Är du rädd för mörkret?

För ett tag sedan läste jag en tråd på jogg.se där många kvinnliga löpare skrev om sin rädsla för att vara ute och springa när det är mörkt. Dagens nummer av SvD Näringsliv (sista sidan) har rubriken "Varför en social sajt för joggare?". "Därför", svarar Heidi Harman som har grundat Run Along, "jag gillar att springa men vågar tyvärr inte när det är mörkt". Sajten ska hjälpa folk att få löpkompisar så att man slipper att springa på egen hand, men också för att löpningen verkligen ska bli av. Har man bestämt träff med någon är det svårare att ställa in. Heidi Harman säger att hon hoppas att hon ska få kvinnor över hela världen att gå eller springa tillsammans. Sajten startar inte förrän i vår, men den som vill bli testpilot kan anmäla sig redan nu.

Själv är jag sällan rädd för mörker. Jag har två km cykelväg längs med vattnet utan bebyggelse, det sista innan jag kommer hem. Det är nästan alltid den sträcka jag jag inleder och avslutar mina löprundor med, eller som jag cyklar när jag ska till/från Friskis&Svettis. En kväll som denna; några ynka plusgrader, småregnigt... nej, jag är inte rädd. Faktiskt kan jag vara mer rädd en mycket sen och ljummen junikväll när jag är klädd i klänning och bara ben, än i fullständig löparutrustning i decembermörkret.

Det finns platser jag inte känner mig trygg på i mörker. Alltför sent vill jag inte vara ute och vandra ensam. Och skulle det hända mig något - jag är övertygad om att det skulle begränsa mig och min rörelsefrihet för en kortare eller längre tid framöver. Tyvärr. Visst borde ingen behöva vara rädd?

Men hm,hm. Verkar inte timingen lite fel för den här Run Along-grejen? Start i vår? Det är nu det är mörkt.