Totalpasset

Den långa versio-nen...

I går kväll var jag på ett av veckans mördar-

pass på Friskis&

Svettis. Det är hur roligt som helst, för Stefan som håller i det öser. Det är extra av allt. Extra fort, extra länge, extra många, extra svettigt. Och man är extra trött efteråt. Det är ovanligt många män på just det här passet (ta plats på domäner som domineras av män, hm, det är något som återkommer...), och det står sånt som "Kustjägarna" på deras tröjor och linnen. Och så är det då jag, i min "Jag tränar inför Tjejmilen 2008-tröja". Det är lite som Kicki Danielssons turné -86 vs. Swiss Alpine Marathon, säger jag till er som har läst här sedan i somras. Passet ska vara i 75 minuter. Det blir gärna längre. Efter uppvärmningen känner jag att det räcker. Då har det gått tio minuter. Sedan fortsätter det. Jag drömmer om vilan mellan långa intervaller. Styrkeövningarna varar hur länge som helst. Ingen vila mellan. Sedan säger Stefan att nu börjar vi, hallå, hur många onsdagar har ni den här veckan? Efter styrkan övergår passet i en avslutande spring- och rörelsedel. Om vi hade sprungit marathon i NY hade vi väl varit uppe och vänt i Bronx nu och haft siktet inställt på att komma in i Central Park. Mitt löpsteg hade varit under isen, nu är det min rytmkänsla som helt har spårat ur när krafterna sinar. Hur jag än gör åker mina armar rakt upp i luften när kustjägarnas pekar ner mot golvet. Jag vet inte hur, men plötsligt applåderar alla och det är stretch och avslappning. Jag känner att jag är så hungrig att jag skulle kunna äta en halv gris, men jag har aldrig varit bra på att storhandla, så när jag kommer hem blir det en skinkmacka istället.