Nä man dör inte

Började gårdagens träning med styrka för axlar, bröst och överarmar, sedan två bålstabilitetsövningar. När dessa var avklarade blev det ett nytt spinningpass. Att börja med spinning är ungefär som att börja springa, dvs. sjukt jobbigt. Den enda skillnaden är att jag numer vet att jag orkar mer än vad jag tror och att jag inte dör av det. Detta pass var både svettigt och otroligt jobbigt. Hade mjölksyrakänningar redan efter halva passet och fick ta det lite lugnare under den andra halvan. 50 minuters spinning senare stapplade jag ner till mattrummet (låter som kuddrummet, men nej) och stretchade ut rejält, framförallt höftböjaren som kändes några centimeter kortare.