I går, efter Hässelbyloppet, läste jag både här och där på någon blogg om komfort-zonen. Det var alltså den min hjärna inte tänkte överge så lätt, där någonstans under den sjätte km:n.
Hamnade längst fram på kvällens core och det var bara lite luft mellan mig och spegeln. I en hel timme. De röda tightsen dinglade under en tröja som jag trodde satt åt. Ben och armar spretade åt alla håll. Ryggen böjde sig lite hur som helst. Ansiktet såg ut som efter ett par dagar för länge i solen, resten av mitt skinn var mer än naturligt blekt. Jag påminde om mig själv som seriefigur. Nästa gång ska jag ställa mig lite längre bak. I säkerhetszonen för alltför häftiga intryck.
Pusselbitarna i min kropp känns i alla fall hela efter gårdagens löpning.
Inlägg
3 kommentarer:
Ooops. Dags för lite KBT igen. "Jag är inte blek, det är lysrören, armar och ben spretar inte, det bara ser så ut, böjen på ryggen är någon annans osv". Eller så är det kanske likadana speglar som här hemma, man ser helt fel ut i dem, de visar liksom inte verkligheten...
I en psykoanalytisk terapi skulle det där nog inte duga :) Nä, så mycket insikt man klarar av innan försvaren rämnar! Några meter bak i core-salen och min syn räcker inte fram till spegeln :)
Precis sådär kände jag mig också i går på friskis. Det kanske var något i luften?
Skicka en kommentar