. Jag hade satt en pannlampa runt magen på henne, ifall hon skulle slita sig, men vi höll ihop som gjorda för varandra ända hem till ytterdörren. Så kul har jag inte haft på hela veckan.

I dag sprang jag på nytt, mätte upp en runda på 5 km som ska bli min korta mafferunda den närmaste tiden. I dag sprang jag den efter eget behag. Km-tid blev 5:43, snittpuls 156. Alla siffror bör alltså sänkas ordentligt.

För övrigt har jag varit och sett "Maria Larssons eviga ögonblick", Jan Troells senaste film. Har du den minsta tanke på att se den - gör det. Maria är bara två generationer ifrån oss. Vill du inte gå på bio kan du lyssna på KG Hammar, vår förre ärkebiskop, i P1´s "Samtal pågår". Eller titta på Jonas Gardells serie "De halvt dolda" på svt.se. I "De halvt dolda" är de flesta hemska, man orkar knappt med dem. Men man tycker om dem.

Fredagens långpass...

2009-01-25T14:54:00.003+01:00

...var på gymet. Först 30 (!) minuter intervall på Crosstrainern. Det blir inte roligt och jag kan inte annat än tänka på Belle & Sebastianlåten Get me away from here i´m dying. Efter detta blev det 50 minuters styrka. Det blev tre axelövningar, knäböj på balansplatta med 10 kg extra vikt, lårcurls med pilatesboll, triceps och två för denna stabila bål. Om 90 minuter smäller det igen och jag kommer då att sitta i en spinningsal någonstans på Sveavägen, om karaktären håller så kommer jag också att styrketräna lite innan eller efter det.

Om ni tycker att vi är lite slöa med att skriva så beror det helt enkelt på att vi väntar på den stora flytten. Efter den kommer vi skriva massor, vi spar på en massa trevliga inlägg helt enkelt. Kanske i morgon eller i övermorgon? Flyttkort kommer i alla fall.

Vi antar utmaningen

2009-01-23T21:07:00.023+01:00

Funrun skickade denna utmaning till oss och bloggsociala som börjat bli så antar vi den.

1. Vilken typ av löpare är du?

C: Jag har som mål att en dag kvala in i Team Ultrarapido.

M: Jag vill bli snabb alldeles för snabbt.Då jag springer några snäpp snabbare än maffe så kvalar jag in i gasellklassen.

2. Hur länge har du löpt?

C: Sedan sommaren -07 har jag faktiskt lyckats hålla igång - förutom under tre månader i början av förra året. men då var det ett ofrivilligt uppehåll på grund av en skadad fot, inte som alla tidigare uppehåll; det blev visst inget den här veckan heller...

M: I mars -07 utmanade A mig och tävlingsmänniska som jag är....

3. Hur mycket löper du per vecka?

C: När allting går som det ska - tre gånger. Det går inte alltid som det ska.

M: Just nu ingenting med arg fot men under mina glansdagar så blir det ca 4 ggr i veckan runt 12 mil/månad.

4. Vilket är ditt “feelgood” tempo?

C: Jag håller på att lära mig ett nytt feelgoodtempo, och jag tror att jag hamnar på någonstans strax under 7:00. Maffe styr och ställer!

M: Definitivt runt 5:25-5:30 tempo. Jag kanske kan vara världens bästa på att hålla det tempot vare sig det är en kortrunda eller långpass som gäller. Jag skulle vinna "jämnast löpning vinner"!

5. Vid vilken ålder började du springa?

C: Jag tror att det var strax efter två. Sedan har jag haft en massa pauser. Mellan 13 och 19 stod jag i princip stilla. Sommaren när jag fyllde 44 fick jag en idé om att börja löpträna. Det tog ett tag att genomföra den.

M: Åh... jag har sprungit efter så mycket men rent löparfokuserat så var det vid den ringa åldern 27.

6. Vilka andra sporter utövar du regelbundet?

C: Höstterminen 2007 lyckades jag använda mitt terminskort på Friskis&Svettis ända in i julveckan! Det var helt och hållet ledaren Stefans förtjänst, för han har så kul pass. Jag går på vanlig golvgympa på Friskis&Svettis nu också, tycker om stället. Friskis&Svettis är lite som Konsums gamla blåvita serie, inget som får en att känna sig dum.

M: Sport och sport, men jag har börjat hänga lite i gymmet för att få stark löparkropp samt frågesport.

7. Vad måste du ha med dig på ett pass?

C: Vadå måste ha med mig? Nu har jag missat något?

M: Alltid tuggummi och hemnyckel.

8. Varför springer du?

C: Från början var det för att jag så gärna ville vara en sån som kunde springa en mil utan att stanna. Nu springer jag för att jag vill kunna springa ännu längre, och för att jag blir så lugn och glad av det. Det är efter ett långpass man ska fråga mig om det mesta! Jag går glatt med på allt och har tappat all förmåga till kritiskt tänkande, jobbiga följdfrågor och sånt.

M: Från början för att anta en utmaning, sedan för att bli snabbare och nu för att orka längre. Sedan hinner man rensa tankarna rätt så bra också.

9. Har du någon gång ljugit för att få springa? Hur löd lögnen?

C: Det är väl klart att man inte ljuger!

M: Säkerligen!

10. Hur ofta köper du skor?

C: Förr köpte jag i princip aldrig något nytt. Mina första skor hade jag mellan 1987 och 2004. När jag slängde dem var det hål rakt genom sulorna. Mittval-grejen har inneburit en del bjudskor. Men jag ska bli bättre på att konsumera.

M: Sedan jag inledde min löparkarriär har jag köpt ett par skor, efter dess har jag levt på bjudskor.

11. Hur ofta köper du annan löprelaterad utrustning?

C: I december köpte jag ett par broddar. Det var det senaste. Nej, i förra veckan köpte jag ett par löparhandskar, det höll jag på att glömma. Ni ser, jag tar mig :)

M: Även här har det levts gott på bjudsaker men senaste grejerna var en löparmössa och vätskebälte.

12. Var/hur handlar du utrustningen?

C: Affär vs nätet: 70-30.

M: Utomlands.

13. När föredrar du att springa?

C: Mitt på dagen, en vanlig arbetsdag när jag har tagit kompledigt, bytt om på jobbet, ställt mina vanliga kläder hos chefen som kör hem dem till mig framåt kvällen... man säger hejdå när man visslar förbi alla kontorsrum och ger sig ut med en känsla av att vara en fri människa.

M: På sommaren runt lunch, gärna med kallbad och bastubad och efteråt.

14. Hur ofta tävlar du?

C: Jag sprang tre millopp förra året. men jag vet inte om jag tävlade, jo, mot mig själv. Milen skulle ju göras på under timmen, och det gick bra på lopp två och tre.

M:4 gånger förra året. Snabbast tjej på mitt jobb i blodomloppet, med löparknä på midnattsloppet, personbästa på tjejmilen och premiär med 1:56 på Stockholm halvmarathon. I år hoppas jag på någon mer tävling.

15. Vilka distanser?

C: Den längsta distans jag har anmält mig till är halvmaran. Båda gångerna har jag haltat/gått i mål... tredje gången gillt på Göteborgsvarvet i maj!

M: Halvmara är 2009 års distans, kanske 5 km för ett härligt PB samt något millopp bara för att.

16. Vilken är favoritdistansen?

C: I mina önskningar är det ett soligt ultralopp en varm höstdag. Jag bara småjazzar mig fram och är hur pigg som helst.

M: 10 km hittills men det ska bli halvmaran.

17. Har du ett mantra som du rabblar i huvudet?

C: Jag fick ett av jogg-Krister inför tjejmilen 2008: "Så här trött kan man vara en halvtimme till, det dör man inte av.". Eftersom jag inte har en vilja av stål när det gäller idrott behöver jag lite hjälp.

M: Bara lite till!

18. Vilken typ av vätska dricker du?

C: Vatten, men jag måste fylla på med annat också om jag är ute mer än dryga timmen. Jag har nog världens minsta depåer.

M: Vatten. Allt annat klibbar och har sig.

19. Springer du helst i grupp eller ensam?

C: I huvudsak ensam - ibland kul med sällskap. Ska jag bli så där lugn och snäll behöver tankarna få fladdra fritt, och då är det soloturer som gäller.

M: På kvalitetspass vill jag vara i grupp, när jag ska lära mig att springa längre så med A. Men för det mesta själv, jag håller min egen takt bäst själv.

20. Hur återställer du dig efter ett långpass?

C: Jag är inte vegetarian, men har alltid haft svårt för blodpudding - det är lite för animaliskt för mig. Precis som det är med hela djur på tallriken. Men när jag har varit ute på ett långpass är blodpudding vad jag vill ha. Kroppen skriker efter det! Kan någon förklara?

M: Vatten, kanske nån salt karamell och sedan protein i någon form.

21. Vilken snabbhetsträning föredrar du?

C: Intervaller på löpband. Jag tror att det är som att spela tv-spel- Lite som en lek.

M: 400-meters intervall på Sundbybergs IP.

22. Vart blir du oftast skadad?

C: Vart? Jag får väl svara i eller strax utanför Nyköping. På sommaren kan det ske i Skåne.

M: I grannkommunerna, kommungränerna går tätt här.

23. Vilket lopp drömmer du om att springa?

C: Ja, det var ju det där soliga ultraloppet. NY marathon är säkert en upplevelse, det också. Jag var publik 2007. Hur kul som helst.

M: Något lerprickigt terränglopp.

24. Vilken kändis skulle du helst vilja springa med?

C: Oj, nu kommer de svåra frågorna... hm. måste man svara på allt?

M: Haruki Marukami. Men det kanske blir svårt med kommunikation, jag kan ju inte japanska.

25. Vilken idrottsstjärna skulle du vilja springa med?

C: Springer inte de väldigt fort?

M: ?

26. I filmen om dig, vem spelar rollen som du?

C: Diane Keaton, för alla som har sett henne i "Galen i kärlek" säger att det är så jag kommer att se ut. För att lösa det där med åldern får hon väl spela mig i en framtidsfilm.

M: Ja det får bli Winona Ryder, det sägs att hon ibland är lik mig.

27. Vilka tre löp/träningsbloggare utmanar ni?

Andrea, The long distance runner och den som känner sig manad på Sporthora

Ta pulsen på spinning

2009-01-20T12:56:00.004+01:00

Spinningpassen är ordentliga pulshöjare, det är lite som att köra fartlek eller kanske intervall i ca 50 minter och det är precis vad jag behöver. Igår var det en timid norrländska som ledde passet vilket gjorde att det blev lite förvirring här och var om var intervallerna började och slutade. Men överlag innehöll passet långa delar med hög kadens, även i stående, så resten av kvällen stapplade jag lite lätt runt hemmavid. Det är så skönt att bli så trött, som ickespringande löpare så saknar jag det just nu. Nu vill jag i alla fall veta hur mycket man får upp pulsen och har därför bokat in mig på två pulsspinningpass i veckan.

I går blev det utöver 50 min spinning även 15 minuter stark mage- och ryggträning. Snart kan inget bryta av mig på mitten.

Säker och rolig löpning

2009-01-19T12:39:00.003+01:00

Tänk om denna väst även fanns för löpare. Bra ur säkerhetssynpunkt men tänk också vad roligt att kolla hur snabbt andra springer.

Träning i veckan som kommer

2009-01-19T07:47:00.005+01:00

Veckan som gått har varit riktigt bra ur träningssynpunkt. Det blir inte lika spontant som när man kan springa vilket gör att jag måste planera träningen lite bättre. Men förra veckan lyckades jag. Tre styrkepass, två spinningpass och ett kort pilatespass hemma ger 270 minuters träning (4.5 h). Back on track! Denna vecka är lite småkörig då jag har mycket att fixa med innan jag går ner i tid på min nuvarande tjänst för att börja på mitt nya jobb, så planen är följande:

Måndag spinning 45 min + styrka 20 min
Tisdag pilates 40 min
Fredag styrka 50 min
Söndag spinning 45 min + styrka 30 min

Nästa vecka är stora rehabveckan. Äntligen har jag fått tid hos en sjukgymnast och förhoppningsvis kan min stela fot återgå till att bli med löparvänlig. Sedan ska jag också till kiropraktorn och få årets första dom. Förhoppningsvis blir den mild då jag tränat mycket bålstabilitet och styrka de senaste månaderna.

Stretchar du rätt?

2009-01-18T15:29:00.008+01:00

Vi tar det från början: Det finns de som aldrig stretchar - och som sällan eller aldrig bli skadade. Det finns de som aldrig stretchar - och som mer eller mindre ofta blir skadade. Det finns de som alltid stretchar - och som sällan eller aldrig blir skadade. De finns de som alltid stretchar - och som mer eller mindre ofta blir skadade. Råden om vad som är rätt, och hur man ska stretcha, är många och ibland motsägelsefulla.

Men naprapaten har gett mig rådet att stretcha. Musklerna heter GLUTEUS MEDIUS OCH MINIMUS samt PIRIFORMIS. Gluteus får arbeta mycket vid löpning. Piriformis kan bli förkortad om man sitter mycket. I "Stora stretchboken" av Kristian Berg, naprapat, ska jag lära mig mer om hur och varför, så att jag stretchar rätt. Boken är full av illustrationer som hjälper mig att förstå. På tisdag ska jag på återbesök hos min egen naprapat.

Som Malin skrev träffade vi Funrun i fredags. Hon berättade hur hon på kort tid har lyckats komma upp i ultradistanser. Skador? Nej, aldrig. Fart? Nja, har väl velat - men nu är det maffe som gäller. Och jag har definitivt hängt på.

Bloggprat, pilatesbollar och vegansk finmiddag

2009-01-17T16:44:00.008+01:00

Igår kom Cecilia upp till Stockholm och pratade i hop oss om det sista inför bloggen som snart ska flytta till ny plats och få ett nytt utseende. När det var gjort (och med en gigantisk kanelbullen i magen) så åkte vi till Friskis på Fridhemsplan och tog oss en tur i gymet. Åh vad det var kul med sällskap, precis så där som jag önskat. Man pratar en massa och hjälper varandra med olika övningar. Vi började med utfall med pilatesboll och här kommer äntligen en bild på denna övning:

Cecilia provade på denna och det gick galant, men hon fick efter inrådan från sin naprapat ta det lite lungt. Efter det gick vi på bendödaren lårcurl med pilatesboll:

Det blev också en massa andra övningar men jag besparar er de närmre detaljerna kring dem. Sedan hade vi social premiär i bloggsammanhang och gjorde något många andra bloggare verkar göra, nämligen träffar varandra. Så vi hade på premiärbal med Funrun och åt en massa god vegansk mat på Lao Wai (Tack för en trevlig middag, vi hoppas vi klarade vår premiärbal fint och inte pratade för mycket eller hade dåligt bordsskick).
Efter denna finmiddag rullade vi så sakteligen hem.

Maffeträning och mafferehab

2009-01-15T20:42:00.007+01:00

Maffe är bra. Under min maffemil på lunchen i går blev pulsklockan och jag riktigt vän med varandra. Inga konstiga skutt på 213 eller 191. På kvällen var jag på ett mer än 75 minuter långt mördarpass på Friskis&Svettis. Alla kustjägarna var där. Svetten stänkte inte bara, den stank runt vissa (tvätta er under armarna, deo, ren tröja!!!). Stefan hade lagt till ett rätt långt springavsnitt alldeles i slutet och frågade medan vi stretchade vad vi tyckte om det. Man vill ju inte malla sig och säga att sex, sju minuters löpning hit eller dit inte spelade någon roll när man redan hade sprungit över milen.

I morse var jag hos naprapaten. Laserbehandling med mera av den djupa sätesmuskeln. Återbesök på tisdag. Lugna dagar fram tills dess, löd ordinationen. Maffeträning och mafferehab, dvs låta läkningen få ta den tid den behöver. Inte skynda. Jag reviderar mina målsättningar och stryker allt som har med att pressa tiden att göra tills vidare.

Galet trött och nöjd

2009-01-15T19:55:00.006+01:00

Nu sitter jag här med ben som nästan gått av. Det var ett grymt jobbigt pass, kändes som ett motsvarande fartlekspass med TSM i somras. På gränsen till mjölksyrakänning ett par gånger. Men vad det är härligt att få ta ut sig så där rejält. De sista minutrarna fick man koncentrerar sig så där hårt som man gör när man har ett PB på känn i ett lopp. Förutom att det var ett väl planerat pass så spelades det också bra musik. Även detta pass inleddes med Miss Li. Undrar om hon vet att hon blivit en sån spinningfavorit? Förmodligen inte. Passet avslutades också med denna gamla Rammsteinslagdänga: Mycket hellre detta än speed metal.

I morgon kommer Cecilia till Stockholm. Då ska vi fixa till bloggen, träna, äta massor av mat och bloggdejta med andra löperskor.

Spare me the speed metal

2009-01-15T16:35:00.003+01:00

Det blev ett pass spinning i förrgår. Jag cyklade inte tills jag var som tröttast, benen gick inte heller av. Passet var lite för lungt för att det skulle kunna bli så. Det började fint med två låtar av Miss Li men sen blev det en massa gammal hårdrock och speed metal på tempobitarna. Not my cup of tea. Om en timme är det dags igen, spinning och tjuvlyssning ska det bli.

En alldeles vanlig småtråkig tisdag

2009-01-13T21:27:00.010+01:00

Arbete vid ett skrivbord hela dagen. Ingen maffe, ingen core, ingen intervallträning, ingenting. Man har blivit EN SOM VILL HÅLLA IGÅNG! Istället är man nummer 13 i en telefonkö, drömmer om en lägre siffra och småläser under tiden på nätet. Berglin, till exempel.

I morgon långlunch och långmaffe:) I solsken:)

Hur blir man gymkompis?

2009-01-13T11:01:00.003+01:00

Åh vad jag skulle vilja ha en träningskompis på gymet. Någon som kan peppa en och som man själv kan peppa, någon att prata strunt med, någon som får i väg en de där dagarna som den stora tröttheten tagit över. Jag har ju en massa vänner men de som tränar bor någon annanstans i detta avlånga land. Var hittar jag en tränande vän med kort på Friskis? I dag skulle jag som tidigare sagts gå på spinning med min trevliga kollega S, men hon har en annalkande förkylning på gång och hoppar därför över. Men jag går dit.

I går biffade jag på gymet, en massa träning blev det, mer än vanligt. Jag är inte rädd för muskler. Men man hör* ofta tjejer i omklädningsrummet som undviker olika typer av träning för att de inte vill få för stora muskler. Jag tror aldrig att det kommer att bli något problem, jag har under mina 28 första år på denna jord inte ens varit i närheten av att få för stora muskler.

* Nu inser jag att jag berättar om en massa tjuvlyssnaden på gymet. Det är sånt man får göra när man inte har en gymkompis.

Maffe igen, nu med pulsklocka

2009-01-12T21:24:00.004+01:00

Man kan väl inte ha 213 i puls efter femton meter? Även om man har varit på ett nervöst tandläkarbesök några timmar tidigare? Även om man har druckit kaffe på eftermiddagen och inte brukar göra det? Så spännande var ju inte den riktiga premiären, efter ett par genrep. Men, men, det var vad klockan visade, känslan sa något annat, och jag sprang omkring och undrade vad man ska tro på. Tekniken eller sig själv? Under tiden sprang jag allt långsammare och så småningom kom jag faktiskt ner till 132 en enda liten gång! Lite för mycket ändå enligt formeln i boken. 180-48-5=127. Snittpuls 141. Här finns alltså lite att slipa på.

Tanden, ni som undrar. Tänk att det finns professorer i rotfyllning. Och att en sån hittade min igenkalkade nerv, fast den låg på fel plats, alldeles i kanten av roten, och kunde rensa den med en nanosond. Det här är som att försöka borra sig igenom en tändsticka på längden, sa han. Då låg jag stilla. Not the right moment att spralla till det.

Hört på gymet idag

2009-01-12T18:12:00.002+01:00

En kvinna, 60+, säger till sin skåpgranne, tjej ca 25: Vilken snygg röd väska du har! och precis samtidigt så stoppade hon in sin väska som var exakt likadan i sitt skåp. Tjejen ser detta men verkar inte märka kvinnans väska var på hon svarar: Tack... eh... och du är verkligen jättefin i silvergrått hår. Sedan blev båda helt tysta.

Slappt var det här

2009-01-11T16:06:00.006+01:00

Jag tar ett frikort, använder min trumf eller bara säger pass. Det blir ingen spinning idag, jag tror inte ens att jag kommer komma i vanliga kläder. De randiga pyjamasbyxorna sitter fint. Hade en massa vänner på besök i går, vi länsade vårt godisförråd och spelade Nintendo Wii fram till 03:30. Det får nästan räknas som träning, efter ett par omgångar bowling, tennis och krocket så var jag varm i kläderna. Jag tänker helt enkelt att min vinst i sista omgången av bowlingen ger mig frikort från träning som säger "ligg kvar i soffan utan att passera träningen". I morgon är en ny dag, då är det andra regler som gäller.

Maffe igen, fortfarande på känn

2009-01-11T16:02:00.007+01:00

Har precis varit ute en kort mafferunda på 5 km. Så gott som samma km-tid som i fredags. 6:39 i dag, 6:40 då. Inte helt ok på det gamla vanliga stället.

Saker jag borde göra:
Bålstabiliserande övningar
Sätta igång pulsklockan
Skura ugnen med såpa.

Har bara så svårt för att bestämma i vilken ordning.

Update: Bålstabilitet 15 min. Och pulsklockan är igång! Men den skitiga ugnen har fått ytterligare patina på grund av en veggelasagne som rann över. Två av tre saker på listan är gjorda. Konsten att prioritera ;)

Gymhoppan Malin

2009-01-10T12:43:00.008+01:00

Jag maffar inte, möjligtvis när jag haltar fram med min arga fot för då går det banne mig inte snabbt. På gymet maffar jag inte heller, lite svårt att få till det i styrketräningen. Man kanske snarare biffar? Friskis i Stockholm har börjat med att man kan förboka pass på internet vilket får till följd att när jag i veckan kom på att jag borde gå på spinning igen för att inte låta konditionen förfalla så var alla pass jag kunde gå på fullbokade. Så först i morgon kan jag ta tag i det igen. Kl 17 ska jag cykla tills benen går av, eller ja tills jag är riktigt trött i alla fall. Sedan på tisdag tillsammans med S från jobbet

I går blev det biffning på gymet, samma övningar som sist* + triceps och bröst. Det ska bli spännande att se vad allt gymande kan göra för löpningen. Kanske kan jag få lite bättre hållning och än starkare ben som inte vill annat än springa i backar? Om inte annat så, smärt och smidig 2009.

*Knäböj på balansplatta, lårcurls med pilatesboll, utfall med pilatesboll, biceps ståendes på balansplatta, enarmsrodd med hantel, axlar samt två bålstabilitetsövningar.

Maffe, kaffe och jag

2009-01-10T09:37:00.006+01:00

I går: Jag har planerat för att springa hem från jobbet. Låter den röda lampan utanför mitt rum på jobbet lysa och börjar byta om, upptäcker att jag inte hade fått några löpartights med mig... bara att byta tillbaka och ta bussen istället. Surt. Just då. Men inte sen! För väl hemma ger jag mig ut på en milrunda i en uppskattad maffe-takt (ingen pulsklocka har blivit fixad än). Vänster sida spökar lite, men för övrigt - i det här tempot kan man springa hur länge som helst!!? När jag är tio minuter hemifrån går jag in på Café Krogen och dricker kaffe och äter en våffla med grädde och hjortronsylt. Springer det sista och känner mig hur nöjd som helst.

Min km-tid blev 6:40. Är det en bra maffetid så här i inledningen när km-tiden ligger på minuten snabbare när jag försöker hålla inte max men skapligt tempo?

Pulsklockan, ja. I morgon.

Sugen på lite E 626?

2009-01-09T08:05:00.007+01:00

Har ni läst boken Den hemlige kocken?Om inte, och känner att ni vill bli lite petigare med vad ni äter så läs den genast. Efter att ha slagit igen pärmarna så vill jag inte annat än att skörda min egen havre till gröten, göra min egen sojayoughurt och mala mitt eget mjöl till brödet. Min frukt- och gröntkonsumtion har också gått upp med ett par hundra procent. Ok, nu är det ju inte så att det går att undvika alla tillsatser i maten men det lär ju å andra sidan inte heller bli några problem att skära ner på den typen av maten efter denna bok, man blir helt enkelt inte sugen på det. I sluten av boken finns också en 1) Inköpsguide 2) Säsongsguide 3) Sverigeguide och en 4) E-guide, det sista en förteckning över de 316 livsmedels-tillsatser som är tillåtna i Sverige och resten av EU. Men den här i handen är det inte svårt att slå ett slag för att äta mer säsongsbetonad mat. Så gå genast till närmaste Bondens marknad och gör bönderna och din kropp lite gladare.

Vad ska jag göra?

2009-01-08T20:04:00.004+01:00

Valet står mellan:
1. Springa hem från jobbet - kul.
2. Styrketräna efter jobbet - jag fylls med nej.

I går tog jag farväl av den antiinflammatoriska delen av rehab-planen. Benen spritter och vill ut och springa. I morgon ska det vara strålande sol, nollgradigt och nästan ingen vind. Bilen är på verkstan. Jag åker med en kompis till jobbet. Jag slutar till lunch. Jag kan ta löparkittet med mig. Mina andra kläder kan åka i en annans arbetskamrats bil hem. Jag springer från jobbet till verkstan och hämtar bilen!

Ok, något där inne i skinkan är inte alldeles på banan än. Men om jag springer långsamt? Startar mitt maffande, även om jag inte får igång pulsklockan. Om jag inte springer fortare än jag skulle kunna frakta en mugg Seven Eleven-kaffe?

Med tights i djungeln

2009-01-07T19:57:00.003+01:00

Har haft en massa extra energi som snurrat runt i kroppen och som behövde komma ut. Satt hela dagen på jobbet och bara väntade på att få gå och träna. Man kan inte göra så mycket annat när man tränar själv än att se till att träna ordentligt och ta tag i alla snurrande tankar. Appropå killar i tights så slog det mig idag att allt fler gymkillar har börjat träna i tights, kanske är det någon modefluga på gång där (å jag är ju gymtjej i tights). Denna story is to be continued.

Idag blev det samma program som sist förutom att jag stod på balansplattan även när jag gjorde bicepsövningarna samt att jag lade till en ytterligare bålstabilitetsövning. Det är rena djungeln på gymet, man bara kastar sig mellan bollar, balansplattor och bänkar.

Hur hittade du hit?

2009-01-07T09:17:00.005+01:00

Festliga sökord som genererat trafik till vår blogg är: dyka till botten i badhuset, tights (i oändligt många kombinationer) dissimulera ligger på andra plats över sökord (!). Någon undar över cliffhanger crosstrainer, är lite osäker på vad vi kunde bidra med där. I övrigt gillar jag sökningen astmablogg, och finns det en sådan? X antal personer har också sökt på killar i tights, ett ämne vi får återkomma till helt enkelt.

En dag framför kameran

2009-01-06T14:44:00.005+01:00

Så här roligt har man som som Mittvaltjej.

Här avhandlar vi innehållet på det som ska bli den nya bloggen.

Hade fotografen bara hängt med så hade ni fått sett ett mycket bättre exempel på vår löpskolning.

Utflykt över länsgränsen

2009-01-06T09:44:00.000+01:00

Den spartanska tågfrukosten är uppdukad, för nu bär det av till prinsessan på ärten ättens residens i Nyköping. Stora planer ska smidas för denna blogg.

Nya övningar

2009-01-04T17:50:00.004+01:00

Ja då blev det gymet idag. För att få lite inspiration och mer kunskap om styrketräning har jag köpt Fitness magazine och i det senaste numret har de en grymt bra genomgång av styrkeövningar för ett tolveckorsprogram (uppdelat i nybörjare, medel och avancerat). Jag plockade ut några av dem och lade till dem till mitt tidigare ganska magra program. Två av övningarna ser ni på den suddiga bilden. Den övre gjorde jag ståendes på balansplatta för att även få till bålstabilitet. Den nedre var riktigt tung och kan nog kvala in till topp tre över de jobbigaste övningarna jag gjort, även här får man in bålen. Så sammanlagt blev det knäböj på balansplatta, lårcurls med pilatesboll, utfall med pilatesboll, biceps, enarmsrodd med hantel (även den från tidningen) och slutligen axlar. Samtliga gjordes 3x12 ggr. Känns bra att få till så många övningar utan inblandning av någon maskin. Nu börjar det likna något. Kanske kan jag bli stark som en björn framåt sommaren.

Årets bästa?

2009-01-03T19:18:00.004+01:00

Förra året var mitt första hela kalenderår som löpare. Svårt att säga något kort om så många dagar i spåret, men en av de bästa löparturerna var nog de i Karlsruhe Slottspark och den utanför Basel under midsommarhelgen . Den i Basel gav en sån där känsla av att man skulle ha orkat hur mycket som helst trots att det var tidig morgon och noll frukost i magen. Jag och A tog bussen till norra Basel och steg av på den lite roliga gatan Fasanenstrasse. Löpturen började sedan först genom en djurpark (!) så där fick vi pricka av Festliga Djur på Löptur, sedan gick turen vidare längs med en flod på ena sidan och skog och fält omväxlande på andra sidan. När vi kommit allt för långt ut på landet bestämde vi oss för att vända tillbaka och sprang över till andra sidan floden. Helt plötsligt är vi inne i en by och där går också gränsen till Tyskland. Således har jag också passerat min första tullkontroll springades iförd löparkläder. Inte ett ord svenska knystade vi då det är passkontroll för alla utom tyskar/schweizare mellan Tyskland och Schweiz (första och kanske sista gången som jag gör mitt yttersta för att verka tysk). På tillbaka vägen är vi ute i terräng, närmare bestämt fält och åkerterräng (en underskattad terräng).
Sedan åter till Fasanenstrasse och vägen hemåt. På denna löptur hade jag på mig gratsitröjan som man fick på sommarens TSM-träning och den är väl typ orange. Precis samma dag som vi sprang så spelade Holland (som alltid spelar i orange) kvartsfinal i Fotbolls-em i just Basel. Så när vi kommer tillbaka har staden invaderats av ca 100.000 holländare klädda i orange, vilket gör att jag blir mycket populär när jag kommer springades i min tröja. Aldrig har så många hejjat på mig och skrikit åt mig under en löptur som denna.

Rehab: Dag 1 och 2

2009-01-03T15:43:00.008+01:00

Dag 1 (dvs i går): Stretchade sätesmuskeln enligt råd från naprapaten.

Dag 2: Mer ont än i går! Stretchar jag fel? Ska jag stretcha? Jag reviderar rehabplanen på eget bevåg; Ipren och vanlig vardagsrörelse några dagar framåt. Jag är hundra mil från att känna mig i den minsta form. Huden runt näsan kräver en heltäckande foundation efter allt snytande i vanligt hushållspapper. Varför är jag inte en sådan som Har Mjuka Pappernäsdukar I En Låda Om Man Blir Förkyld? När jag tittar mig i spegeln är jag blek blek blek. Den enda färg jag ser (förutom det rödfrasiga runt näsan) sitter på tänderna.

Ok. Det är nu man plockar fram råden från Murakamis bok "What I talk about when I talk about running": Man bestämmer sig. Man kämpar mot de egna begränsningarna.

Men hallå - hur mycket stryk kan man ta av löpning?

2009-01-02T19:27:00.011+01:00

Jag red när jag var barn och tonåring. Så gott som varenda dag, i flera år. Tre gånger skadade jag mig, ordentligt. Jag vet precis när det hände:
1) när jag hoppade
2) när jag hoppade
3) när Banjo Boy stegrade sig, gick runt och jag hamnade underst.

Jag:
1) bröt armen
2) bröt armen
3) spräckte hakan och tejpade ihop den själv, eftersom jag var ensam i stallet när det hände.
Rejäla skador som jag kan klocka; DÅ hände det.

Malins brutna arm tidigare i år är av den sorten som mina ridskador (och den bröt hon ju faktiskt inte under en löptur, utan på väg till/från tunnelbanan, gående). Resten av alla våra skador (inte så få!) har uppstått utan någon som helst dramatik. Man reser sig upp efter en stunds avslappning på Friskis&Svettis (där man ju också springer, lite i alla fall) - och kan inte stödja på foten. Man är ute och småspringer en kortis - och det säger AJ! i en annan fot. Man får ont i sitt bäcken. Man sover i en för hård säng efter en en mil i långsam mak och då skriker det i höften (jag börjar tro att jag är släkt med prinsessan på ärten i rakt nedstigande led). Det är inte händelser som någon redigerare skulle göra en bra etta på, inte ens på Aftonbladet eller Expressen.

Läser man på lite olika bloggar så inser man att det är många som blir skadade på det här lite odramatiska sättet under sin löpträning. Man får ont i sin sätesmuskel. Man får löparknä. Benhinnorna värker. På Jogg.se finns det 769 ämnen under rubriken Skador, Sjukdom & Rehab. Rubriken Träning (avancerad) samlar bara 305 rubriker. Är det inte något som inte stämmer??? Vad gör vi för fel? Vad gör JAG för fel?

Jossans träningsblogg är ett lysande undantag. Här beskrivs en utveckling som går i takt med kroppens förmåga. Det går inte snabbast, men det går stadigt framåt. Utan skador. Det måste väl vara det som räknas - i längden?

Funrun ställde häromdagen en fråga på sin blogg: Vad ska du göra under året? Jag har tänkt ut mitt svar, gällande löpningen:
- jag ska rehabilitera min vänstersida
- jag ska springa milen på 55 minuter
- jag ska springa halvmaran i tempot 6 min per km och må bra, allt som eventuellt blir snabbare än så är GULDMEDALJ
- jag ska springa längre än jag har gjort någonsin.

Bara jag slipper snyta mig ska jag sätta igång. Hur många dagar varar en förkylning? Jag brukar aldrig vara sjuk. Ok, rehab startar jag med redan nu.

Back in life

2009-01-02T18:35:00.005+01:00

Uppe ur tv-soffan, tillbaka från knäckfrosseriet och åter på svensk mark. Det var bara att ta tag i träningen. Med det gjort så är också årets första 5 km avklarade i 5:36 tempo. Det funkade bra fram till den 4:e km då small det till i foten och nu är jag tillbaka till ruta ett känns det som, har inte kunnat springa ordentligt sedan november. I mitten på december gick jag till en läkare som är ortoped och han gissade på stressfraktur, men röntgen visade ingenting. Då blev ordinationen att smörja in foten med antiinflammatorisk gel och vila. Visst det har ju blivit lite bättre men jag kan ju uppenbarligen inte springa. Känns rätt så tröstlöst nu. Så det blir väl inte så mycket löparbloggande framöver, ni får helt enkelt ta del av mina gympass.

Tänk vad smidigt det hade varit med en sån där bokblogg, kanske en "hej det här är mitt hus, mina osnutna ungar och mitt jobb blogg" eller bara en den där man bara tar en massa ställning för saker som säkert upprör vissa men känns så självklara när man själv läser dem. De är liksom inte lika dagsformsberoende, jovisst man ska ju ha inspiration till att skriva bra saker (vilket alla tre ovan lyckas alldeles utmärkt med) men en ond fot eller en arg höft sätter inte stopp för bloggens huvudtema. Så när jag lessnar på att skriva om tunga pass i gymmet kanske det dyker upp ett inlägg som handlar om mina osnutna böcker (jag har ju inte barn) eller om saker som är så självklara att de behöver sägas igen. I morgon tänkte jag exempelvis bjuda på lite tankar om året som gått och om året som komma skall. Det mest osnutna där får väl bli en historia om misslyckade löparsnytningar.

Nytt år, nya tag

2009-01-01T11:10:00.021+01:00

Kom hem i går efter att ha varit en vecka i Barcelona. När vi gick ner för landning på Skavsta såg vi hur isarna hade lagt sig både på sjöarna och på flera av de närmsta havsfjärdarna. Här och var syntes människor som var ute och åkte långfärdsskridskor. Vackert! Tänkte ett tag att jag skulle skynda mig ut på Stadsfjärden innan solen försvann - häftigt att gå på La Rambla och åka skridskor alldeles hemmavid på en och samma dag - men så blev det inte. Och i morse vaknade jag med världens halsont... Te på ingefära och bara en långsam promenad längs med vattnet istället för en dag på havet:( Linn fick låna mina pjäxor&skridskor, Johannes skrapade ihop lite av varje till sig från förråden, och så gav de sig ut på en tur. Förra vintern blev det ingen åkning alls eftersom isarna inte låg, så det ska bli spännande att se så småningom om löpningen har inneburit något för skridskoåkningen. Lite starkare borde jag väl ha blivit i benen???

Barcelona, ja. Jag hade packat ner massor av löparkläder för att springa i behaglig, spansk vintervärme. 15 grader och sol hade jag tänkt mig, som det var för två år sedan när jag också var i Spanien över julen. I år regnade det och blåste kallt de flesta av dagarna. Typiskt göteborgsväder och inte vad jag hade beställt. Och min sorgliga vänstersida krånglade. På juldagen sken i alla fall solen och vi hann med både familjepromenad (hur hann alla barn bli så här stora??? så snabbt???) och en mil i löpardojorna längs med vattnet. Den milen gick hur bra som helst. Visst, lite stum i låret efter sju, åtta km, drack en kopp kaffe och avrundade med att springa hem. Inga problem. Dagen efter kändes det lite i höften. Natten därpå var det som att ha tandvärk i hela vänstra benet/låret/höften. Och sedan fortsatte det så. Värre på nätterna än på dagarna. Jag gick en hel del, men sprang inget mer. Sov på en mix av Alvedon/Ipren, fyllde på framåt småtimmarna. Sov och sov... det gick rätt dåligt att sova...

Naprapaten hittar inget fel på höften (alltså skelettet, eller hur jag ska uttrycka det). Säger att jag ska stretcha min sätesmuskel ordentligt. Men jag tycker att det onda sitter fram också. Det får bli ett nytt besök hos naprapaten, och vad jag hoppas att det ska rätta till sig! Inte minst efter att ha läst om årets sista långpass bl a här.

För ska jag ha några (löp)önskningar för året som kommer, är det att kunna springa långt. Vara på utflykt med enbart kroppen som medel för att ta sig fram. Långt och länge. Lite snabbare, ok, men det är nog mindre viktigt. Om jag måste välja. Eller hänger det ihop?

Det kändes spänstigare än det ser ut.

Åker man till Barcelona går det annars (utan ond höft) utmärkt att kombinera storstadsliv med löpning. Det var många människor som var ute och sprang. Norrut, längs med havet, kan man springa på en strandpromenad helt utan biltrafik. Jag var i två av stadens parker, Parc Grüell och Montjuïc, båda med ordentliga backar, och båda med en hel del löpare. Men, som sagt, så mycket löpning blev det inte. Och inte mat heller - frukosten blev senare och senare för var dag som gick, och sen blev det bara ett mål till. Sånt slarv har inte jag råd med, blev av med två kilo på veckan som gick. Annars var det lätt att äta gott och mycket på den vegetariska restaurangen Organic. Riktig vegetarisk mat, inte bara något "utan kött".

Söndagstur på löpbandet

2008-12-25T21:08:00.002+01:00

Här uppmärksammar vi söndag mitt i veckan med ett gymbesök. A gick till sitt gym och jag till mitt gym, ja eller våra gym är väl att ta i, snarare de som vi betalar en massa till för att komma i god form. Jag har ju inte tränat något på två veckor och än mindre sprungit något de senaste sex veckorna, men nu blev det ändring på det. Lindade den ömma högerfoten och värmde upp på löpbandet. Ville inte utmana allt för mycket så jag sprang bara 3 km i sakta mak och det funkade fint, lämnade med andra ord gasellfasonerna hemma.

Varje gång som jag har tvingats till uppehåll i löpningen och sedan börjat springa igen så har jag känt att det är så rätt, lätt och kul att springa. Det är ju den bästa formen av träningsfokusnörderi. Men åter till dagens träning som avslutades med styrka. Det blev bröst, axlar, biceps, triceps, fram-och baksida lår samt utfalls med pilatesboll. Sammanlagt blev det 50 minuters träning. Kanske kan det bli en tur i London trots allt.

God jul!

2008-12-23T21:41:00.006+01:00

Astman viner fortfarande som nordanvinden i mina lungor. Jag hade hoppats på en löpartur i London nu till helgen, men kanske får jag hålla mig till stilla promenad och trevliga middagar. Vi är ju inte så knussliga med maten här på bloggen. Personligen så har jag ätardag varje dag, ni vet, äta bör man annars dör man.

I närheten av det hotell som ska bo på finns det ett trevligt frukostställe som brukar ha en rolig
skylt ute, på den står det skrivet: Healthy breakfast, vilket verkar innebära att saker är tillagade med olivolja i stället för margarin och att de grillar istället för att steka. Men nu är väl det med svenska mått mätt kanske inte grillad mat det man rekommenderar till frukost.

Blir svårt att få till en julbild i löparanda när jag inte springer så mycket, så jag bjuder helt enkelt på just en frukostbild i från London. GodJul!

I all hast...

2008-12-23T19:20:00.004+01:00

...så vill jag bara säga att jag inte fick det minsta ont efter gårdagens 10 km. Att jag var hos naprapaten i dag och fick behandling. Att nästa löprunda blir i Barcelona.

Löpningen mellan två besök hos naprapaten

2008-12-22T19:23:00.004+01:00

Torsdag: hos naprapaten; undersökning och behandling
Fredag: 5 km, lugn runda
Söndag: 5 km terräng, 30:22
Måndag: 10 km, lugn runda, men motvind
Tisdag (dvs i morgon): återbesök hos naprapaten.

Efter torsdagens behandling var jag, som jag redan har skrivit, ÖM!!! Under fredagen lättade det och det gick bra att springa, även om jag kände av muskeln långt inne i skinkan. Söndagens 5 km i backe upp backe ner gick helt utan problem. I dag kände jag av skinkmuskeln på nytt, och ut på utsidan av höften. Stretchade rumpa och lår efter 7 km och sedan gick det bättre hela vägen hem. Efteråt har jag inte haft ont. Ville gärna ha sprungit en mil (minst) i sträck inför återbesöket, för att ha lite att säga om hur det hade gått. Ska bli intressant att få naprapatens synpunkter på hur hon tycker att kroppen känns i morgon. Rapport kommer.

Kroppen krånglar, fortsättningen

2008-12-20T18:43:00.005+01:00

I torsdags var jag hos naprapaten och fick min vänstra höft undersökt och behandlad. Det är inga slemsäckar som är inflammerade på nytt (trodde jag inte heller). Det är faktiskt inget fel på själva höften. Mitt knä är ok. Men djupt inne i skinkan är det ÖMT och ANSTRÄNGT efter en kompensatorisk gärning av höften sedan foten var halt: höften gjorde vad den kunde för att kroppen skulle fungera, men sen blev det istället en överansträngning där. Behandling igen om en vecka. I torsdags kväll och i går var skinkan öm som om jag hade trillat ner från ett träd och landat på den. I går eftermiddag, ett dygn efter behandlingen, provsprang jag en halvmil, det gick bra. Och i dag känner jag mig bättre. I morgon hoppas jag att det går ännu lite bättre. Och längre.

Jag hostar, alltså tränar jag

2008-12-19T09:32:00.004+01:00

I somras fick jag veta att jag har ansträngning- och förkylningsastma. Så nu i sviterna av förra veckans sjukdom har jag fått en massa hosta. Jag hostar så mycket att jag numer har träningsvärk i mellangärdet och magen. Min undran är då, om jag nu får träningsvärk så kanske jag kan lägga till all hosta som bål- och stabilitetsträning? Ja det får väl nästa räknas som styrketräning i intervall.

Vad tycker du?

2008-12-17T22:29:00.003+01:00

Med anledning av Cecilias inlägg här nedanför så har det kommit en ny fråga till höger. Rösta genast, och om du inte kan välja svar nu så har fram till 13:23 på julafton att välja. Du hinner med andra ord med att både rösta och se Kalle Anka.

Är du rädd för mörkret?

2008-12-17T20:02:00.008+01:00

För ett tag sedan läste jag en tråd på jogg.se där många kvinnliga löpare skrev om sin rädsla för att vara ute och springa när det är mörkt. Dagens nummer av SvD Näringsliv (sista sidan) har rubriken "Varför en social sajt för joggare?". "Därför", svarar Heidi Harman som har grundat Run Along, "jag gillar att springa men vågar tyvärr inte när det är mörkt". Sajten ska hjälpa folk att få löpkompisar så att man slipper att springa på egen hand, men också för att löpningen verkligen ska bli av. Har man bestämt träff med någon är det svårare att ställa in. Heidi Harman säger att hon hoppas att hon ska få kvinnor över hela världen att gå eller springa tillsammans. Sajten startar inte förrän i vår, men den som vill bli testpilot kan anmäla sig redan nu.

Själv är jag sällan rädd för mörker. Jag har två km cykelväg längs med vattnet utan bebyggelse, det sista innan jag kommer hem. Det är nästan alltid den sträcka jag jag inleder och avslutar mina löprundor med, eller som jag cyklar när jag ska till/från Friskis&Svettis. En kväll som denna; några ynka plusgrader, småregnigt... nej, jag är inte rädd. Faktiskt kan jag vara mer rädd en mycket sen och ljummen junikväll när jag är klädd i klänning och bara ben, än i fullständig löparutrustning i decembermörkret.

Det finns platser jag inte känner mig trygg på i mörker. Alltför sent vill jag inte vara ute och vandra ensam. Och skulle det hända mig något - jag är övertygad om att det skulle begränsa mig och min rörelsefrihet för en kortare eller längre tid framöver. Tyvärr. Visst borde ingen behöva vara rädd?

Men hm,hm. Verkar inte timingen lite fel för den här Run Along-grejen? Start i vår? Det är nu det är mörkt.

Kroppen krånglar

2008-12-16T09:33:00.012+01:00

Men först något roligt: I dag för 23 år sedan föddes Salli Antonia. Grattis på födelsedagen från mamma! Tänk att tre och ett halvt kilo har blivit ett muskelpaket som sköter om 20 hästar och lite till!

Mindre kul: Vänster höft protesterar igen. Högljutt, till och med, sedan några dagar. Sätesmuskeln har lagt sig i, den också. Även framsidan av låret är stelt. Så var det väl inte i somras, innan en cortisonspruta gjorde slut på det onda? På torsdag ska jag bli undersökt. Av en kiropraktor som kan idrottsskador och som själv är löpare. Senior på elitnivå. Kvinna. Det borde väl vara mittiprick. Frågan är: Ska jag ösa på och komma dit som ett vrak eller vila dessa dagar, låta symtomen klinga av? Kroppen säger ju tydligt NEJ när jag tar i , men är det till någon nytta att den visar sig från sin sämsta sida när jag blir undersökt? Eller förvärrar jag bara?

Det är ju dags att starta träningen inför 2009 års halvmaror! Grrrrrrrrr...

Update: Bålstabilitet 15 minuter. Dagens träning. I dag blir det inte mer än så.

Tillbaka från febern

2008-12-16T08:15:00.003+01:00

Nu är jag tillbaka på banan om än lite snorigare än vanligt. Har en hektisk vecka framför mig så det blir nog inget tränat innan torsdagen. Det är riktigt kul att fått en ny kollega som tycker att det är roligt att träna, det blir så lätt att komma i väg och få sällskap när man har samma arbetstider. Så på torsdag har vi bokat in ett spinningpass igen, kanske kan det inledas med lite styrka i bland killarna med små linnen?

Om konsten att springa och skriva

2008-12-14T15:57:00.012+01:00

För ett par dagar sedan skickade en god vän, Monika H, mig en par sidor ur senaste numret av Axess (nr 9/2008). Det var en recension av Haruki Murakamis bok "What I talk about when I talk about running". Jag har läst boken, och senast jag träffade Monika pratade vi om den. Hon springer inte, men är bokmänniska till 100%. Vi lärde känna varandra när jag skrev två böcker som finns utgivna på Rädda Barnens förlag. Monika var redaktör båda gångerna, tack och lov. Det är alltid skönt att känna att man är i goda händer.

Jag tycker om Murakamis bok. Hans böcker säljer världen över, och i alla fall Dagens Nyheter hade med honom som en kandidat till årets Nobelpris i litteratur. Han har sprungit dagligen under många, många år, och han har genomfört ett stort antal marathon världen över. Löpningen och skrivandet är sedan länge de fundament som hans liv och vardag vilar på. Länge sprang han för att gång på gång komma i mål på allt snabbare sluttid. Men Murakami är född 1949 och fyller alltså 60 nästa år. I slutet av sin bok tänker han kring det faktum att han inte längre befinner sig i en fas, vare sig i livet eller beträffande löpningen, då allt bättre sluttider kan bära hans motivation.

Mina böcker säljer ett par hundra exemplar om året. Min royalty brukar ligga mellan 2000 och 3000 kronor. Jag har ganska nyligen börjat med löpning. Jag har aldrig sprungit ett marathon. I dag kortade jag ner milrundan till hälften för jag kände hur det spände i vänster sätesmuskel. Tidigare i år kraschade ett bokprojekt. Det är inte bara ett halvt jordklot som skiljer mig från Murakami. Ändå får jag mer styrfart av att läsa "What I talk about..." än av det mesta runt omkring mig. Och jag håller med om, som recensenten förmedlar från Murakamis bok, att löpträning och skrivande handlar om att bestämma sig, att kämpa mot de egna begränsningarna.

Läs boken, säger jag. Och håll koll på Axess hemsida, för har du tur kan du kanske hitta recensionen där så småningom. Själv tänker jag fortsätta att springa. Och skriva. Som jag kan.

Tänk vad roligt jag ska ha det

2008-12-12T17:00:00.005+01:00

De senaste dagarna har spenderats i en feberdimma och det har med andra ord inte blivit något tränat. Men surfat runt på all världens bloggar har jag, och bland annat läste jag något riktigt intressant hos Fredrika. Att helt enkelt fokusera på att träningen är minst lika intressant och viktigt som de stora målen, och det är den ju, men jag måste nog bli påmind om det ibland. Det är ju all träning som gör att det blir så roligt när man väl klarar sina mål. Så efter nyår när nästa strukturerade löpsäsong drar i gång ska jag ha följande som träningsmotto:

Ska också tillägga att det är min syster som lite hastigt broderat denna till mig när hon fick höra att jag gillade det och gärna skulle vilja ha en sådan väggbonad.

En kväll på badhuset

2008-12-10T19:37:00.016+01:00

Eftersom jag har bestämt mig för att vara allround i min träning bredvid löpningen blev det 40 längder bröstsim i badhusets bassäng i går. 1000 meter. 1 km. Lite mer än 30 minuter. Jag blev trött i axlarna. Betyder det att jag tränade dem? I resten av kroppen kändes noll och ingenting.

När jag var barn fanns inte mycket som jag tyckte sämre om än simundervisningen i skolans regi. Buss till badhuset, byta om, tvingas ner i det kalla vattnet, simma, simma, dykträning (alla kan försöka!), in i duschen, på med kläder på halvblöt kropp, strumpbyxor som snodde sig och alltid något som blev glömt. Varför skulle vattnet vara så kallt? Varför hade just jag glasögon som immade igen eller stänktes ner så att jag inte såg? Och vem kom på att alla skulle lära sig att dyka? Det gjorde inte jag. Kan fortfarande inte. Och jag är fortfarande lite rädd för badhuspersonalen, ända sedan den gången då jag försökte köpa ett simborgarmärke utan att ha simmat 200 meter. Lögnen lyste i pannan på mig, och den bastanta tanten vägrade att låta mig köpa ett märke om hon inte fick se mig simma. Jag skämdes över min lögn ända tills jag långt senare som vuxen lärde mig, att om man är nio år kan det vara svårt att skilja på vad man har gjort och vad man tänkte att man skulle göra. Värre om jag som vuxen skulle försöka fuska till mig ett simborgarmärke. Eller om ni kommer på mig med att försöka gena bort några km på nästa års Göteborgsvarv för att komma i mål under två timmar. Då är det allvarligt. Nioåringen tänkte verkligen att hon skulle simma, men så...

Badhusbesök är fortfarande inte riktigt min grej. Men bättre nu än då. Och har inte vattnet blivit varmare i bassängerna?

Dagens löpning blev ett 5 km pass i snöglopp, mörker och halka här och var. Tog tiden och klockan stannade på 28:15, det vill säga 5:38 per km. Helt ok.

ps: en undran med anledning av min come-back i badhuset: Raka sig, ok - men var som helst (på kroppen) var som helst (i de gemensamma duscharna)?

Vill ni se mig i dagens underställ?

2008-12-09T16:32:00.005+01:00

Vissa typer av bloggar verkar vara lättare än andra att uppdatera. Åsiktsbloggar med politisk innehåll måste väl tillhöra de lättaste, skvallerbloggar kommer väl gissningsvis på en andra plats. Modebloggar, fota dig själv och du har inlägget klart. Löparbloggar är gissningsvis lättare att underhålla den delen av året som det inte blir mörkt vid 15-snåret, snöar, blåser, töar och isar. Ja om man nu inte lägger någon av ovanstående bloggaspekter på temat, det vill säga yttrar sig politiskt om löpning, fotar sig själv i dagens underställ samt tipsar om vinterns måste-ha-mössa varje vecka eller skvallrar om löpning " Har ni hört att en tjej hade gröna tights på TSM i söndags, ja ni vet hon som är ihop med en kille som inte springer".

Det är riktigt kul att blogga om löpning och läsa andras bloggar om detsamma, därför känns det extra svårt att överhuvudtaget få till en text som är spännande om att gå på gymet och bekanta sig med de fria vikterna. Någon gång ska jag göra ett försök. I går blev det 10 minuters rodd sedan fria vikter för axlar, biceps, triceps och bröst. Köade till maskinerna för fram- och baksida lår och avslutade det hela med bålstabilitet. Summan av gårdagens träningskalas blev: 45 minuter!

Jogga är populärt

2008-12-08T20:24:00.001+01:00

Ovanstående bröd var helt klart populärast på dagens lunchställe. Om det beror på namnet eller på smaken förtäljde inte denna nästan tomma brödkorg.

Min oraka rygg del II

2008-12-08T19:54:00.009+01:00

Äntligen hade jag lärt mig mitt core-pass. Ledaren Marie gjorde likadant varenda måndag. I kväll var inte Marie där, utan någon annan som såg ungefär likadan ut. Sedan var det inte mer som var lika. Nya rörelser rakt igenom. Plankan var utbytt mot...hunden nånting, och jag måste ha jordens längsta överarmar. Jag kommer inte ner. Lodrätt blir det inte. Det är i den enda ställning min överkropp ser biffig ut. Jag tränar vidare.

Gårdagens löpning lämnade inga spår i kroppen, skönt - alltså spår i form av värk eller liknande. Det gjorde dagens arbete, lämnade spår i skallen. Socialtjänst i åtstramningstider är mission impossible. Kommunen ska spara pengar. Socialtjänstlagen är den samma. Vad ska man fylla glappet med?

Sugna på årets julklapp?

2008-12-08T10:35:00.004+01:00

Tillsammans har jag och A vår familj spridd över stora delar av Sverige. Detta innebär att vid högtider som kristu födelse får man helt enkelt fira det lite pö om pö. Så i helgen var det premiär för all den där maten som vi förknippar med starten av vår tideräkning. Vi kalasade på julmat och delade ut julklappar. I ett av paketen till mig låg detta:

Jag hade sedan tidigare underdelen i från Crafts Pro Zero serie. Nu är bara kruxet att jag inte kan springa så någon närkontakt med kylan blir det inte på ett tag. Men det känns bra att det kompletta understället ligger i garderoben och väntar. Jag är också mycket tacksam för att jag hittills inte fått denna variant av årets julklapp.

En god vana...

2008-12-08T08:59:00.003+01:00

...tror jag att det börjar bli, och inte alls oöverkomligt längre, att få ihop runt 15 km på ett löppass.

I går var det dags igen. Gav mig iväg hemifrån och sprang ett par km innan jag mötte Sigrid, och sedan gjorde vi sällskap det mesta av rundan. Perfekt väder - några plusgrader och vindstilla. Vi fick till och med en och annan glimt av en himmel som var blå. För första gången på ett bra tag sneglade jag på klockan, och med paus på fem minuter bortdragen (dricka och prat med en kompis på vägen) blev det en km-tid på 6:00, vilket är helt ok för mig när jag springer över milen.

Orken finns där, men jag ligger hela nära att överanstränga vänster höft/ben, eller vad det nu är som händer. I går stretchade jag noggrannare än vanligt och tycker att det gjorde nytta. Så fort jag blir lite bättre, slarvar jag med stretchen/stabilitetsövningar. Dumt, men det hjälper inte att konstatera bara, bättring krävs. Jag vill kunna vara ute och springa långt och länge! Inte minst i Portugal vecka 10, som nu är bokad. Kolla här om du är intresserad av Springtimes löparresor till Monte Gordo.

Tjejen i löparskor

2008-12-07T20:36:00.004+01:00

Idag var jag "tjejen med jazzbyxan" eller "killen med surfshorts" i spinningvärlden. Jag var "tjejen med löparskor" (och hur kan det vara fel tänker jag), för av ca 25 deltagare var vi bara 3 stycken som inte hade cykelskor. Så därför tog jag i extra hårt så att åtminstone någon annan kunde känna sig slagen av "tjejen i löparskor".

Idag var det en riktigt bra ledare, en man i gissningsvis 50-års åldern som såg ut att inte ha gjort annat än att cyklat i sitt liv. Han fokuserade mycket på intervaller och hög kandens, så det kändes som ett perfekt pass för oss som normalt sliter löparskorna mot asfalt och grus. Jag är inte ännu så biten att jag vill köpa skor för detta, jag får väl helt enkelt fortsätta på inslagen taktik och tillhöra de odd one´s.

Nä man dör inte

2008-12-05T12:50:00.002+01:00

Började gårdagens träning med styrka för axlar, bröst och överarmar, sedan två bålstabilitetsövningar. När dessa var avklarade blev det ett nytt spinningpass. Att börja med spinning är ungefär som att börja springa, dvs. sjukt jobbigt. Den enda skillnaden är att jag numer vet att jag orkar mer än vad jag tror och att jag inte dör av det. Detta pass var både svettigt och otroligt jobbigt. Hade mjölksyrakänningar redan efter halva passet och fick ta det lite lugnare under den andra halvan. 50 minuters spinning senare stapplade jag ner till mattrummet (låter som kuddrummet, men nej) och stretchade ut rejält, framförallt höftböjaren som kändes några centimeter kortare.

Rösta!!!

2008-12-04T22:11:00.001+01:00

Med anledning av vårt ordklyveri här nedanför undrar vi vad du tycker. Rösta i vår premiäromröstning till höger. Genast!

Språkrådets Frågelåda!

2008-12-04T20:32:00.006+01:00

En riktig vän när man behöver den som mest, denna Frågelåda! Att den är det när man sitter och filar på en artikel eller utredning det vet jag sedan länge - men nu behövs den även här. Jag läste Malins undran angående spinning: Hur ska man säga - jag har varit och...???

Ja, hur ska vi säga, efter våra spinningpass. Så här säger man på Språkrådet:

Fråga: Hur tycker ni man ska göra om man vill använda spinna till spinning (som motion). Hur böjs det?
Svar: Eftersom det redan finns ett verb spinna med stark böjning (spinna, spann, spunnit), så är det naturligt att använda den böjningen vid den nya betydelsen. Det finns belägg på svag böjning (spinna, spinnade, spinnat). Detta är inte så konstigt, eftersom nybildade verb brukar böjas så. Bäst är dock att böja spinna på samma sätt i alla betydelser och inte skilja ut denna betydelse av verbet spinna från de andra.

"Jag har varit och spunnit i dag." Kan bli komplicerat om man är bland får och kardor och sånt. "Jag har spinnat i dag." Tja, kanske inte läge för missförstånd, utan mest obegripligt. Vad säger ni, som går på spinning (väljer jag, för säkerhets skull)?

Nu ska jag fundera på träningsupplägg. Ska kolla Malins tips.

Träningsgrammatik

2008-12-04T19:44:00.002+01:00

Nu när jag har varit på spinning så undrar jag hur man böjer spinning i imperfekt. Säger man jag spann, jag har spunnit eller måste man helt enkelt använda sig av har varit?

Jag sjunger alternativträningens lov

2008-12-04T09:38:00.003+01:00

Orka mera Anna sticker ut hakan och ska inte följa samma marathonprogram som resten av Sverige. Jag gillar absolut den delen som innebär att man också ska få in två träningsdagar i veckan som inte är löpning. Var det det som du efterlyste Cecilia? Anna tipsar också om boken Run less, run faster. Ska kika lite i den tror jag.

Löpning är för mig just nu inte annat än en avlägsen dröm. Efter spinningen i förrgår var jag dock så där härligt löpartrött efteråt så jag ska nog testa det idag igen. Det som var lite småklurigt med spinning var den här biten med att cykla i takt med musiken. När jag springer så springer jag, men med detta blir det ett moment till. Det kallas väl taktkänsla. Jag får se om jag kan rota fram mina gamla takter från tiden som slagverksstudent på Degerfors musikskola.

Mysko, mysko

2008-12-03T20:00:00.010+01:00

När jag kör bil hem från mitt jobb är vägen alldeles platt. Som en frusen älv. Bara vid SAAB är det ett par gupp, om man inte sitter i andra tankar. När jag som jag gjorde i dag, springer från jobbet och hem, är det mer eller mindre uppförsbacke mellan Oxelösund och Nyköping???

Det gick lätt att springa den första milen och lite till. Eftersom det fortfarande är funrun som gäller vet jag inte hur fort det gick (lite sneglade jag på klockan ;), ok). Vid ICA Arnö pausade jag, gick in och köpte en banan. Nästa mysterium: Hur kan det bli så mörkt och kallt på bara några minuter??? Och det där snabba och lätta - borta??? Segade hem den sista halvmilen och frös för första gången på mycket länge under en löptur.

Under hela året, mer eller mindre, har min vänstra sida krånglat. I dag uppförde den sig som rena kursettan och istället började högra sätesmuskeln bråka. Men inte förrrän på slutet, och nu är det lugnt i hela kroppen. Den kanske ville påminna mig om vad som är så lätt för mig att glömma: Att träna styrka. Jag har ingen stark kropp som står pall för vilka km-ryck som helst. Så vill jag kunna springa längre, måste jag lägga till annat än ren löpträning. Hm, hm. Jag tror jag måste söka lite kunskap. Tips?

Vilovecka, nästan

2008-12-02T22:09:00.002+01:00

I morgon är det onsdag. Då blir det löpning hem från jobbet. Eftersom det är mer än 15 km (en halv...) blir det per definition ett av mina långpass.
Annars har det inte blivit mycket gjort den senaste veckan. Sprang intervaller förra onsdagen, körde hårt på ett kul golvgympa-pass i fredags. I lördags gav jag mig iväg till Göteborg och där var det totalt fritt från allt över nivån långpromenad.

Återkommer i morgon, om både långpasset och annat. (Vilken cliffhanger.)

Gymmusik del 100

2008-12-02T20:54:00.005+01:00

I dag var det för Malin, 28 år gammal, spinningpremiär. Hade laddat i en vecka med min kollega S som ville ge spinning en ny chans (jag tror hon hade två tidigare pass i bagaget). Vi kom dit, frågade hej vilt om hur allt på cykeln skulle ställas in, och började sedan cykla. Det var absolut inte det jobbigaste jag gjort i mitt liv, men väl det svettigaste. Det närmsta jag kommer i svettgrad (är det ett ord?) är nog ett besök i ett turkiskt hammam. 50 minuter svischade förbi ganska snabbt och det kommer att bli fler gånger. Det här är helt perfekt som konditionssubstitut så länge jag inte kommer överens med min fot. Kändes som att ha gjort ett intervallpass på Sundbybergs IP.

Något om passet? Jag kan ju inte alla flaschiga spinningtermer men på ett ungefär så var det uppvärmning, upp och stå, stå lite längre bak, sitt, stå långt bak (halka inte med händerna på styret), sitt... Ja ni ser varåt det barkar om jag skulle skriva om hela passet. Det roliga var att mitt i så kom det ett lugnare parti och då spelade den låt som var med på den absolut första skiva jag köpte som barn, Banankontakt med Electric banana band. Det var inte i går jag hörde den.

Dagsformen

2008-11-30T10:03:00.007+01:00

Läget är idag som följande:

1. Träningsvärk i axlar och rygg. Det känns bra, förutom att öva in ett fint löpsteg till våren kanske jag också kan få lite bättre hållning så att man slipper skämmas över alla läskiga foton som tas och sedan läggs ut till allmän beskådan på ex. Photomotion. Sen blir man stark också, det är inte fy skam.

2. Starka ben. Löpning ger verkligen starka ben, har aldrig tidigare klarat så många kilo som nu på benstyrkeövningar. Starkare ska de bli!

3. Öm fot. Stukningarna har lämnat små spår som sätter hinder för det där fina neutrala
löpteget.

I veckan som kommer ska jag testa ett spinningpass på tisdag, köra ett pass Core Bosu samt trängas lite ytterligare bland de fria vikterna minst två gånger.

Då blev det löpning igen

2008-11-29T16:09:00.006+01:00

Nu har jag tröttnat rejält på crosstrainern och värmde, trots min ömma fot, upp på löpbandet. Fyra km i 5:40 tempo blev det innan foten sa i från för mycket. Åh det är ju så kul att springa, längtar till vår och sommar, långa löpturer utan 10 kilo extra kläder utomhus, nervositeten inför ett lopp och den där ofantliga hungern som tränger sig på efter ett bra pass. I väntan på det fortsätter jag med stärkande och uppbyggande träning.

Idag blev det som sagt, 4 km uppvärming på löpband och sedan trängdes jag med killarna runt de fria vikterna. Det blev bröst, armar och axlar, 3x12 reps på varje övning. Nästa grej blev 3 mattövningar för bålstabilitet och utfall med pilatesboll, 3x10 reps per ben. Avslutningsvis begav jag mig mot roddmaskinerna och gav allt jag hade, och det gav resultat. 2,1 km på 10 minuter vilket ger en snittfart på 4:46/km. Men som jag var trött efteråt, det är så mycket jobbigare än de värsta löpintervallerna (eller så har jag inte tagit ut mig tillräckligt där). Förhoppningsvis kan mina bataljer med roddmaskinen även ge lite effekt på löpflåset.

Vilsen i Göteborg

2008-11-28T08:21:00.003+01:00

Ska inte sticka under stol med att jag varit lite sugen på en Garmin, men kostnaden tar lite i mot. Suget blir inte heller mindre av att man nu har superstora annonser från Garmin på t-banestationen hemma i Stockholm. Befinner mig just nu i Göteborg och känner mig minst sagt lite vilsen då jag inte har spenderat så mycket tid här de senaste i åren. I morse när jag vaknar på hotellrummet slår jag på tv:n som just då kör reklam för vilka sponsrar göteborgsvädret som de då skulle visa, joho då, visst var det Garmin som sponsrade det. Har de börjat med någon storoffensiv månne tro?

Ingen träning har skett på göteborgsk mark, alldeles för späckat schema för att hinna. Men jag ser fram i mot att knuffas med killarna i små linnen på gymet i helgen.

Måndag nr 2

2008-11-26T21:33:00.002+01:00

Idag blev det ytterligare ett styrkepass på Friskis. Nästan identiskt med måndagens pass. Först tråk-crosstrainern, sedan tre övningar för bröst, axlar, armar med fria vikter, tre coreövningar, utfall med pilatesboll och rodd som avslutning. Hann tyvärr inte basta mig i form.

Nu saknar jag löpningen något enormt, men smärtan i foten vill inte riktigt släppa. Det här blir ett bra tillfälle att damma av sina armmuskler och sätta dem i rörelse igen. Är lite osynkroniserad i rörelserna då högerarmen är betydligt svagare efter vårens armbågsbrott. Somt sagt, ett bra tillfälle att träna upp överkropp och armar, kanske kan även jag så småningom ta del av träningsprogrammet för one hundred push ups.

Row, row, row the boat...

2008-11-26T19:18:00.005+01:00

Jag har antagit min egen utmaning om att göra rodd till något regelbundet på gymet. Just nu testkör jag 10 min rodd som sista hållpunkt. På 10 minuter kommer man ungefär 2 km, alltså snittar man samma fart som jag springer milen på. Men, rodd är så sjukt mycket jobbigare, efter ca 47 sekunder tänker jag att det går riktigt bra, tre minuter senare är jag dödstrött, vid 7 minuter vill jag lägga av och vid 10 minuter är jag glad för att det var det sista jag gjorde i gymet. På köpet får jag träningsvärk i muskler löpsteget aldrig använder sig av.

Men ack den som ger sig. Hittills har jag snittat km på 5:06, 5:00 och 5:05. Så första målet får bli att snitta två km på 4:50. Någon mer som är med på min 10 minuters roddutmaning?

Vem är jag?

2008-11-26T19:16:00.011+01:00

Intervallträningen hamnade en dag bak - det vill säga i dag istället för i går. Efter två km uppjogg sprang jag fem tusingar på raken; 5:19, 5:15, 5:09, 4:57 (jabba, en som börjar på en fyra!!!) och slutligen, 5:03. När jag sprang den sista var jag trött, svetten rann i ansiktet som milt uttryckt hade fått färg.

Det är tidigt på morgonen, inte så många som har kommit än. Löpbanden står längst in, jag ser alla maskiner medan jag springer. Några kvinnor i åldern 60+ har tränat medan jag har sprungit mina intervaller. Nu kommer en av dem gående mot mig. Jag hinner tänka, det är någon som känner igen mig, fast jag känner inte igen henne. Men så är det inte. Hon börjar prata med mig. "Får jag fråga - springer du bara när du är här?" Jag berättar vad jag gör, att jag tränar på att springa lite snabbare än jag gör om jag springer hela sträckan i ett svep. Då säger hon: "Vad duktig du är!" Och jag ser att hon verkligen menar vad hon säger, och svarar att det var roligt att höra. Sedan fortsätter hon att berätta att hon har haft mycket värk i sin kropp, knappt kunnat använda den, men med hjälp av goda råd från sin sjukgymnast om hur hon ska styrketräna har hon sakta men säkert blivit starkare. Nu tränar hon tre gånger i veckan och känner att det gör skillnad. Men springa klarar hon inte. Jag berättar för henne att jag tyckte att det var urjobbigt i början. Att det har tagit sin tid, men att jag också har lagt det där första stadiet bakom mig, märker en skillnad i min träning.

Ja, sen sa hon hej då, och jag började springa mina två avslutande km:ar i lugnt tempo. Ett sådant tempo som från början var omöjligt att hålla längre än lite mer än en km. Jag mätte precis min första runda som jag brukade springa. 1,20 km och jag höll på att dö. Precis som av en höjdhoppsribba som lades upp för högt. Eller av att klättra upp till femman och titta ner i simbassängen. Hoppa var det inte tal om.

Jag - duktig på något som har med sport, idrott, kroppsrörelse att göra??? Någon tyckte det. En helt ny infallsvinkel för mig själv, på mig själv.

Den tredje medlemmen

2008-11-25T09:07:00.002+01:00

Nu är vi tre medlemmar på denna blogg. Jag, Cecilia och Tryckfelsnisse. Hade visst lite bråttom när jag skrev det förra inlägget och då var tryckflesnisse där på sekunden och lade sig i mitt inlägg. Men jag ska be honom hålla sig borta framöver.

What´s hot what´s not?

2008-11-25T08:20:00.006+01:00

Min högerfot vill inte riktigt springa än så det blev först 20 minuter på crosstrainern ( som jag skickade långa avundsjuka blickar mot löpbanden). Sedan bar det av till de fria vikterna där jag körde axlar, biceps och bröst. Något har hänt, för nu är det banne mig kö till piltesbollarna varje gång jag är på gymet, till och med killarna i för små linnen från fria vikter avdelningen ligger och svettas med dessa bollar. Nåja när en av bollarna blev min så körde jag utfall, och det märktes att jag inte gjort det på nästa två veckor. Benen var riktigt stumma efter det. Avslutar sejouren i boll- och mattrummet med några bålstabilitetsövningar. Jag hade tänkt att det skulle bli minst 30 minuters kondition så de sista 10 minutrarna användes till rodd. Jag läste någonstans att rodd är den konditionsträning som involverar flest muskler och nog känns det i armar och rygg idag. Ibland behöver man nya utmaningar och just för att det är så jobbigt har jag tänkt att jag ska få in minst 10 minuter rodd framöver varje gång jag är på gymet och tränar styrka.

Armträning

2008-11-24T21:35:00.006+01:00

Kom av mig när jag skulle anmäla mig till kvällens core och såg att den var inställd. Vad ska jag göra istället? Gå på ett gympapass? Nää... Men så tittade jag på mig själv och såg att det fanns ju mer än min bål som kunde stärkas av lite träning, och inspirerad av Malins framfart bland de fria vikterna planerade jag in ett likadant besök på mitt Friskis & Svettis. Men jag kom aldrig dit för rätt som det var... ...var klockan lite för mycket.

Istället blev det ett pass i och utanför hemmet bestående av:

1. tungt degknådande

2. snöskottning

3. och så tänkte jag torka köksgolvet, men det gjorde jag inte.

I morgon blir det intervaller på löpbandet innan det är dags att stämpla in i kommunhuset.

Långa armar

2008-11-24T15:30:00.002+01:00

Idag då ska jag träna minsann, dags att återgå till regelbunden träning. Men visst är det härligt med vila, det blir ju så mycket tid över. På dagens schema står långa armar bland männen på fria vikter avdelningen och någon form av kondition.

Hej från mej

2008-11-23T15:50:00.003+01:00

Efter att i går ha testat de nyinköpta ice runnerna var det i dag hög tid för en lite längre runda för veckan har inte innehållit så mycket av träning över huvud taget. Sprang de tre första km:arna tillsammans med Sigrid, sedan fortsatte hon åt sitt håll och jag letade mig genom stan för att antingen vika av mot hemmet längs med vattnet eller fortsätta på min vanliga Arnö-runda och på så sätt få ihop en halvmil ytterligare.

Det blev den längre varianten, och det är jag nöjd med nu. Det blev jag redan efter någon km in på cykelleden genom skogen, men bortsett från det: Jag behöver lite mer jävlar anamma-inställning. Och ett nytt vänsterben.

Från och med nu är långpass 15 km eller mer än så. Dagens löptur blev 12,67 km.

Då och nu

2008-11-22T18:32:00.009+01:00

Tänk, vad saker och ting förändras:
1. Då, när jag började med löpningen var en halvmil Hur Långt Som Helst. Återhämtningsfasen efter mitt första Oxelölopp 5 km sträckte sig över två dygn. Det är sant. Nu, i eftermiddags samma distans; en prova-pårunda med mina nyinköpta ice runner fastsatta under mina adidas. Knappt börjat förrän det roliga är över.

2. I går kväll tittade jag lite då och då på Idol eftersom i går utröstade Anna B och vår Ludvig är gamla spelkompisar. Jag har hört och sett dem i Musik Direkt, på caféspelningar och i kyrkan. Ibland har de spelat och sjungit här hemma i vårt vardagsrum. Anna, med hästsvans, jeans och palestinaschal runt halsen, har alltid sjungit SÅ fint. Vad gjorde de henne till i det där programmet? Anna, vilken tur att du slipper producera vinnarskivan - tänk vad mycket annan musik det finns att sjunga.

Nu till min att saker och ting förändras-grej: Var det inte så att då sökte strålkastarna upp vinnarna, nu är det den som är utröstad som ska stå i fokus. Vara ledsen, knappt hålla ihop. Hur kul är det? Vad är det vi ska se, vill vi det, och om - varför??? Tänk, om alla slopade tv4 nästa fredag kl 20 och några timmar framåt;)

3. Löpningen igen. Då, första sommaren som jag sprang lite på prov gjorde jag det i ett par gamla Nike från -88. Det var 2004. Övrig utrustning var en gammal t-shirt och ett par tennisbrallor. Det var så bra med löpning, man behövde så lite - nästan ingenting som man inte hade ändå. Nu; hur blev det? Jag ska sätta ett kryss i almanackan varje gång jag köper eller får en löparrelaterad pryl.

ps. Första krysset gick på 180 kronor. Men det funkade riktigt bra att springa med dubbarna, klappret fick man på köpet. Inget att smyga fram i, mao.