Gick idag till min kiropraktor och fick 30 minuters tortyr. Varje gång jag gått dit och legat och vridit mig i smärtor (men alltid med ett leeende, för man vill ju inte vara otrevlig) av behandlingen så har jag tänkt: nästa gång då ska jag lägga pengarna på en behaglig massage. Men så går det lite tid och jag inser att behanling gjort nytta. Hon trodde i alla fall att det inte var någon fara med mitt knä. Jag skulle stretcha, stretcha och stretcha. Men jag vill ju springa, springa och springa. Det heter tålamod.
I helgen bär det av på Sverigetur igen, denna gång till Medelpad. Snart kan jag också börja samla på landskap jag sprungit i. Den samlingen tar ju inte heller så stor plats här hemma, det är praktiskt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar