Jag hade ett spinningpass inbokat och velade hela eftermiddagen fram och tillbaka om jag skulle gå på det eller inte, kände mig inte rikitgt pigg efter att ha sovit rätt dåligt i ett par nätter. Men jag åkte i väg och passade på att köra styrka innan i ca 30 minuter. Sedan in i spinningsalen, ställer in cykeln, börjar trampa och väntar på att passet ska dra i gång. Precis i den sekunden får jag huvudvärk och lätt frossa, hamnar i något basalt mänskligt stadie där min kropp säger: Mat, värme, närhet. Springer ner till omklädningsrummet, vill bara hem så jag byter om lite halvt och får i hop följande fashionabla kombo: Nudiejeans, låga löparstrumpor, converse, joggtröjan och en svart kofta.
Detta kändes nästan konstigare än de gånger man sprungit ner i full löparmundering (inklusive tights) på Ica, då syns det ju i alla fall att det finns en tanke bakom. Nu blev det lite av allt. Såg det ut som jag skulle träna och skulle jag göra det i jeans? Eller såg det bara ut som att jag trivdes så bra i funktionsmaterial att jag glider runt i mina löpartröjor och löparstrumpor till vardags?
En tjock filt och god mat löste allt här hemma. Nu ska det bli lite extra sömn också. Godnatt.
Inlägg
2 kommentarer:
way to go!
att gå till affären i löparkläder är ett eldprov, men som sagt, det syns ju att man gjort ngt förhoppningsvis...
i går var jag på ett möte i landstingets lokaler iförd full löparutrustning (innan jag sprang hem)! jag tvekade på om jag skulle behålla mössan på (håret var redan så tillplattat) eller ta av den (alla vet hur man ser ut i en sån...) men jag tog av den :)
hoppas du inte blev sjuk!
Skicka en kommentar