Äntligen hade jag lärt mig mitt core-pass. Ledaren Marie gjorde likadant varenda måndag. I kväll var inte Marie där, utan någon annan som såg ungefär likadan ut. Sedan var det inte mer som var lika. Nya rörelser rakt igenom. Plankan var utbytt mot...hunden nånting, och jag måste ha jordens längsta överarmar. Jag kommer inte ner. Lodrätt blir det inte. Det är i den enda ställning min överkropp ser biffig ut. Jag tränar vidare.
Gårdagens löpning lämnade inga spår i kroppen, skönt - alltså spår i form av värk eller liknande. Det gjorde dagens arbete, lämnade spår i skallen. Socialtjänst i åtstramningstider är mission impossible. Kommunen ska spara pengar. Socialtjänstlagen är den samma. Vad ska man fylla glappet med?
6 kommentarer:
Jag läste bara din rubrik som hastigast och tyckte mig då läsa "min orakade rygg del 2..."
På din fråga svarar jag Core för socialtjänsten, den skule nog behöva stabiliseras lite här och var.
Ha, ha, jag hoppas den aldrig behöver rakas...
Briljant idé, det där med att införa core i socialtjänsten. Lite bålstabilitet! Du har helt klart konsult-anlag/talang.
Det är så roligt med de där bilderna! :)
Andrea: Tack för det! Lite humor i förhållande till min träning & kropp är rena överlevnadsstrategin.
haha jag läste också "min orakade rygg" :)
Salli: du vet väl vem som har den orakade ryggen i den här familjen?
Skicka en kommentar