5 km utan tidtagning

Sprang med Snabba Jenny på lunchen. Är det onsdag, så är det. Första gången på länge som jag sprang utan tidtagning och det kändes både skönt och lite... konstigt? Hur gick det? Ja, Snabba Jenny tappade ju inte balansen i alla fall, även om hon aldrig får sträcka på benen tillsammans med mig, så jag gissar på 28 minuter jämnt. Det här var sista rundan innan det är dags för Hässelbyloppet på lördag. Då ska jag gnola på följande KBT-råd jag fick från min humoristiska syster alla 57:30 minuter jag är ute på banan: "Du kan ju också tänka så här när benen inte orkar och lungorna sviker: 'Det jag känner är inte på riktigt, jag bara inbillar mig, jag är inte trött, jag får luft, benen kommer inte att sluta springa, det bara känns så och är inte farligt'."