Från vänster till höger; mina Asics 2130, inköpta i New York i höstas, Adidas Adistar som har hängt med lika länge (naturlig patina efter Julias backträning i lera - vadå, var det dina nya skor jag tog, hur skulle jag kunna veta det?) och ett par rätt oprövade Nike Air.
Min rehab-plan funkar så här långt. I morse sprang jag en km längre än i förrgår och höll nästan precis samma fart, 5:20 per km. Nu är inte knappa 4 km detsamma som en mil, men vem vet - jag kanske tar mig i mål på Tjemilen under timmen. Jag är definitivt inget löparämne, men det går allt bättre :)
Inlägg
3 kommentarer:
Om jag slänger in mina 5 par skor så kanske vi kan öppna skomuseum?
Absolut. Jag har fler. Därtill; vår hall är redan ett slags skomuseum. Den största avdelningen heter "Billiga tygskor från perioden 2007-2008".
jag röstar på adidas-skorna! (alla vet ju att adidas står för "all day i dream about salli".)
Skicka en kommentar