Medan Malin testar olika gym och yogaformer, så springer jag. Bättre och bättre. Det gick snabbt att bli biten av löpträning i grupp. Jag gillar hela grejen, från början till slut: Man kommer löparklädd. Mössan nertryckt över öronen. Hej, hej, och är du med i kväll, och nu ger vi oss i väg. Man springer i en timme. Leker. Svettas. Tävlar på skoj. Fullt ös och allvar. Fingrarna som frös i början av passet är mot slutet så varma att de kokar. Det är här och nu och ingen kurs i mindfulness kan slå detta.
12,5 km blev det. Jag har inte känt något i mitt ben/höft i dag. Jag stretchar som naprapaten har sagt, det vill säga mycket försiktigare och färre muskler än tidigare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
jag är så avis på alla som springer. Gruppvis eller ensamma... *hulkengrön av avundsjuka* (host host host)
men hur länge är ni sjuka, alla runt omkring? en evighet? om en och en halv vecka är det dags för löparvecka i portugal - inte läge att bli smittad...
Skicka en kommentar