Åh vad jag gillar att springa

Springa är jag bra på, jag vet hur jag ska ta steget, skjuta fram höften och höja blicken i backarna. Jag springer för att det är roligt och för att det sporrar till att hela tiden vilja lite mer. Det bästa är ju att det går framåt. Jag blir snabbare, jag orkare mer och drömmer om lite mer utmanande tävlingar. Men ibland måste kroppen vila från löpningen. Nu har det gått en vecka sedan jag senast sprang, bortäknat det lilla återfallet jag fick på löpbandet förra veckan. Under den veckan har jag försökt att alternativträna och se till att stärka de bitar som ibland glöms bort. I går var även jag på friskis och jag kände mig ganska så okoordinerad. Gympapass är inte lika självklara, jag kan inte alla steg och trix och så är det klart efter dryga 40 minuter, men det ger perspektiv.

Jag känner mig nästan lite träningsbortskämd av all löpning. Man får frisk luft, ser hela tiden nya platser, man hinner bli rejält trött och det är lätt att ändra målet under löppassets gång. Igår blev det i alla fall ett medelpass som inte riktigt tröttade ut så jag körde även 15 minuters backintervall på crosstrainern. Det är så härligt att bli trött och svettig så idag ska jag nog testa det här med löpning igen.