Sista julipasset här också - vad kul att det blev ett!

Vaknat tisdag, onsdag, torsdag utan den minsta smärta - i dag var det dags att röra lite försiktigt på höften. Sprang för första gången på 14 dagar en kortkort runda på 3 km. Tog det lugnt och hamnade på 5,44 per km, klart godkänt med mina mått mätt. Därefter 1000 meter bröstsim på badhuset tillsammans med Linn och Johannes som tränade crawl. Mat vid ån, och sedan blev jag övertalad att följa med och titta på racercyklar. Löpning, simning, cyklar; vad vad det du hade för förslag, Malin?

Om precis en månad är det Tjejmilen för Malin och mig. Under 50 respektive 60 minuter ska vi gå i mål på. Vi har definitivt inte haft flyt i träningen, inte någon av oss. Fotskada, inflammation i bäckenet, krossad armbåge, inflammerade slemsäckar... Att ställa upp ett mål - litet som stort - hjälper absolut till att hålla fokus så att man gör vad man kan, när man kan.

Sista julipasset

Vaknade i morse utan halsont och insåg snabbt att det vankades ett löppass. Tog en kort runda i lagom tempo (drygt 5,5 km i 5:36 tempo), pulsen var ganska så svajig och hög men det var ändå riktigt skönt att få sträcka på benen igen. En veckas vila gör att man blir ganska bekväm, sen har jag ju också i två veckors tid fikat mig norrland runt. Så känslan innan passet var att jag skulle ha tappat en massa, men icke, 5:36 var snabbare än jag planerat med denna snoriga näsa. Passade också på att springa i mina Asics som jag hitills nästan enbart använt vid intervallträning. Hoppas kunna ha dem till tjejmilen då de är avsevärt mycket lättare och mer formgjutna än mina standard 1A skor. Får se om jag hinner springa in dem i augusti, från och med nu även känd som tempo- och snabbdistansmånaden.

Juli blev fram till förkylningen en bra månad. Hade definitivt hoppats på att kunna springa längre än förra månaden, men icke. Landar i stället på två km kortare än i juni. 131,3 km säger min träningsdagbok på jogg.se

Ska vi byta djur med varandra?

Löpning i skog och mark inbjuder onekligen till att man förr eller senare springer på något djur bortsett från de vanligaste fåglarna eller grannens katt. En vän till min gode vän C tog sig nyligen en tur i Hagaparken och kände hur det helt plötsligt flaxade till bakom hennes rygg, för att strax upptäcka att en vitkindad gås (se bild) hade bitit sig tag i hennes luvtröja och den vägrade släppa. Där ligger man i lä i fråga om djurupplevelser (det närmsta jag kommer är en trollslända innanför löparlinnet). Trots x antal rundor i Järva naturreservat har jag inte sett något mer upphetsande än en hackspett samt x antal kor. I Basel såg vi stork när vi sprang genom en djurpark, jag slapp björnen norröver, skymtade ej heller någon ren under löpturerna. Men för dryga två veckor sedan under en långtur med A så såg vi en ripa här i Solna. Detta verkade mycket osannolikt, googlade, slog i diverse fågelböcker, konsulterade en vän som är ornitolog och kom fram till att det kan inte varit något annat än just en ripa. Kanske skulle nästa nörderi efter löpning bli fåglar? Nu är jag på helspänn under varje löptur och undrar vad nästa djur ska bli. Om jag nu inte får se några nya djur så kanske man kan byta djurupplevelser? Jag har ju som sagt hackspett, ripa och stork att erbjuda.

I fråga om löpning så har förkylningen inte släppt. Även där är jag på helspänn, när ska halsontet släppa, när är jag snyt och snorfri?

Snart ska jag springa igen :)

Vaknade av mig själv och inte av smärta i höften - underbart, och tack för sprutan! Jag vet inte mycket om eventuella biverkningar eller hur behandlingen verkar på sikt, men just nu känns det bra! Efter frukosten samlade jag ihop mina badkläder och tog mig upp till badhuset för att göra en halvtimme i bassängen - bara för att upptäcka att den var stängd fram till klockan tio. Snopet. Nu tar vi oss upp till Blidö för att träffa träffa Ranja och Tomas. När jag kommer hem ska jag provspringa. Håll tummarna för att det ska gå bra :)

Visby halvmarathon del 2

Redan på färjan över till gotland kände vi igen några andra tävlingsdeltagare då vi hamnade bakom två andra deltagare från TSM. Om man någonsin själv börjar bli rädd för sina löparnördtendenser så ligger man rejält i lä efter att ha lyssnat på dem. Vi kunde konstatera att vi fortfarande är på en sund nivå efter att ha tjuvlyssnat på deras löparsnack. Det kändes bra. Om jag någonsin pratar energidryck i en timme, stoppa mig och påminn mig om denna resa.

Den första upplagan av Visby halvmarathon bjöd på en 30-gradig värme. Den förväntade tvåan i herrklassen gick in i väggen och bröt, stafettdeltagare stapplade in till växling och tävlingsledningen efterfrågade medicinskt kunniga. Blev trots detta enormt sugen på tävling, men allt eftersom att hettan tilltog blev jag också en nöjd åskådare. Rånäs 4 H vann stafettklasen på överlägsna och i denna värmen imponerande 1:11:12, tvåorna kom in på 1:28:34. A, H och L knep sjundeplatsen på 1:34:59. Herrklassens första plats på dryga 1:16 och damklassen på dryga 1:26

Förkylning sitter i. Alltså, dag 5, även den löparfri.

Allt går inte på räls eller löparfritt här också

Seglade Nyköping - Öja i onsdags; kryssvind nästan hela sträckan som tog åtta och en halv timme (allt går inte på räls I). Hade löpardojorna nerpackade i båten, och en tidig tur gästhamnen - Landsorts fyr t/r var planerad till torsdag morgon. Under natten värkte höften mer än någonsin och det var bara att ställa in allt som hade med morgonjogg att göra (allt går inte på räls II). Sedan dess har det varit löparvila, och i dag blev det en kortisonspruta hos doktor Pär som glädjande nog tyckte allt i höften förutom inflammerade slemsäckar verkade hur bra som helst.

I morgon förmiddag funderar jag på att köra ett tredje DVL-pass för att mata konditionen med något. Om några dagar var det ok att sätta igång med löpträningen igen, tyckte Pär.

Löparfritt

Med fullpackad bil åkte vi fem upp till fårö. Åt på kutens bensin som är ett 50-tals nostalgiskt ställe där det dräller av rockabillys. En fullmatad jukebox lockad, och för en tia valde jag del shannon och en elvisdänga. Efter detta bad, strandfotboll och frisbeekastande. Det blev också dagens motion då en förkylning gör det här till den fjärde löparfria dagen i rad. Förhoppningsvis blir det en tur i morgon. Ny vecka, nytt schema.

Visby halvmarathon del 1

Här står jag som utlovat med min halvsmälta glass i väntan på löparna.

Nu börjar det

Tillbaka i Stockholm efter en nästan två veckors lång sejour i norrland. Men det blir bara till att packa om väskan för i morgon bär det av till Gotland och Visby halvmarathon. A och ytterligare två vänner ställer upp med ett stafettlag i den första upplagan av denna halvmara.

Nu börjar tävlingssäsongen så smått, även om jag i morgon nog bara ska stå med en halvsmält glass i denna värme och titta på. Men den 16:e aug är det Midnattsloppet, den 31:e aug Tjejmilen, 6:e sep Stockholm halvmarathon, och veckan därpå vet jag att jobbet ev. ställer upp med ett lag i Bellmansstafetten. Det kanske blir svårt att avstå från den, även om mina ben förmodligen skriker NEJ! Svårt att vara rationell ibland. Sedan får väl hösten avrundas med ett snabbsprunget Hässelbylopp.

Löpning+semester= sant?

Nu ger jag upp träningsschemat för den här veckan. Dels för att jag inte får så mycket kvalitet i de pass jag gör och så av sociala skäl. Känner mig skittråkig som hela tiden tänker på löpningen. Enough. Nu tänker jag de närmsta dagarna enbart springa för att det är roligt . I går blev det i alla fall löpning i 53:33 min. längs med vattnet här i luleå. Distansen har jag än så länge ingen aning om.

Update: Gjorde en lång update på detta inlägg som bara försvann. Så nu är bara bilden av mig kvar. Men i inlägget beklagade jag mig över mina löppass, skrev om löparnördar och berättade om min 53:33 runda i Luleå. Nästa inlägg får bli fylligare.

Terränglöpning

Åkte till Ormberget för att testa de mytomspunna terrängspåren däruppe. Hade tänkt att ta 7,5 km slingan två varv, men när regnet ännu en dag öste ner blev det bara ett varv. Ormberget bjuder på tuff terräng, och framförallt då slingan avslutas uppför slalombacken. Rejält trötta ben och tungt flås efter det varvet. Rune Larsson hade förmodligen sagt något i stil med "jävla orienterings-/skidklubb som lagt så backiga spår". Men det var en bra utmaning och jag åker gärna dit igen. Börjar bli riktigt svag för det här med terränglöpning. Man kanske ska sikta på Lidingö nästa år?

I skärgården - snart

Egentligen skulle jag redan vara där - ute i skärgården, men dagen gick och vi kom aldrig i väg. Jag fick alltså ytterligare en chans att träna DVL, och efter 30 minuter i vattnet känns benen riktigt, vad ska jag säga, använda. Så här kan man alltså träna när den vanliga löpträningen måste gå på lågvarv. Lite smärta sitter kvar långt inne i vänster skinka, annars känns allt ok i kroppen. Ett par asics ligger redan nerpackade i båten - någon ö ska det väl vara stor nog för en runda?

I morgon blir det segling.

Varannan damernas

Träningsschemat sade distans 15 km, riktigt dåligt väder sade stanna inne. Bestämde mig i stället för att åka till Luleå badhus och simma. Väl framme sitter en lapp uppe om att de nu har en könsseparatisktisk ordning, (omklädningsrummen renoveras, endast ett går att använda) vilket innebär varannan dag damernas och idag var det herrarnas tur. Bara att vända om, åka hem, slöa, slappa och läsa en bra bok. I morgon blir det nya tag, varken väder eller genus ska stoppa mig, kan ju inte vara offer för omständigheterna två dagar i rad :)

Löparmiljö?

Löpningen i onsdags och torsdags satte alltså sina spår i höften. Så därför; efter ett par dagars vilande och strechande samt lite bålstärkande övningar har nu turen kommit till min debut som djupvattenlöpare! Enligt en tråd på jogg.se är DVL ett skonsamt sätt att rehab-träna på. Tack för tipset, Janne W!
Badet var nästan tomt när jag kom, kanske på grund av alla mörka moln som tornade upp på himlen - men också på grund av för höga entréavgifter? Fick låna en väst på badet, och sedan var det bara att sätta igång. I 20 minuter "sprang" jag, inte längre än så, eftersom jag ville känna hur kroppen/höften skulle reagera. I takt med att tekniken infann sig, ökade faktiskt pulsen mer än vad jag trodde att den skulle göra. Lite bedrägligt, det här att man inte svettas när man omges av vatten, det tar bort en del av känslan av att vara trött.

Betyg på DVL efter ett första försök: Helt klart ett attraktivt alternativ när man måste söka skonsamma sätt att träna på. Känns ok i höften så här några timmar efteråt, och även om jag inte har riktigt samma upplevelse av att ha tränat som efter ett löppass, är det väldigt mycket bättre än att inte ha gjort något alls.

Testmilen

Hade idag tänkt att jag skulle testa att springa milen på ca 10-15 sek över tävlingstempo med A som farthållare. Började dagen med att sitta 5 timmar i solen på en auktion, drack minimalt med vatten och åt bara en macka till lunch. Väl ute på passet belv jag trött otroligt snabbt och hade jag sprungit själv så hade jag gett upp tidigare. Höll ut till strax innan 8 km då vi sprang förbi huset och då tog det tvärstopp. 7,8 km gick i 5:07 tempo vilket visserligen är mitt snabbaste hittills på distans över 5 km, men ändå inte i närheten av 5 tempo på en mil. Får revidera mitt mål och vara nöjd om jag slår förra årets tid 52:19. Jag får väl skylla på min uteblivna vårträning med armen i gips, för jag har nog aldrig tränat så mycket som de senaste tre månaderna. Nytt 10 km tempopass väntar i veckan, får se om orken finns då.Ca 6 veckor kvar, sen kommer mildomen.

Ingen löpning...

...att rapportera om härifrån. Efter torsdagens mycket måttliga morgonjogg på sammanlagt 7,5 km värker höger höft, lår och även knät... Är höftleden inflammerad? Har jag en för stram ITB-sena? Hemska tanke; både och? Är rejält trött på att behöva göra träningsuppehåll, dessutom närmar sig Tjejmilen och mitt mål med den - att komma i mål under timmen. Hur banalt som helst för de flesta, men inte för mig. Hur tränar man löpning utan att springa? Några dagars vila är nödvändiga, och sedan får jag hitta ett sätt att behålla konditionen utan att riskera att skada mig. Alla tips är välkomna!

Semestern är skön, vilan kan jag vara utan.

Inte bara löpning

Men nu blir det mest det. Varje pass fram till tjejmilen känns lite som ett ont måste om jag nu ska ta mig runt på under 50 minuter. Det förtar onekligen lite av löpglädjen. I går blev det 5,5 km innan frukost på 30:45. I morgon blir det 10 km testlöpning, då får jag se vad träningen gett och vad jag kan hoppas på till den 31:e augusti. Åkte i går kväll till skellefteå på filmfestival samt gick på konsert och såg christian kjellvander och säkert . Skönt att rensa huvudet från km och tider.

Heej

Det är helt off topic, men väl värt att berätta. Favoritloppisen här uppe ligger i byn hej. Vi har länge funderat över det namnvalet på en by, och i lanthandeln fick vi svaret. En dansk lantmätare fick för länge sedan uppgiften att döpa 5 byar. Han valde då en dansk ramsa; snipp, snapp, snorum, hej, bassalorum. Så kunde det gå till när man döpte byar förr!

Löpning i Yngsjö

Morgonjogg tillsammans med Peter, därefter dopp i kalla Hanöbukten. I dag visade badtermometern på 11 grader. Då är det inte varmt, även om man är nysprungen och svettig.

Löpningen kunde gå bättre. Besväras av stelhet och värk i vänster höft och tar det därför ganska lugnt. 4 km terräng i går och 7,5 km i dag, först utmed kusten och fram till Gropahålet (kan det bli mer skånskt?) och sedan vidare till dagens första kaffetår hos CG och Catarina.

Nu väntar Stenshuvud.

Kuperade 16 km (eller björnen del 2)

Tänkte lovorda skogslöpning. Men så läste jag ovanstående i lokaltidningen. Jag får återkomma till tankar om orientering, trailskor och barrdoft. Idag blev det 16 km kuperad löpning genom skog (tid 1 tim 33 min ). Jag och a försökte komma från till Vad man ska göra om man möter en björn. Mannen i artikeln ovan sa till björnen att vända om och gå, och det skulle ha funkat. Tror inte jag skulle testa det, snarare vända om och sätta personbästa. Måste hitta en björnexpert och ta reda på Vad som är bäst.

Alternativ träning

Gårdagskvällen bjöd på backträning, 8*300 m. Denna dag bjuder på ömma hälsenor. Alternativ träning ska ju tydligen stärka löpningen. Så nu spelas det en massa boule och bangolf. Kanske får ni se mig sätta personbästa snart :)

Märk världen

Kl. 06.25 första löpturen i ett tyst västerbotten.(3 km, tid:17.00) Då märker man världen och längtar efter mer.

Det sägs att löpning....

...är frihet. På med ett par skor och du kan springa var som helst, när som helst. Men när det är gjort vill man mer. Kanske en pulsklocka och pulsband, kanske en ipod, footpod, schyssta hörlurar, något att ha i-poden i och ett vätskebälte ( nu äger inte jag riktigt alla dessa saker...än.). Så fullpackad som en packåsna är det bara att ge sig ut i lite frihet. Ibland föreslår A att jag kanske borde hyra ett förråd på Shurgaard att ha alla mina löparsaker i.

Sista rundan på återhämtningsveckan var på 10 km. Lungt tempo skulle hållas så jag provade på pulsklocka. Blev mest stressad av att jag inte höll någon rimlig puls och sprang ömsom sakta och ömsom snabbt. Hade nog fått krypa i backarna om jag velat hålla ner pulsen. Får se om jag kan bli vän med en pulsklocka.

Semester och vila

Semestern är inledd; dag ett av trettiosju lediga dagar på raken har jag ägnat åt småplock i hemmet. Höften ska få vila några dagar till, sedan ska jag precis som Malin hoppa in i RW-Rickards löpschema igen. Förhoppningsvis ska det få mig att springa Tjejmilen under en timme. Ok, Malin - då har vi tre hypoteser; vad som kan få oss att bli snabbare i spåret: ilska, rädsla och struktur på träningen. (Vilken kommatering! Tankestreck, semikolon och kolon i en och samma mening.)

Lätt att ha väl skruvade förväntningar på vad semestern ska ge. Vi borde kanske istället satsa på ett givande vardagsliv alla vanliga veckor, inte pina oss igenom det. Någon uttryckte det ungefär så här i ett reportage som jag läste att "finns det lite luft att andas där man befinner sig för det mesta, känns två veckor i Thailand inte lika nödvändigt". Så sant.
Lyssnade på Isabella Lövins Sommar i torsdags. Tillsammans med Lena Anderssons dito toppar hon så här långt, enligt min mening.

Lite luft att andas. Glöm inte det.

Min värsta löpfiende

Återhämtningsveckan börja lida mot sitt slut och jag hade min sista arbetsdag innan semestern igår så jag tror jag tar och unnar mig en vilodag till. Sparar den där milen tills imorgon. Har jag tur så kanske det blir lite för varmt och får tillfälle att prova mitt nyinköpta vätskebälte som jag lyckades deala till mig med 10 % rabatt på Runners Store igår.

Just det semester, på söndag bär det av mot dova norrlänska skogar. Det är otroligt skönt att springa där uppe. Tyst och lungt, helt sjuka raksträckor som onekligen bygger upp ens löparsinne samt en iskall älv och vedeldad bastu. Det enda läskiga är att jag hela tiden får för mig att det finns en massa björn som lurar runt nästa gran. Men vilka km-tider man kan få med denna rädsla! Jaha du Cecilia, då har vi hittat ytterligare en faktor som kan bättra på ens löptider :) Vad blir nästa?

I steget tanken

En av mina favoritförfattare, Haruki Murakami, har skrivit en ny bok med titeln: What I talk about when I talk about running. Han började springa för 25 år sedan och har hunnit med nästan 30 marathon. Han säger själv i ett flertal intervjuer att han behöver löpningen som en ventil och inspiration för sitt fortsatta skrivande. Till den tyska tidningen Spiegel säger han att han varje dag skriver i fyra timmar och sedan springer en timme. Därför blev det också naturligt att skriva en bok om löpning när han skulle skriva sin självbiografi. Det spekuleras ofta i om huruvida han skulle kunna få Nobelpriset i litteratur eller inte. Men tänk om, det är ju inte direkt så att Selma Lagerlöf, Doris Lessing, Elfriede Jelenik eller Dario Fo har sprungit 30 maror. Det skulle onekligen ge en ny touch åt ett av världens största litteraturpris.

Tänk hur två tillsynes vitt skilda intresen ibland kan korsa varandras vägar, bra litteratur möter löpning. Nu hamnar inköp av denna bok på min To do list. Vill ni i väntan på den svenska översättningen läsa något annat av honom så rekommenderar jag Norweigan woods.

En lättglömd runda

Det blev ett av de där identitetslösa passen. Inte särskilt långt, inte särskilt snabbt (6km i 5:33 tempo). Men nu är det återhämtningsvecka och då ska man tydligen göra så. Tanken vill så mycket mer och kroppen vill framåt så det blir en konst att hålla ner distans och tempo.

Längtar också bort från asfaltslöpning, rödljus och biltrafik. Vill ha skog, tystnad, gräs och grus. Pass med fart, leende, sällskap och lerprickiga ben.

Malin springer för oss båda

Den här veckan kommer det inte många löparrapporter från mig. Jag hoppas att en veckas vila ska få det sista i vänster höft att släppa. Men i söndags sprang jag mitt livs snabbaste 5 km runda - 5,21 per km! Det var på ren ilska, och när jag sa det till Malin tyckte hon att det var synd att vi inte hade satt igång med löpningen redan som tonåringar, för tänk vad alla missade kärlekshistorier hade gjort för våra km-tider. Jo då. Jag hade nog vunnit allt som gick att vinna i samband med någon av alla kraschar.

Lååånga födelsedagsintervaller

Tisdagens TSM (1.45 gruppen) bjöd på långintervall, fem tusingar med en minuts vila i mellan. TSM utmanar ständigt. Läser i schemat för veckans träning att tempot ska ligga på 4.50 och tänker att det ska nog gå. Kommer till träningen och ledarna säger att tempo kommer att ligga på 4.45, väl ute och mitt uppe i att springa intervaller så visar det sig att de hamnar på runt 4.30. Då är det bara att tänka: friska ben och glatt humör!

Då jag inte är ägare av en garmin eller någon annan flådig löparattiralj som sitter på min vänstra arm (har en hederliga basic löparklocka på min högra dock) så har jag blivit något av en specialist på att försöka smygläsa av andras för att se tid och distans. Vill man ha lite extra utmaning så försöker man även att läsa av trots att klockan från mitt smygläsarhåll är upp och ner.

Födelsedagsintervallerna fick avslutas tillsammans med A, som var ännu tröttare än mig efter att ha långintervallat i 1:30 gruppen, med ett efterlängtat besök på den fina pizzerian vid Odenplan. Kvällen kan sammanfattas med : mätta, trötta och stela.

Tjuvstart

Tjuvstartar före Cecilia med ett första inlägg. Nu har vi pratat om den här bloggen fram och tillbaka ett lite tag så det är väl bara att börja. På dagens schema står i alla fall långintervall med Team Stockholm Marathon och deras halvmaraträning. Får se hur pigga mina ben är efter söndagens 17 km. Återkommer med stumma ben och och en recension av passet.

Nu får jag också kasta iväg en utmaning till cecilia att skriva sitt första inlägg också!