Fågelattack två (eller fall två)

Har tidigare i denna blogg berättat om en väns vän som blev attackerad av en vitkindad gås på sin löptur. Nu är turen kommen till mig och förövaren i detta fall är en skottsk fiskmås. Gav mig i torsdagsmorse ut på en tidig tur i Dundee och bestämde mig för att springa längs med vattnet där det finns en fin strandpromenad. Med klocka på armen kan jag säga att exakt 4 minuter in på löpturen började en mås att attackera mig genom att störtdyka mot mitt huvud. Upptäckte då att den hade ungar längre fram så jag vänder snabbt om och kan ha satt nytt pers på att springa runt knuten på närmsta hus. Stannar till, vänder mig om för att se om den är borta, bara för att upptäcka att den kommer i full fart ca 1 meter från mitt huvud, jag duckar, snubblar och faller rakt bakåt. Landar på svanskotan och sedan med huvudet i marken som studsar i asfalten. Summan av detta fall blev: Min största bula någonsin i huvudet och en sjukt ömmande svanskota. Bulan borde inte vara något problem för Tjejmilen i morgon, men svanskotan... Aj, aj. Först isfläck med bruten arbåge och nu fågelattack med ömmande svanskota. Här med utnämner jag 2009 till året då jag faller (och året då man borde få skjuta fiskmåsar).