Dagsformen

Läget är idag som följande:

1. Träningsvärk i axlar och rygg. Det känns bra, förutom att öva in ett fint löpsteg till våren kanske jag också kan få lite bättre hållning så att man slipper skämmas över alla läskiga foton som tas och sedan läggs ut till allmän beskådan på ex. Photomotion. Sen blir man stark också, det är inte fy skam.

2. Starka ben. Löpning ger verkligen starka ben, har aldrig tidigare klarat så många kilo som nu på benstyrkeövningar. Starkare ska de bli!

3. Öm fot. Stukningarna har lämnat små spår som sätter hinder för det där fina neutrala
löpteget.




I veckan som kommer ska jag testa ett spinningpass på tisdag, köra ett pass Core Bosu samt trängas lite ytterligare bland de fria vikterna minst två gånger.

Då blev det löpning igen

Nu har jag tröttnat rejält på crosstrainern och värmde, trots min ömma fot, upp på löpbandet. Fyra km i 5:40 tempo blev det innan foten sa i från för mycket. Åh det är ju så kul att springa, längtar till vår och sommar, långa löpturer utan 10 kilo extra kläder utomhus, nervositeten inför ett lopp och den där ofantliga hungern som tränger sig på efter ett bra pass. I väntan på det fortsätter jag med stärkande och uppbyggande träning.

Idag blev det som sagt, 4 km uppvärming på löpband och sedan trängdes jag med killarna runt de fria vikterna. Det blev bröst, armar och axlar, 3x12 reps på varje övning. Nästa grej blev 3 mattövningar för bålstabilitet och utfall med pilatesboll, 3x10 reps per ben. Avslutningsvis begav jag mig mot roddmaskinerna och gav allt jag hade, och det gav resultat. 2,1 km på 10 minuter vilket ger en snittfart på 4:46/km. Men som jag var trött efteråt, det är så mycket jobbigare än de värsta löpintervallerna (eller så har jag inte tagit ut mig tillräckligt där). Förhoppningsvis kan mina bataljer med roddmaskinen även ge lite effekt på löpflåset.

Vilsen i Göteborg

Ska inte sticka under stol med att jag varit lite sugen på en Garmin, men kostnaden tar lite i mot. Suget blir inte heller mindre av att man nu har superstora annonser från Garmin på t-banestationen hemma i Stockholm. Befinner mig just nu i Göteborg och känner mig minst sagt lite vilsen då jag inte har spenderat så mycket tid här de senaste i åren. I morse när jag vaknar på hotellrummet slår jag på tv:n som just då kör reklam för vilka sponsrar göteborgsvädret som de då skulle visa, joho då, visst var det Garmin som sponsrade det. Har de börjat med någon storoffensiv månne tro?

Ingen träning har skett på göteborgsk mark, alldeles för späckat schema för att hinna. Men jag ser fram i mot att knuffas med killarna i små linnen på gymet i helgen.

Måndag nr 2

Idag blev det ytterligare ett styrkepass på Friskis. Nästan identiskt med måndagens pass. Först tråk-crosstrainern, sedan tre övningar för bröst, axlar, armar med fria vikter, tre coreövningar, utfall med pilatesboll och rodd som avslutning. Hann tyvärr inte basta mig i form.

Nu saknar jag löpningen något enormt, men smärtan i foten vill inte riktigt släppa. Det här blir ett bra tillfälle att damma av sina armmuskler och sätta dem i rörelse igen. Är lite osynkroniserad i rörelserna då högerarmen är betydligt svagare efter vårens armbågsbrott. Somt sagt, ett bra tillfälle att träna upp överkropp och armar, kanske kan även jag så småningom ta del av träningsprogrammet för one hundred push ups.

Row, row, row the boat...

Jag har antagit min egen utmaning om att göra rodd till något regelbundet på gymet. Just nu testkör jag 10 min rodd som sista hållpunkt. På 10 minuter kommer man ungefär 2 km, alltså snittar man samma fart som jag springer milen på. Men, rodd är så sjukt mycket jobbigare, efter ca 47 sekunder tänker jag att det går riktigt bra, tre minuter senare är jag dödstrött, vid 7 minuter vill jag lägga av och vid 10 minuter är jag glad för att det var det sista jag gjorde i gymet. På köpet får jag träningsvärk i muskler löpsteget aldrig använder sig av.

Men ack den som ger sig. Hittills har jag snittat km på 5:06, 5:00 och 5:05. Så första målet får bli att snitta två km på 4:50. Någon mer som är med på min 10 minuters roddutmaning?

Vem är jag?

Intervallträningen hamnade en dag bak - det vill säga i dag istället för i går. Efter två km uppjogg sprang jag fem tusingar på raken; 5:19, 5:15, 5:09, 4:57 (jabba, en som börjar på en fyra!!!) och slutligen, 5:03. När jag sprang den sista var jag trött, svetten rann i ansiktet som milt uttryckt hade fått färg.

Det är tidigt på morgonen, inte så många som har kommit än. Löpbanden står längst in, jag ser alla maskiner medan jag springer. Några kvinnor i åldern 60+ har tränat medan jag har sprungit mina intervaller. Nu kommer en av dem gående mot mig. Jag hinner tänka, det är någon som känner igen mig, fast jag känner inte igen henne. Men så är det inte. Hon börjar prata med mig. "Får jag fråga - springer du bara när du är här?" Jag berättar vad jag gör, att jag tränar på att springa lite snabbare än jag gör om jag springer hela sträckan i ett svep. Då säger hon: "Vad duktig du är!" Och jag ser att hon verkligen menar vad hon säger, och svarar att det var roligt att höra. Sedan fortsätter hon att berätta att hon har haft mycket värk i sin kropp, knappt kunnat använda den, men med hjälp av goda råd från sin sjukgymnast om hur hon ska styrketräna har hon sakta men säkert blivit starkare. Nu tränar hon tre gånger i veckan och känner att det gör skillnad. Men springa klarar hon inte. Jag berättar för henne att jag tyckte att det var urjobbigt i början. Att det har tagit sin tid, men att jag också har lagt det där första stadiet bakom mig, märker en skillnad i min träning.

Ja, sen sa hon hej då, och jag började springa mina två avslutande km:ar i lugnt tempo. Ett sådant tempo som från början var omöjligt att hålla längre än lite mer än en km. Jag mätte precis min första runda som jag brukade springa. 1,20 km och jag höll på att dö. Precis som av en höjdhoppsribba som lades upp för högt. Eller av att klättra upp till femman och titta ner i simbassängen. Hoppa var det inte tal om.

Jag - duktig på något som har med sport, idrott, kroppsrörelse att göra??? Någon tyckte det. En helt ny infallsvinkel för mig själv, på mig själv.

Den tredje medlemmen

Nu är vi tre medlemmar på denna blogg. Jag, Cecilia och Tryckfelsnisse. Hade visst lite bråttom när jag skrev det förra inlägget och då var tryckflesnisse där på sekunden och lade sig i mitt inlägg. Men jag ska be honom hålla sig borta framöver.

What´s hot what´s not?

Min högerfot vill inte riktigt springa än så det blev först 20 minuter på crosstrainern ( som jag skickade långa avundsjuka blickar mot löpbanden). Sedan bar det av till de fria vikterna där jag körde axlar, biceps och bröst. Något har hänt, för nu är det banne mig kö till piltesbollarna varje gång jag är på gymet, till och med killarna i för små linnen från fria vikter avdelningen ligger och svettas med dessa bollar. Nåja när en av bollarna blev min så körde jag utfall, och det märktes att jag inte gjort det på nästa två veckor. Benen var riktigt stumma efter det. Avslutar sejouren i boll- och mattrummet med några bålstabilitetsövningar. Jag hade tänkt att det skulle bli minst 30 minuters kondition så de sista 10 minutrarna användes till rodd. Jag läste någonstans att rodd är den konditionsträning som involverar flest muskler och nog känns det i armar och rygg idag. Ibland behöver man nya utmaningar och just för att det är så jobbigt har jag tänkt att jag ska få in minst 10 minuter rodd framöver varje gång jag är på gymet och tränar styrka.

Armträning

Kom av mig när jag skulle anmäla mig till kvällens core och såg att den var inställd. Vad ska jag göra istället? Gå på ett gympapass? Nää... Men så tittade jag på mig själv och såg att det fanns ju mer än min bål som kunde stärkas av lite träning, och inspirerad av Malins framfart bland de fria vikterna planerade jag in ett likadant besök på mitt Friskis & Svettis. Men jag kom aldrig dit för rätt som det var... ...var klockan lite för mycket.

Istället blev det ett pass i och utanför hemmet bestående av:

1. tungt degknådande

2. snöskottning

3. och så tänkte jag torka köksgolvet, men det gjorde jag inte.

I morgon blir det intervaller på löpbandet innan det är dags att stämpla in i kommunhuset.

Långa armar

Idag då ska jag träna minsann, dags att återgå till regelbunden träning. Men visst är det härligt med vila, det blir ju så mycket tid över. På dagens schema står långa armar bland männen på fria vikter avdelningen och någon form av kondition.

Hej från mej

Efter att i går ha testat de nyinköpta ice runnerna var det i dag hög tid för en lite längre runda för veckan har inte innehållit så mycket av träning över huvud taget. Sprang de tre första km:arna tillsammans med Sigrid, sedan fortsatte hon åt sitt håll och jag letade mig genom stan för att antingen vika av mot hemmet längs med vattnet eller fortsätta på min vanliga Arnö-runda och på så sätt få ihop en halvmil ytterligare.

Det blev den längre varianten, och det är jag nöjd med nu. Det blev jag redan efter någon km in på cykelleden genom skogen, men bortsett från det: Jag behöver lite mer jävlar anamma-inställning. Och ett nytt vänsterben.

Från och med nu är långpass 15 km eller mer än så. Dagens löptur blev 12,67 km.

Då och nu

Tänk, vad saker och ting förändras:
1. Då, när jag började med löpningen var en halvmil Hur Långt Som Helst. Återhämtningsfasen efter mitt första Oxelölopp 5 km sträckte sig över två dygn. Det är sant. Nu, i eftermiddags samma distans; en prova-pårunda med mina nyinköpta ice runner fastsatta under mina adidas. Knappt börjat förrän det roliga är över.

2. I går kväll tittade jag lite då och då på Idol eftersom i går utröstade Anna B och vår Ludvig är gamla spelkompisar. Jag har hört och sett dem i Musik Direkt, på caféspelningar och i kyrkan. Ibland har de spelat och sjungit här hemma i vårt vardagsrum. Anna, med hästsvans, jeans och palestinaschal runt halsen, har alltid sjungit SÅ fint. Vad gjorde de henne till i det där programmet? Anna, vilken tur att du slipper producera vinnarskivan - tänk vad mycket annan musik det finns att sjunga.

Nu till min att saker och ting förändras-grej: Var det inte så att då sökte strålkastarna upp vinnarna, nu är det den som är utröstad som ska stå i fokus. Vara ledsen, knappt hålla ihop. Hur kul är det? Vad är det vi ska se, vill vi det, och om - varför??? Tänk, om alla slopade tv4 nästa fredag kl 20 och några timmar framåt;)

3. Löpningen igen. Då, första sommaren som jag sprang lite på prov gjorde jag det i ett par gamla Nike från -88. Det var 2004. Övrig utrustning var en gammal t-shirt och ett par tennisbrallor. Det var så bra med löpning, man behövde så lite - nästan ingenting som man inte hade ändå. Nu; hur blev det? Jag ska sätta ett kryss i almanackan varje gång jag köper eller får en löparrelaterad pryl.

ps. Första krysset gick på 180 kronor. Men det funkade riktigt bra att springa med dubbarna, klappret fick man på köpet. Inget att smyga fram i, mao.

Left is right

Igår skulle jag få till en sån där härlig fredagsträning. Har haft lite ont i foten efter höstens alla stukningar så istället för en löprunda blev det ett medelpass på friskis. Men jisses vad hopp och skutt det var på denna klass. Foten ömmade vilket gjorde att det inte riktigt funkade. Jag såg nog riktigt rolig ut, allt som baserades på vänster kroppshalva funkade utmärkt, men så fort höger sida (och fot) involverades såg jag nog mest lat och osynkad ut. Så efter 20 minuter smet jag ut och rodde som en galning på roddmaskinen i 15 minuter, sedan bastade jag mig i form i ytterligare en kvart.

Idag blir det brorsbarnsbesök vilket innebär en massa spring här hemma, nytt träningspass får vänta tills i morgon. På tisdag blir det spinningpremiär för mig. Har inte riktigt vågat mig i väg på det någongång, men nu får jag sällskap av min kollega S och det höjer mitt mod att möta ny träning.

Det kommer nytt...

Jag har helt kommit ut träningsfas och tröstar mig med att det är lite off-season nu. Sen kan jag nog tillägga att jag försöker umgås ikapp med mina vänner som jag aldrig verkade ha tid för när jag sprang och tränade som mest. Efter årskiftet kommer jag och Cecila med pompa och ståt göra något nytt här på bloggen, ska bli spännande att se om våra planer faller väl ut. I väntan på det och det nya träningsåret som för mig börjar första januari så ska jag fortsätta att nöjesspringa, få en stark bål, långa armar och äta en massa kakor.

Vem vill man inte bli omsprungen av?

MarathonMia skrev häromdagen en roligt inlägg om att hon minsann kom före en tjej i jazzbyxor på Tömilen. Hon har en poäng i det. Nu har jag mest killkompisar som springer och i våras när jag, A och L var på Springcross för att hejja på H insåg vi att det kom en massa killar på riktigt bra tider springandes i bomullströjor och surfshorts. Herregud, här lägger vi en förmögenhet på bra löparkläder och springer en massa och så kommer det en par surfshorts springande på supertider. Så när H kom springades på sin varvning hejade vi på och skrek hur många i ovan nämnda plagg han hade framför sig. Sedan dess har det nog blivit lite av ett skämt, att om man nu har alla "rätta prylarna" så får man banne mig också komma före folk i strandklädsel och för oss tjejer, dem i jazzbyxor.

En av alla

Måndag, och ytterligare ett core-pass är avklarat. Säger jag Äntligen måndag är det inte högironiskt menat, utan just - äntligen. För det där som känns och skaver lite illa i vänsterbenet efter långpass om söndagar blir alltid bättre med hjälp av core. Och i dag kände jag mig inte udda längre, utan som en bland alla andra. Mina armar är uppe i luften samtidigt med alla andras armar. Jag hoppar till höger när alla andra hoppar till höger. Vi är lika trötta efter Plankan. Allt är toppen.

16,8 km - mitt längsta igen

Jag hade en föreställning om att jag skulle ge mig iväg på dagens långpass någon gång vid åtta på morgonen. Jag skulle flyga fram.

Strax efter tio kom jag iväg. Det blåste rak motvind mina tre första km längs med vattnet. Ingen skulle beskriva min löpning som något flygande. Fötterna bankade i asfalten. Jag övervägde att springa en kortare runda, men bestämde mig för att skjuta på beslutet tills jag hade gått min fjärde km, den som är en svag uppförs-km genom skog.

Att skjuta på beslutet var ett bra beslut, för när jag började springa på nytt var kroppen med. Redan vid sjätte km var det riktigt härligt. Ingen motvind, skog som doftade och det sista av Godmorgon världen i öronen. Bytte till P2 och fortsatte springa medan Klingan bjöd på musik. Intervju med Nina Simone som fick frågan vad frihet var, och som svarade att för henne var det att inte behöva vara rädd.

Sedan blev det löpning längs med åker och i öppet landskap, lera och vatten runt fötterna. Hela tiden kolla var man kan sätta ner foten nästa gång. Och sätter man den fel gör det inte så mycket. När man är blöt så är man. Tappar man inte tiden när man springer på det viset? Ser man klok ut från landsvägen? Jag känner mig i alla fall klok i det tillståndet, det är så icke-ängsligt på något sätt.

12 km och jag var framme vid Nöthagsvägen där Magnus och Sigrid bor, i samma hus, men i varsin lägenhet. Sigrid som sprang sitt första marathon i New York förra året, 55 år, och gick i mål på 4:16. Ett halvår senare sprang hon Paris Marathon på 4:12. Jag tycker hon är enorm. Ingen hemma, men jag pausade på trappan, drack och åt, och sedan gick det faktiskt riktigt lätt att springa de sista 4-5 km:arna hem. Vänster ben är ju alltid den kroppsdel som protesterar - i dag också - men de sista km:arna var inget problem.

Så här tänker jag fortsätta året ut, om det går bra. Långpass utan tidspress, och så intervaller på löpband. Core för att öka bålstabiliteten. Därefter träning som är ännu mer halvmara-anpassad.

Tips på hur man fixar ett ben/en höft som inte har samma smidighet som ben/höft ska ha? Stretcha mer? Yoga? Styrketräna? Färdigbehandlad hos både kiropraktor och läkare.

Upp som en sol och ner som en pannkaka

Har inte tränat något överhuvudtaget sedan i tisdags, därav tystnaden för mig på denna sida. Det blev inte heller någon töfemma i går. Livet kom i mellan.

Hade hela veckan tänkt att det även denna helg skulle spenderas tid i Ursvik, det var ju så kul förra helgen. Tyvärr insåg jag inte fören jag klev utanför dörren att det kom snöblandat regn. Inte för att vatten från himlen är något problem utan allt det som samlas på marken. Redan förra veckan när jag hade en regnfri tur i Ursvik var det små träsk och kärr här och var på slingorna så hur skulle det inte se ut idag? Tog i stället en tur längs med Huvudsta strand. Hade klätt mig alldeles för tunt, fick astmakänningar i första backen och benen betedde sig som om jag inte sprungit på ett halvår. Det här var det tyngsta passet sedan runt 50 försöket i Luleå i somras. Åh som jag längtade hem till randiga pyjamasbyxor, massor av te och DN-läsning i soffan. Det blev i alla fall 7 km blöta km i 5:34 tempo.

Intervallbiten!

Det är ett tag sedan jag sprang intervaller om 1000 meter. Då - utomhus, i dag - på löpband. Man kanske inte kan jämföra rakt av. Km-tiderna är ungefär desamma. Men; då - dödstrött (verkligen!), i dag - här sprang en som orkade:) Och mitt livs första tusing som börjar på 4 och nånting... 4:47! Vad KUUUUL det var! Jag skulle kunna göra om det nu, med en gång!

Det är inte så snabbt - i jämförelse med många andra. Det är ett jättekliv - för mig. Precis som det var första gången klockan stannade på under timmen efter en mil. En del börjar sitt livs första löprunda på tider som är mycket bättre än så. Det har inte jag gjort, här har det avverkats åtskilliga rundor innan jag kom dit - men det gick. Lite för lite av talang kan kompenseras med mer av egenskapen tålamod.

Malin och jag ska fortsätta att vara mittvaltjejerna. Med siktet inställt på halvmaran - mer om detta kommer, bland annat våra träningsupplägg. Men först är det dags för Malin att ställa upp i Snöfemman, och själv ska jag ge mig ut på ett långpass i helgen.

Kort rapport

Det halsonda hängde sig envist kvar, så först i går blev det en runda på lunchen. Tog mig ut till Jogersö (cirka 4 km asfalt) och sprang sedan spåret som är 2,5 km. Det hade gärna fått vara flera km längre. Spåret går längs med havet, men ändå är man i skogen. När jag gav mig iväg var det ganska mulet, men så sprack det upp. Fick hålla koll på fötterna för att inte trampa i de värsta vattenpölarna eller snubbla på rötter. Sprang förbi en och annan som var ute och gick. Sedan var det 4 km asfalt tillbaka till kontoret och så var det roliga slut.

I morgon blir det intervaller på löpband.

Det blev visst lite löpning...

Åkte direkt från jobbet till Friskis och skaffade mig en plats på ett medelpass. Tänkte att lite andra muskler behövde jobba idag. Men det var så lågt tempo och lite slött på något sätt så jag smet ut och tänkte fortsätt med styrka där. Haken är bara att man måste gå förbi löpband och ja, det klarade inte jag så helt plötsligt sprang jag. Sammanlagt så blev det idag 30 min medelgympa, 15 min löpning i 5:27 tempo och avslutande kiropraktorövingar. Jag vågar inte be någon fota mig när jag gör kiropraktorövningen utfall med pilatesboll så nu har jag också dragit i gång min karriär som tecknare. Jag tror dock efter all möda att Cecilia helt klart är förste tecknare på denna blogg.

Paus

Lite halsont, lite släktbesök och lite av varje... hoppas att vara på spåret igen på onsdag. Snabba Jenny och jag ger oss ut på vår vanliga lunchjogg då.

Update: Äh, vi tar vår lunchjogg redan i morgon, bestämde vi precis. Efter lååååååång tisdagskonferens är det det enda rätta.

Ursvik

Varför såsa Brunnsviken runt när jag har så nära till Ursvik? Att jag har riktigt nära dit upptäckte jag idag när det tog 15 minuter från hemdörr till spår. Hade inte riktigt bestämt mig innan för vilken slinga jag skulle ta, funderade på 10 +5 km, men sen när pilen för Ursvik Extrem dök upp så svängde jag av där. Efter ca 6 km började det bli mörkt och jag kollade på klockan som visade 14:30, jag hade gett mig ut lite sent och bestämde mig för att vika in på första spår som kom och tänkte att jag får helt enkelt korta av men springa hem för att få ihop tillräckligt med km. Efter 500 m dök 10 km spåret upp, jag vände in på det och sprang resterande 6,5 km på det. När jag kom ut ut skogen var det inte alls så mörkt som jag trott och klantiga jag hade inte ställt om till vintertid på min löparklocka, så jag hade utan problem kunnat springa klart 15 km slingan. 15 km eller inte, 13 km gjorde det hela tillräckligt jobbigt. 6:04/km tempo höll jag, och inte för att jag höll igen, utan för att det här var det snabbaste jag orkade. Sammanlagt blev det med lite jogg till och från t-bana 14,5 km på 1 timme och dryga 26 min. Åh vad det var jobbigt, men framförallt kul. Nu vill jag lära känna Ursvik som min egen ficka. Fler helgdagar kommer absolut att spenderas i dessa spår.

Pigga ben

Så här började min fredagskväll:

Sträcka	Distans	Tid	Snitttid	Kommentar
Uppjogg	1,50 km	09:00	6,00 min/km
Repetition 1	1 000 m	04:54	4,54 min/km
Repetition 2	1 000 m	04:43	4,43 min/km
Repetition 3	1 000 m	04:40	4,40 min/km
Repetition 4	1 000 m	04:40	4,40 min/km
Repetition 5	1 000 m	04:30	4,30 min/km
Nerjogg	1,00 km	06:00	6,00 min/km

Kände mig otroligt pigg och önskade att det hade varit en dag då jag skulle springa ett lopp. Så för nästan varje intervall ökade jag på farten. Det var egentligen inte förrän på sista intervallen som jag började bli lite trött. Men efter den den här styrkemånaden så känner jag mig starkare och i bättre form än på ett par månader. Nu ska jag bara se till att hålla kvar vid det och inte bara springa en massa hela vintern. Nästa veckas lopp, Töfemman, får bli ett lite styrkeprov som avslutar årets alla lopp för min del.

I morgon tänkte jag mig ett långpass, kanske Brunnsviken runt?

Totalpasset

Den långa versio-nen...

I går kväll var jag på ett av veckans mördar-

pass på Friskis&

Svettis. Det är hur roligt som helst, för Stefan som håller i det öser. Det är extra av allt. Extra fort, extra länge, extra många, extra svettigt. Och man är extra trött efteråt. Det är ovanligt många män på just det här passet (ta plats på domäner som domineras av män, hm, det är något som återkommer...), och det står sånt som "Kustjägarna" på deras tröjor och linnen. Och så är det då jag, i min "Jag tränar inför Tjejmilen 2008-tröja". Det är lite som Kicki Danielssons turné -86 vs. Swiss Alpine Marathon, säger jag till er som har läst här sedan i somras. Passet ska vara i 75 minuter. Det blir gärna längre. Efter uppvärmningen känner jag att det räcker. Då har det gått tio minuter. Sedan fortsätter det. Jag drömmer om vilan mellan långa intervaller. Styrkeövningarna varar hur länge som helst. Ingen vila mellan. Sedan säger Stefan att nu börjar vi, hallå, hur många onsdagar har ni den här veckan? Efter styrkan övergår passet i en avslutande spring- och rörelsedel. Om vi hade sprungit marathon i NY hade vi väl varit uppe och vänt i Bronx nu och haft siktet inställt på att komma in i Central Park. Mitt löpsteg hade varit under isen, nu är det min rytmkänsla som helt har spårat ur när krafterna sinar. Hur jag än gör åker mina armar rakt upp i luften när kustjägarnas pekar ner mot golvet. Jag vet inte hur, men plötsligt applåderar alla och det är stretch och avslappning. Jag känner att jag är så hungrig att jag skulle kunna äta en halv gris, men jag har aldrig varit bra på att storhandla, så när jag kommer hem blir det en skinkmacka istället.

Då fortsätter det här...

Det verkar inte gå att redigera i inlägget under så jag får helt enkelt lägga till här i stället. Jo nog kändes det lite konstigt att be kvinnan i receptionen att fota mig när jag står med hantlarna så där. Bara att låtsas som att det är everyday business. Sen så verkar foto komprimera sig på något mirakulöst sätt, så om jag ser i hoptryckt ut så är det inte för att jag går under smeknamnet kuben utan för att blogspot inte verkar gilla inlägget överlag. Så, nu var det klart :)

Långa armar

Här är förlagan till Cecilias fina illustration. Jag gjorde mina armar så långa som jag bara kunde.I dag gjorde jag något jag aldrig gjort förut, jag tränade på lunchen. Var riktigt sugen på att springa men av det blev intet då jag inte lyckades tjinga något löpband. I stället blev det en kvart på roddmaskinen och det var riktigt jobbigt. Sedan följde fyra fria vikter övningar för rygg, axlar och bröst. Avslutade med två benövningar däribland utfall som jag börjar bli en riktig hejare på. Jag får hoppas på lite löpning i morgon i stället.

Totalpasset

Den korta versionen...
...som de som har sprungit ett marathon skriver, när de i all hast skickar en hälsning innan de ska ut och festa/stupa i säng/flyga hem:
I kväll har jag varit på ett StyrkaPulsSuperSizeMaxPass på Friskis&Svettis. 75 minuter som blev 82 innan vi var färdiga. Jag svettades så att mina linser rann ur ögonen. Nu ska jag äta, duscha och sova. Återkommer i morgon med fullständig rapport.

Önskebild

Ta mer plats!

Hos kiropraktorn i går fick jag med beröm godkänt för alla övningar som utförts under denna styrkemånad. Inga ömma punkter här inte, eller jo någon, men långt ifrån så många som det varit. Det känns riktigt bra, det får bli kvittot på att förebyggande och uppbyggande träning lönar sig.

Så stärkt av detta expertisutlåtande tog jag mig en tur till Friskis idag. Värmde upp med en ganska så sakta kilometer på löpbandet och denna följdes av fyra raska i 4:55/km tempo. Härligt att få springa lite snabbt igen. Sedan blev det utfall, bencurl (kan den heta så?) och smög mig sedan in på den mansdominerande domänen fria vikter och avslutade med tre övningar för axlar, rygg och bröst. Där snackar vi ett ställe tjejer borde ta mer plats på. Nä framöver ska jag stå där och ta skitmycket plats när jag gör min hantelövningar. Akta er!

(Jag får be Cecilia illustrera mig här med jättelånga armar som tar upp hela fria vikter avdelningen. Man kanske kan få önska den bilden?)

En timme till framme vid spegeln

Det var väl nån vecka sen sist, som jag stod längst fram vid spegeln på core-passet. I kväll var det dags igen. Man ser väldigt mycket där framme. Kvällens pass ökade min medvetenhet om hur jag ser ut under tiden vi gör Plankan. Hur jag än försökte fick jag inte min rygg så där rak och plan som är hela grejen. Längst upp, eller högst, eller hur jag ska uttrycka det - alltså närmast nacken - det var omöjligt. Kan man ha för långa armar?

Hur som helst är det en kombination jag verkligen kan rekommendera: spring långpass ena dagen och låt kroppen samla ihop sig i en core dagen därpå.

Finsk löpning

Jag har fått någon slags fascination för Finland. Kanske är det för att de har ett sådant roligt språk, ex. så heter papperskasse, papperikassi eller så är det mitt finska fadersarv som börjar göra sig hört. Vi skojade lite efter helgens tur till landet i öst om att man nästan får ta och åka till Finland och springa ett lopp. För att göra det så måste man ju kunna slänga sig med lite finsk löparvokabulär, så här kommer grundkursen:

juoksu=löpning

nopea=snabb

aikaväli=intervall

kilometri=ja nu kan du kanske gissa

kilpailla= tävla

Om man nu skulle fastna något enormt för Finland och flytta dit så hoppas jag att jogg.se får en finsk systersajt; hölkätä.fi (den är inte registreras så först till kvarn...)

Ur det verkliga livet

Vi gör annat än springer och motionerar här hemma. Som i helgen, då var vi i Helsingfors. Åt en massa finska piroger, kollade på Helsingforsbor som helgjoggade, betade av ett par museer och köpte hem ett ton av salmiak och choklad. Finländarna kan det där med godis. Så när vi väl kom hem idag kändes träning som en avlägsen vän. Men det var bara att snöra på skorna och ge sig ut. Vädret var höstbra, solen sken, men det blåste rejält nere vid vattnet. Tur att man var så gott som helklädd från topp till tå i diverse windstopperplagg. Det blev en runda på 9,6 km i 5:43 tempo, avslutade det hela med att köra 20 minuters pilates här hemma. Så nu känner jag mig stärkt inför morgondagens besök hos kiropraktorn.

Längsta långpasset hittills: 16,3 km

Jag håller på att vänja kroppen vid att vara i rörelse allt längre. Strategin jag fick med mig från Ultra-Krister på Jogg.se-helgen i Töreboda verkar hålla: Lägg in gång några minuter då och då, passa på att skjuta fram höften ordentligt och hitta tillbaka till ett fint löpsteg. Dessutom strechtar jag vänster ben en gång och är mån om att hålla ett så långsamt tempo att jag skulle kunna föra ett samtal. Det har gått bra så här långt, det vill säga jag har inte besvärats av mina gamla krämpor.

Det är lätt att vilja mer när det går bra. Resten av veckan ska jag göra tvärtom; bromsa in, lägga mina pass på bålstabilitet och smidighet istället. Därför blir det core på måndag och onsdag.

Sitter och tittar på NY Marathon på Eurosport samtidigt som jag kollar igenom en text som ska iväg i morgon. För ett år sedan stod jag i publiken och hejade på Peter, Sigrid och Lotta som sprang. För en stund sedan sprang Paula Radcliffe förbi pizzerian där vi hade slagit läger innan vi förflyttade oss in till Manhattan. Jag vill vara där!