15 sekunder bort

Då var tjejmilen avklarad med hårt lindat knä. Kom tyvärr inte under 50 som jag hade hoppats, tiden stannade i stället på 50:15. Men det är å andra sidan mitt nya pers och putsade det gamla med 39 sekunder på två veckor. Hade via Cecilia hört Kristers råd och förbannade det vid ca 6 km när jag var som tröttast(och tappade de sekunder som skulle gett mig den tänkta sluttiden). Men det är ju ett råd som är så sant, jag bet ihop och tog igen lite förlorad tid de fyra sista kilometrarna. Här kommer km-tiderna: 4:19, 5:37, 4:50, 5:04, 5:07, 5:08, 5:19, 4:55, 4:52 och 5:00. I övrigt gick den andra kilometern riktigt sakta då det var trångt på den rätt smala biten av banan. Men nu är inte under 50 på milen långt borta, så: Hässelbyloppet here i come!

Grattis till Cecilia som klarade av sitt mål samt putsade sitt pers rejält! Samt ett supertack till min trettonårige lillebror Lowe som överraskade mig med en jättefin blomma efter loppet.

Söndag eftermiddag och Tjejmilen är avklarad!

Min egen klocka stannade på 58:34 - sluttid preliminärt 58:29 enligt Tjejmilens hemsida. Jag har alltså sprungit min första miltävling under timmen!

Ska erkänna att det var tungt. Gick ut alldeles för hårt första km (4:29) för att springa in den paus i skogskanten jag bara MÅSTE ta på en milrunda (hopp in i skogen, byxa ner, kissa, byxa upp, ut igen; 50 sekunder försvunna utan att ha kommit en meter längre fram). Fick håll som inte gav med sig förrän under sjunde km. Kristers råd att "så här trött kan man va en halvtimme till, det dör man inte av" fick istället bli till mantrat "så här ont kan man ha en halvtimme till, det dör man inte av". Och det är ju helt sant, det med!

Tävlingsdag!!!

Tiden ovan är inte när jag vaknade, utan sista gången jag kollade på klockan. Lyckades aldrig somna utan låg och halvslumrade hela natten. Gissar att det är en kombination av astmamedicin och en massa nervösa tankar om dagens lopp. Nio månader av reportage i Runners World där jag sagt att jag ska springa på under 50 minuter, och det är idag denna mil ska presteras. Om knät håller så ska jag ta i för kung och fosterland (utan att på något sätt vara varken royalist eller nationalist), vill så gärna att det ska stå 49 någonting när jag springer över mållinjen. Först efter det kan jag slappna av

Morgonens laddning har sett ut så här: en massa stretch, halv burk tigerbalsam, lindat knä, två koppar kaffe för att hålla mig vaken, ipren och alvedon för knät samt en sjukt stor portion havregrynsgröt med sojamjölk och banan. Låter det inte som ett vinnande koncept?

Den nya tidens sportdryck

Har känt mig ganska så oladdad inför detta lopp. Så oladdad att jag nästan glömt bort att hämta min nummerlapp. Det hade sett ut det, om en av mittvaltjejerna inte hade nummerlapp i morgon. När man hämtar nummerlappen så får man också en påse med saker från sponsorerna, och jag tror nog att Tjejmilen lyckats ge bort den mest otippade saken i år, en flaska soya. Så nu blir jag ju lite i valet och kvalet, ska jag ha med vatten eller soya i morgon för att hålla mig på topp hela loppet? Medan jag funderar så ska jag nog gå och ställa flaskan i skåpet där jag har alla mina andra löparsaker.

Fågelattack två (eller fall två)

Har tidigare i denna blogg berättat om en väns vän som blev attackerad av en vitkindad gås på sin löptur. Nu är turen kommen till mig och förövaren i detta fall är en skottsk fiskmås. Gav mig i torsdagsmorse ut på en tidig tur i Dundee och bestämde mig för att springa längs med vattnet där det finns en fin strandpromenad. Med klocka på armen kan jag säga att exakt 4 minuter in på löpturen började en mås att attackera mig genom att störtdyka mot mitt huvud. Upptäckte då att den hade ungar längre fram så jag vänder snabbt om och kan ha satt nytt pers på att springa runt knuten på närmsta hus. Stannar till, vänder mig om för att se om den är borta, bara för att upptäcka att den kommer i full fart ca 1 meter från mitt huvud, jag duckar, snubblar och faller rakt bakåt. Landar på svanskotan och sedan med huvudet i marken som studsar i asfalten. Summan av detta fall blev: Min största bula någonsin i huvudet och en sjukt ömmande svanskota. Bulan borde inte vara något problem för Tjejmilen i morgon, men svanskotan... Aj, aj. Först isfläck med bruten arbåge och nu fågelattack med ömmande svanskota. Här med utnämner jag 2009 till året då jag faller (och året då man borde få skjuta fiskmåsar).

Fredag - två dagar kvar till Tjejmilen

Och det är vila som gäller. Nu sparar jag på höfter och knän och krafter i allmänhet - inte betyder det ett uns för min sega kondiskurva om jag ger mig ut på en löptur i dag. Men armhävningarna (se måndagens inlägg) har jag gjort, och till min egen förvåning; jag klarade tre extra!

Onsdag - fyra dagar kvar till Tjejmilen

Jag var mör efter mina 8 km i går och somnade lätt som en plätt 22.30. Som alltid känns det lite mer i höger höft/ben än jag riktigt vill att det ska - men det är på en anständig nivå. I dag och i morgon är det löpfria dagar, på fredag ska jag jogga lite lugnt. Läser på jogg.se inlägg gjorda av sådana som har sprungit Tjejmilen förrut att det blir svårt att springa på när så många startar i snabba grupper men GÅR efter en kilometer. Grrrrrrrr... starta lite senare, så att vi som vill springa så fort vi bara kan får göra det!

Och så var det dags för armhävningar dag 2 i vecka 1.

06:30 denna morgon

Jobbresor brukar innebära mycket mat och lite rörelse. Testade därför gymmet nu på morgonen, 30 min crosstrainer och 2 km på löpbandet. Knät kändes fint så i morgon får det bli en arla tur i Dundee.

Tisdag - fem dagar kvar till Tjejmilen

Inget halsont sedan i går. Sprang 8 km. Det gick lätt, höll en kmtid på 5:26.

Det är inte riktigt sant, att det gick lätt. Men jag kom i mål på min bästa tid någonsin på en 8 km runda! Sprang enligt Kristers råd: Gå ut för fort. Spring inte runt och spara på krafterna. Va riktigt trött efter 5 km, titta på klockan och tänk att härda ut en halvtimme till i denna tröttheten är ju inget man dör av. Sen är det klart!

Så de tre första km:arna höll jag 5:10 (det är riktigt cecilia-snabbt), fjärde var tung, en seg uppförsbacke mest hela tiden. Kmtid 5:45. Sista km sprang jag på 5:17, det gör mig glad för bättre än 5:16 per km på en 5 km runda har jag aldrig sprungit!

Å så gör vi som alla andra denna vecka

Följ min blogg med bloggkoll

Ja om ni smidigare vill följa vårt ständiga uppdaterande av löpsteget så kan den här länken vara något.

Sista veckan innan Tjejmilen

Då var det nedräkning till Tjejmilen och jag laddar med en jobbresa till Skottland. Men som ni ser så är träningskläder och skor nedpackade. Jag hoppas att de har perfekt löpväder och fina parker i Dundee, och har de inte det så hoppas jag att gymmet på hotellet är bra. Nog för att det alltid brukar vara lite utrymmesbrist i väskan när jag reser, men sen man började vara så här löpmanisk så blir det ju inte direkt mer plats kvar när även ett par löparskor, kläder, klockor etc. ska med också.

Självklart hade jag hoppats på en bättre uppladdning än löparknä så här veckan innan årets tävling. Men nu är det som det är. Ska under någon av dagarna på resande fot testa en runda för att se vad knät går för. I övrigt har jag nog hållt flåset uppe med crosstrainern så om mitt knä är snällt på söndag så borde inte under 50 minuter vara något problem. Sen vore det ju kul att få börja nördskriva om en massa km-tider, intervaller, långpass och lopp. Tror att kvoten för orden stretch, naprapat, rehab o.s.v. snart är slut för denna blogg. Annars får vi nog regga skadetjejerna.blogspot.com.

Powerwalk och armhävningar

Gick en 5 km powerwalk, i morgon blir det löpning, äntligen. Sedan blev jag frestad att hänga på "onehundredpushups" som jag läste om på jogg.se. Genom att göra ett test - hur många armhävningar klarar du i ett sträck - går man in på en viss nivå, tränar enligt det schemat tre dagar i veckan i sex veckor och vips är man där: 100 armhävningar på raken. Testet visade att jag klarade tre, så jag kan ju bara bli starkare :)

Nu blir det lite Blossom-yoga också!

http://hundredpushups.com/index.html

Jo men jag har tränat...

Även om jag inte skrivit så mycket om det. Just en snygg träningsblogg. Men så här har helgen sett ut: Fredag, 75 minuters fortsättningsyoga på SATS. Det var var kul och välbehövligt. Kände mig rejält genomstretchad efter detta pass. Lördag bjöd på ytterligare 50 minuters yoga här hemma. I går, söndag, var jag på Friskis och körde backintervall på crosstrainer. Det var riktigt skönt att få bli sådär flåstrött och svettig igen, saknar det lite nu när löpbenen får vila. Stod under dessa 30 minuter och hela tiden sneglade på löpbandet. Så när jag väl var klar på crosstrainern så blev det 15 minuter på bandet, det var glädje det! I morse stod det 60 minuter pilates på schemat och i kväll hoppas jag kunna ta en lugn runda här hemma i Solna.

Det bästa med all denna alternativträning är att jag får en massa träningsvärk i muskler som uppenbarligen glömts bort när jag fastnat i min löpmani. Blir en bra påminnelse om att varva träningen bättre i höst. Vidare i rehabträsket så gick jag till en naprapat i torsdags och har hela helgen haft ett par snygga blåmärken på vänster ben. De kan konsten att trycka hårt. Ska dit idag igen, får se om de kan trycka dit ett par nya blåmärken.

Simma, cykla, löpa.

Tog mig upp oförskämt tidigt i morse för att ge mig i väg till Djurgården och titta på Stockholm Triathlon. Kände igen två tävlande, Jonas Colting som kom på tredje plats och Lisa Nordén som vann damklassen. Det var väl kanske inte så otippat att dessa två skulle ta pallplats. Desto mer imponerad blev jag av alla vanliga motionärer som deltog i loppet.

Bilden ovan är tagen vid växlingsplatsen mellan simning och cykel. På avstånd såg det extremt rörigt och trångt ut. Man fick också lite känslan av att gå runt i polisens förråd och leta efter sin stulna cykel. Men, det var ju bara en oinvigds känsla. När de tävlande kom hittade de sina cyklar på en millesekund.

Halsont!

Det är bara att konstatera: Det blir ingen löpning den här helgen. Man ska inte springa med ont i halsen. Cyklade ut i lingonskogen istället och plockade bär till några burkar rårörda.

På tisdag vill jag kunna skriva: Inget halsont sedan i går. Sprang 7,5 km. Det gick lätt, höll en kmtid på 5:45.

Ingen löpning, mycket motion

Var lite rosslig i halsen i går, gick och småfrös på jobbet. Låter därför löpningen vänta tills i morgon. Även med tanke på alla skador under träningsåret kan det nog vara bra för mig att ha två löparfria dagar mellan varven.

På måndag börjar skolorna och hemmet såg tills för några timmar sedan ut som om ingen hade städat under hela sommarlovet, en iakttagelse som det ligger en del i. Ludde, Julia och Linn gjorde ett ordentligt ryck tillsammans med mig, och sedan gick Linn igång på riktigt, blev någon blandning av programledarna i Rent Hus och Du är vad du äter.

Tre timmars hårdstädning - nog kan det åtminstone motsvara ett medelpass på Friskis&Svettis?

Årets bjudbilder?

Då bjussar vi lite på oss själva och visar de utlovade bilderna på oss i full Mittvalmundering. Vår spontana reaktion efter att ha sett bilderna var att det känns väldigt rött (då har vi ändå inte på oss de röda jackorna på bilden). Nu när jag ser bilderna igen så känns det också väldigt mycket tights över dem. Lite sådär töntigt superhjälteaktigt. Vårt dödligaste vapen skulle nog i så fall att vi kan tråka ihjäl ganska så många med nördigt löparsnack. Tack och lov behöver vi inte springa i allt detta på Tjejmilen utan bara med tröjan. Så vad säger ni, kan det bli mer modeblogg än så här?

Det här med gym...

Siktar på att bli drottningen av alternativträning, vilket gör att jag måste variera simningen och crosstrainern. Har fått något kort som gör att man kan träna gruppass på SATS tre gånger gratis, så i går skulle jag testa något som hette SATS Core Puls. Tänkte att denna arma kropp behövde ett corepass. Men, återigen fick jag bekräftat att jag blir aldrig mer gymbrud än vad man blir på Friskis & Svettis (bara min klädsel avslöjade mig, idel löparkläder, det fanns inget mjukt och fladdrigt så långt ögat kunde nå i min garderob). Det hela var ett förtäckt aerobicspass skulle jag vilja påstå. Jag fejkade extra ont i knät, log mot instruktörerna, ställde tillbaka min bräda och låtsashaltade ut ur salen så att alla skulle tro att jag bröt av skada och inte av uttråkning. Efter det så snyltade jag på crosstrainern och sen bar det av hemåt igen. Jag förstår om andra är sålda på gruppträning, ja menar jag är ju såld på löpning och det är det ju inte alla som är. Men jag tror jag avstår från en gymbrudskarriär, det passar nog inte Mittvaltjejenstuket.

Första löprundan efter Midnattsloppet

Övertalade Åsa på jobbet att vi skulle springa till Jogersö (4,2 km) på lunchen, bada där, äta vår lunch som jag övertalade Susanne att komma med i min bil så att vi sedan alla kunde åka tillbaka i den till jobbet (man hinner inte vad som helst på en kommunal lunch). Sprang i behagligt tempo strax under 6 min per km och ingenting i kroppen sa nej. Jag är långsam i spåret. Men "behagligt tempo strax under 6 min per km". Så var det inte från början!

I kväll har vi spelat en omgång TP. För att vinna ska man helst vara född på 30-talet, intresserad av all slags sport och lagd åt det naturvetenskapliga hållet. Jag kom sist.

After simskola

K var sjuk så jag pallrade mig i väg själv till badhuset. Det blev bara 40 längder och inget skvaller i bastun. Däremot hade ungefär 100 barn after simskola i bastun. Sådär avslappnande.

Efter två dagar på jobbet eller var tog sommaren vägen?

Hur kul och intressant det än skulle kunna vara på jobbet kommer det liksom I VÄGEN för mycket som man har vant sig vid under fem veckors semester: sova tills man vaknar av sig själv, lösa fyra, fem korsord på en dag, lyssna på radio, fika vid med Peter vid Helgö... I dag, när solen dessutom sken igen och det var riktigt varmt ute, insåg jag att en massa människor fortfarande seglar omkring i skärgården. Var jag verkligen där alldeles nyss?

Har funderat fram och tillbaka under dagen: springa eller inte springa i kväll? Stelheten efter Midnattsloppet har släppt i dag, men jag tror kroppen mår bäst av att vänta tills i morgon. I kväll blir det istället ett yogapass som Pernilla har tipsat om.

På jogg.se diskuteras det hur snabbt man kommer under timmen på milen. Jag kan bara konstatera att jag inte har samma erfarenheter - att det går snabbt och lätt! Bara att kila på lite extra mellan några lyktstolpar några gånger, leka intervall, och så har man det fixat. Ytterligare lite träning så är man nere mot 50. Jag vill också kunna!

Ett långpass på gymmet

Idag har det varit en riktigt frisksportardag. Upp 04:45 med förhoppning om att få se ett spännande Triathlonlopp, men det gick ju så där för Sverige som slutade på 18:e plats.

Försöker efter lördagens snabba lopp vila mitt knä så att det håller för ett ännu snabbare lopp den 31:e. Har lusläst allt om löparknä på Jogg.se:s forum och ett flertal rekommenderade crosstrainer. Nu var det ju ett år sedan mitt senaste gymkort gick ut, så efter jobbet bar det av till Friskis & Svettis för nyinskaffande av en regelbunden månadsavgift. Körde trettio minuter på crosstrainer och var rejält slutkörd efter det. Kan absolut jämföras med löpning i intensitet. Efter detta testade jag lite styrka ibland alla biffiga killar. Överkroppen är lite bortglömd när man springer och det kändes när jag väl hade nästlat in mig i alla maskiner. Tyvärr håller inte min högra armbåge (den jag bröt och krossade i våras) för några rejäla tyngder, så det känns så där roligt att göra det då. Avslutar det hela med 40 minuters coreträning. Alltså 90 minuter på gymmet och det känns som ett långpass i kroppen. Men förhoppningsvis behöver jag inte vara renodlad gymbrud allt för länge utan kan återgå till att vara löpartjej.

I morgon simning med min vän K. Upplägget är: 50 längder och sedan skvaller i bastun.

50:54 !!!

Till priset av ett ont knä. Var inte särskilt peppad inför detta lopp då jag hela tiden tvekade på grund av mitt onda knä. Bestämde mig för att springa efter att ha mjuksprungit 2 km smärtfritt här hemma. Var till och med så oförberedd att jag på plats upptäckte att jag glömt både klocka och astmamedicin hemma. Bara att vända om hem igen. Väl på plats ställer jag mig långt bak i startgruppen då jag tänkte ta det lungt. Men när starten gått så gick det inte att springa i lungt tempo, vill ju så mycket mer. Efter två km började knät att värka och funderade på att bryta, men efter 4 km så släppte det och jag sprang på. Backen upp till Sofia kyrka var en riktigt killer och jag var nog inte beredd på att den var så brant och så lång. Tappade farten efter detta (verkar många ha gjort när man läser mellantider) pressade mig lite för att komma igen och vid 8 km så insåg jag att ett pers fanns inom räckhåll. Sprang på ordentlig och fick återigen ont i knät på sista km. Väl över mållinjen pustade jag ut och stod stilla ett par sekunder, för att sedan upptäcka att jag hade så ont i knät att jag knappt kunde stödja på benet. Så: Hello löparknä!

Loppet slutade i alla fall på 50:54, med föjande snittider på kilometrarna vid 2.5, 5, 7.5 och 10 km: 5:05, 5:00, 5:14 och 5:01. Är mycket nöjd med att sätta pers på ett lopp som är lite mer svårsprunget på grund av trängsel och sjuka backar. Om knät håller så ska väl inte under 50 på tjejmilen om två veckor vara helt orimligt. Nu har jag och Cecilia bara knappt en minut var att kapa för att göra skäl för vårt år som mittvaltjejer.

Ovan ser ni Cecilias tröja från i går. Snart kommer det en knallröd bild på oss i full Mittvalmundering, där har ni något att se fram emot.

1:00:53 - det gick både bra och dåligt i går

Midnattsloppet, Stockholm, är över för den här gången. För min del stannade klockan på 1:00:53 - och det är minst 54 sekunder för långsamt om man ska komma i mål under timmen, grr... och att det var så trångt i startgrupp 4 så att den första km tog över 6 minuter att springa om man inte satsade på ett zick-zacklopp - ja, så var det för alla. Backen vid Sofia kyrka ska alla springa uppför, ingen ursäkt den heller. Jag måste bli starkare.

Nu till det roliga: Inget ont under loppet, och inget ont i dag. Jag såg i min löpardagbok på jogg.se att det är två månader sedan jag kunde springa en mil sist på grund av allt krångel med vänsterbenet, så att gå i mål hel efter en mil var ett mål det också. Och jag sprang 3:29 snabbare än förra året!

Jag tror att Malin sprang sitt livs snabbaste mil! Grattis!

Dissimulera mera!

Jag är vanligtvis en person som sällan drar på mig några skador. Klen, visst, men hel, eller hur jag ska uttrycka det. Men efter det att jag i januari inte kunde stödja på min fot efter ett Friskis&Svettis-pass har jag: haft ont i höften, varit stum i låret, ömmat i gluteus maximus, haft ont i ett knä och slutligen fått inflammerade slemsäckar konstaterade. Men mot sådana finns det kortisonsprutor :)

I morgon är det dags för Midnattsloppet, Malins och mitt genrep inför Tjejmilen om två veckor. I eftermiddags började det klia i halsen. Eller? I ett radioprogram för någon vecka sedan hörde jag någon tala om människor som dissimulerar, det vill säga förnekar symtom på en sjukdom eller låtsas friskare än vad de är. I kväll köpte jag en flaska Kan Jang, sedan ska jag också börja. Dissimulera. Augusti månad ut.

Så många lopp, så lite tid!

Om jag tidigare har unnat mig i form så vilar jag mig nu i form. Knät ömmar lite men inga rejäla smärtor. Vilar fram till lördagen och ska försöka mig på ett lugnt Midnattslopp. Det känns trist då jag hade hoppats att det skulle bli den stora formkollen inför Tjejmilen.

Har under vilodagarna tränat pilates hemma. Kommunen som jag jobbar i har en ganska så stor och aktiv idrottssektion vilket gör att man kan träna en hel del genom dem. I våras gick jag på pilates en gång i veckan, och nu nästa vecka så drar det i gång igen. Hoppas också kunna komma ut med löparsektionen i höst. Det är med dem som som jag springer Midnattsloppet. Det är lite lyx att få lopp betalda via jobbet. I våras så sprang jag ju blodomloppet via jobbet och nu har min chef undrat om jag inte vill vara med på Bellmansstafetten också. Det vill jag ju, men borde jag? Känns lite i mastigaste laget efter att på fyra veckor då ha sprungit: Midnattsloppet, Tjejmilen och Stockholm halvmarathon. Åh det är inte lätt att vara löpare, så många lopp, så lite tid.

Här skulle det ha stått: Nytt Pers!

Skippade TSM idag, livet kom i mellan. Sprang i stället till Sundbybergs IP för att se vad jag skulle gå för på 5 km. Tog en uppjogg dit i 5:32 tempo, ca 3,4 km och inga känningar i knät. Väl på banan så kändes det grymt bra och jag låg hela tiden några sekunder före planerad varvtid. Men på sjunde varvet small det till på utsidan av vänster knä, och jag kan knappt ta ett ordentligt löpsteg. Bestämmer mig för att stoppa där, provar lätt jogg hemåt men det ömmar i knät så det var bara att gå. Varvtiderna på 400 m blev i alla fall: 01:51, 01:51,01:53,01:50,01:49,01:50,01:49, vilket ger en km tid på 4:37 (2,8 km blev sprungna). Fan, fan, fan. Där hade jag en ärlig chans på mitt pers. Blir mer och mer övertygad efter förra veckans 5:01/km tur och denna att jag har milen på 50 i kroppen. Frågan är bara om knät håller för det. Kanske står jag över Midnattsloppet på lördag så kroppen är ok till Tjemilen och Stockholm Halvmarathon.

Bad naked?

För att inte äventyra mitt knä inför morgondagens backpass med TSM så blev det simning idag. Har inte haft ett simpass sedan februari, vilket också gör det till det första simpasset efter den brutna armbågen. Det gick helt ok trots min numer lätt böjda högerarm. Passade också på att använda mina nya simglasögon (verkar som att det kan bli en del prylar även på simsidan om man vill). Simmade 50 längder på 45 minuter och var sådär lagomt matt efteråt. Men nu till den stora frågan; var stretchar man efter simning? Behövs det? Hade ingen större lust att stå stretcha vid bassängen, men man står ju inte heller direkt och stretchar naken i duschen, vid bastun eller klädskåpet. I ett Seinfeldavsnitt diskuteras det ingående om vad som är good naked och vad som är bad naked. Jag gissar att nakenstretch går som bad naked, och struntade därför i den.

I ultratröjornas värld

Det blev en löpfri helg fylld av stretch, så i nästan samma sekund som vi klev ur bilen här hemma kastade jag mig i väg på en kort runda. Knät var snällt och ställde inte till med några scener. Det blev ca 5,5 km i 5:34 tempo.

Som mittvaltjej har man håvat in en gratiströja eller två. Den ovan är en av dem. Kanske borde jag och Cecilia bjussa på en bild där vi har komplett Mittvalställ. Förbered er på något rött x 2. Appropå löpartröjor kunde jag snabbt konstatera under min Springtimevecka i Portugal (det var ultravecka då) att dessa fungerar som den nya tidens konserttröjor. Själv så sprang jag förra året mitt första lopp någonsin. Det blev Vårruset och således hade jag en Vårrusettröja som också följde med ner till Portugal. Men den såg rätt blek ut i jämförelse med Swiss Alpine Marathon och Spartathlontröjorna. Undrar hur rankingen ser ut i de häftiga Ultratröjornas värld? Min Vårrusettröja kunde nog lika gärna gått som en tröja från Kicki Danielssons turné -86 i det sammanhanget. Nu är den kastad och jag siktar mot och suktar efter nya häftiga tröjor i funktionsmaterial.

Orter (igen!)

Alla resor genom Sverige har bjudit på en hel del festliga ortsnamn. Njutånger finner man strax utanför Sundsvall, vet dock inte hur mycket ortsnamnet förpliktigar. Utanför Skellefteå åkte vi förbi Hjoggböle. Skulle kanske kunna bli vänort vill Jogg.se?

Jag vilar mig i form inför nästa löptur

5 km på 26:20 - det är sånt som fortfarande känns två dygn efteråt i en talanglös kropp som nyss har fyllt 48 år, tro mig. I alla fall i min, som därför har fått vila från löpning i två dagar. I morgon bär det av till Krampö, vilket innebär att kommande veckas löpning kräver en roddtur till fastlandet varje gång det är dags. På söndag är ett lite långsammare pass på 7-8 km inplanerat, och går det bra (=ingen smärta i höften) blir det Midnattsloppet i Stockholm nästa lördag.

30 minuters tortyr

Gick idag till min kiropraktor och fick 30 minuters tortyr. Varje gång jag gått dit och legat och vridit mig i smärtor (men alltid med ett leeende, för man vill ju inte vara otrevlig) av behandlingen så har jag tänkt: nästa gång då ska jag lägga pengarna på en behaglig massage. Men så går det lite tid och jag inser att behanling gjort nytta. Hon trodde i alla fall att det inte var någon fara med mitt knä. Jag skulle stretcha, stretcha och stretcha. Men jag vill ju springa, springa och springa. Det heter tålamod.

I helgen bär det av på Sverigetur igen, denna gång till Medelpad. Snart kan jag också börja samla på landskap jag sprungit i. Den samlingen tar ju inte heller så stor plats här hemma, det är praktiskt.

Låt mig slippa en rehabplan

Härligt att Cecilia kommit i gång igen. Då blev det också min tur att ta över skadestafettpinnen. Knät ömmar och det verkar misstänksamt likt ett begynnande löparknä. Har bokat tid till kiropraktor i morgon, blivit bästa vän med voltaren och stretchat som en tok. Bli inte förvånade om jag efter all denna stretch dyker upp som gummimänniskan på en cirkus nära er under hösten.

Nytt pers!

Min hemmasnickrade rehab-plan fungerar så här långt! I dag sprang jag min första 5 km-runda sedan den 6 juli (precis en månad sedan) och hade som mål att hålla 5:15 - 5:30 per km. Klockan stannade på 26:20, det vill säga 5:16 per km. Nytt pers, I´m so happy :)

Är en mil långt, undrade någon på jogg.se. Ja, det är det, för de allra flesta. Lätt att glömma, om man enbart får svar från vana löpare. Normalbilder förskjuts för oss alla. Än håller jag inte för 5:16 hela milen, men är på väg.

Man tackar...

Dagens väder, 12 grader i blåst och regn, sätter löparens uthållighet och intresse på prov. Men vi var ändå en stor skara som dök upp vid Östermalms IP. TSM bjöd idag på intervaller. För att unvika en återfallsförkylning så valde jag 2 timmarsgruppen, vilket jag på sätt och vis ångrar. Glappet mellan 1:45 och 2 timmarsgruppen är enormt. Ett flertal som siktar på 2 timmar tränar med 1:45 gruppen för att tempot helt enkelt är för lågt i den andra gruppen. Vi sprang något terrängspår på Djurgården med tempoökning i alla uppförsbackar. Men då många inte orkade med fick vi som höll oss längre fram hela tiden stanna och vänta in. Vilket gjorde att det blev ett ryckigt tempo med många ståpauser. Jag tror att gruppen skulle tjäna på att delas upp i en nybörjar- och en 2 timmarsgrupp. Nästa vecka blir det 1:45 igen. Idag blev det 8,7 km varav 3 km i upp/nedjogg och resterande i dryga 5:23 tempo, ofrivillig ståvila ej inräknad.

Tyvärr fick jag ont i knät framåt de två sista kilometrarna. Jag som hela sommaren slagit mig för bröstet och sagt: Tänk att jag sprungit så mycket och aldrig haft ont i knäna. Jo man tackar ja. Hej voltaren, vill du bli min vän?

Min sportsliga meriter

Idag kom startbeviset till Tjejmilen. Innan jag blev mittvaltjej så anmälde jag mig själv till loppet och därför fått två startbevis. Förra året hade jag startnummer 8713 och kom in på 991:a plats av 7500 startande. I år kommer jag springa med startnummer 641 och hoppas att det också på ett ungefär motsvarar min slutliga placering. Förra året gav en tid under 50 minuter som sämst placering 585. Jaja, det är ju inga toppplaceringar, men det vore kul att komma in lite tidigare i målfållan detta år. I övrigt får väl mina största idrottsprestationer vara att jag var den snabbaste kvinnan på arbetsplatsen i årets Blodomlopp, samt att jag och min klass 1992 vann skolmästerskapen i handboll. Vi vann mot Torsby och jag stod i mål med x antal stukade och tejpade fingrar. För den som sparat alla sina gamla Buster så kan man se mig på ett uppslag hållandes i bucklan. Vi var 12 år gamla, och shit vad vi var nöjda över detta.

Unnar mig i form

Ingen träning idag. Men kräftor och en öl. Man kan väl säga att jag unnar mig i form inför morgondagens TSM. Har hört från andra deltagare att de tre senaste gångerna, som jag semestermissat (är det ett ord?), varit tuffa. Hoppas på att få bli supertrött och taggad av fartleken som de bjuder på i morgon.

Efter alla våra skobilder på bloggen så funderar Mittvaltjejerna på att öppna skomuseum. Skulle det kunna vara något? Tänk er en heldag ibland alla gamla skor, vi berättar anekdoter och bjuder på fika. Vi får nog projektera vidare på det här. Mittvaltjejernakonceptet får ju inte försvinna efter Tjejmilen, eller hur Cecilia?

Vilka ska jag välja?

Från vänster till höger; mina Asics 2130, inköpta i New York i höstas, Adidas Adistar som har hängt med lika länge (naturlig patina efter Julias backträning i lera - vadå, var det dina nya skor jag tog, hur skulle jag kunna veta det?) och ett par rätt oprövade Nike Air.

Min rehab-plan funkar så här långt. I morse sprang jag en km längre än i förrgår och höll nästan precis samma fart, 5:20 per km. Nu är inte knappa 4 km detsamma som en mil, men vem vet - jag kanske tar mig i mål på Tjemilen under timmen. Jag är definitivt inget löparämne, men det går allt bättre :)

Dessa skor ska ta mig under 50 på milen

I slutet på förra passet fick jag ont högst upp på vaden och i knävecket på vänster ben. Smärtan höll i sig även igår och den kändes av idag på förmiddagen. Hade bestämt mig för att köra ett pass nu när jag kom hem för att sträcka på kroppen efter tågresan. Tog det ganska lungt de två första kilometrarna för att se hur det funkade med knät. Kände inte alls av det, så jag bestämde mig för att det skulle bli ett snabbdistanspass. Ökade på farten i Hagaparken och de första 5 km gick på 25:25. Efter det kom den sjukt långa och branta Hagaparksbacken, vilken tog rejält på både flås och fart. Bestämde mig ändå för att hålla hela vägen hem. Klev in genom dörren med hög puls, kastade mig över datorn och registrerade mitt pass på jogg som sa 7,85 km på 5:01 per km. Pers på dennna distans! Nu känns inte tjejmilen på under 50 helt omöjligt. Kanske är hemligheten vilan under min förkylningsvecka och skobyte. Snälla Asicsskor; ta mig runt milen på under 50!

Hamnen t/r

Vågade mig ut på ytterligare en kortkort runda och sprang i dag de tre kilometrarna på 15.55 mot torsdagens 17.11. Per km 5.18 - alltså nytt pers. med tre sekunder, men eftersom rundan var kortare än fem km räknas det inte. Kul ändå! Roligast är ändå att höften inte värker, det enda som känns är den stora muskeln djupt inne i skinkan. Har fått tips om stretching och ska snart sätta i gång, men först ska jag ringa till Salli och höra om hon klarade sig från magsjukan eller inte.

Just det. Sprang förbi hela familjen Svan - just svanar byter jag gärna mot de flesta andra djur! I alla fall när de är riktigt nära mig.

I dag blev det tennis...

...med Linn och Johannes. Jag vann inte. I morgon ska jag springa igen, fortfarande bara en kortkort runda - här gäller det att få tillbaka maximalt med konditon utan att trilla dit på någon skada.

Från en skog till en annan

På sverigeturnén har jag nu kommit till de värmländska skogarna. Tog i morse en tur till friluftsområdet lunedet. Sprang barkbanan och fick där utlopp för mina skogslöparcravings. 9 km i 5:28 tempo (fortsatt snuva sätter stopp för snabbare pass). Efter detta en rejäl värmlandslunch hos mormor bestående av nävgröt och fläsk. Tror inte den menyn finns med i coltings "skärp dig och börja spring" bok, men här funkar det utmärkt.