Då och nu

Tänk, vad saker och ting förändras:
1. Då, när jag började med löpningen var en halvmil Hur Långt Som Helst. Återhämtningsfasen efter mitt första Oxelölopp 5 km sträckte sig över två dygn. Det är sant. Nu, i eftermiddags samma distans; en prova-pårunda med mina nyinköpta ice runner fastsatta under mina adidas. Knappt börjat förrän det roliga är över.

2. I går kväll tittade jag lite då och då på Idol eftersom i går utröstade Anna B och vår Ludvig är gamla spelkompisar. Jag har hört och sett dem i Musik Direkt, på caféspelningar och i kyrkan. Ibland har de spelat och sjungit här hemma i vårt vardagsrum. Anna, med hästsvans, jeans och palestinaschal runt halsen, har alltid sjungit SÅ fint. Vad gjorde de henne till i det där programmet? Anna, vilken tur att du slipper producera vinnarskivan - tänk vad mycket annan musik det finns att sjunga.

Nu till min att saker och ting förändras-grej: Var det inte så att då sökte strålkastarna upp vinnarna, nu är det den som är utröstad som ska stå i fokus. Vara ledsen, knappt hålla ihop. Hur kul är det? Vad är det vi ska se, vill vi det, och om - varför??? Tänk, om alla slopade tv4 nästa fredag kl 20 och några timmar framåt;)

3. Löpningen igen. Då, första sommaren som jag sprang lite på prov gjorde jag det i ett par gamla Nike från -88. Det var 2004. Övrig utrustning var en gammal t-shirt och ett par tennisbrallor. Det var så bra med löpning, man behövde så lite - nästan ingenting som man inte hade ändå. Nu; hur blev det? Jag ska sätta ett kryss i almanackan varje gång jag köper eller får en löparrelaterad pryl.

ps. Första krysset gick på 180 kronor. Men det funkade riktigt bra att springa med dubbarna, klappret fick man på köpet. Inget att smyga fram i, mao.