Midnattsloppet, Stockholm, är över för den här gången. För min del stannade klockan på 1:00:53 - och det är minst 54 sekunder för långsamt om man ska komma i mål under timmen, grr... och att det var så trångt i startgrupp 4 så att den första km tog över 6 minuter att springa om man inte satsade på ett zick-zacklopp - ja, så var det för alla. Backen vid Sofia kyrka ska alla springa uppför, ingen ursäkt den heller. Jag måste bli starkare.
Nu till det roliga: Inget ont under loppet, och inget ont i dag. Jag såg i min löpardagbok på jogg.se att det är två månader sedan jag kunde springa en mil sist på grund av allt krångel med vänsterbenet, så att gå i mål hel efter en mil var ett mål det också. Och jag sprang 3:29 snabbare än förra året!
Jag tror att Malin sprang sitt livs snabbaste mil! Grattis!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Tänk att ha dig som syster! Jag är släkt med en av mittvaltjejerna! Grattis!
Snyggt jobbat! Knappa minuten på en timmes löpning, det fixar du till Tjejmilen.
Det gör en jäkla skillnad om banan är lite kuperad. Det märker jag inte minst när jag jämför löpning i platta Malmö med backarna på landet.
Skicka en kommentar