50:54 !!!

Till priset av ett ont knä. Var inte särskilt peppad inför detta lopp då jag hela tiden tvekade på grund av mitt onda knä. Bestämde mig för att springa efter att ha mjuksprungit 2 km smärtfritt här hemma. Var till och med så oförberedd att jag på plats upptäckte att jag glömt både klocka och astmamedicin hemma. Bara att vända om hem igen. Väl på plats ställer jag mig långt bak i startgruppen då jag tänkte ta det lungt. Men när starten gått så gick det inte att springa i lungt tempo, vill ju så mycket mer. Efter två km började knät att värka och funderade på att bryta, men efter 4 km så släppte det och jag sprang på. Backen upp till Sofia kyrka var en riktigt killer och jag var nog inte beredd på att den var så brant och så lång. Tappade farten efter detta (verkar många ha gjort när man läser mellantider) pressade mig lite för att komma igen och vid 8 km så insåg jag att ett pers fanns inom räckhåll. Sprang på ordentlig och fick återigen ont i knät på sista km. Väl över mållinjen pustade jag ut och stod stilla ett par sekunder, för att sedan upptäcka att jag hade så ont i knät att jag knappt kunde stödja på benet. Så: Hello löparknä!

Loppet slutade i alla fall på 50:54, med föjande snittider på kilometrarna vid 2.5, 5, 7.5 och 10 km: 5:05, 5:00, 5:14 och 5:01. Är mycket nöjd med att sätta pers på ett lopp som är lite mer svårsprunget på grund av trängsel och sjuka backar. Om knät håller så ska väl inte under 50 på tjejmilen om två veckor vara helt orimligt. Nu har jag och Cecilia bara knappt en minut var att kapa för att göra skäl för vårt år som mittvaltjejer.

Ovan ser ni Cecilias tröja från i går. Snart kommer det en knallröd bild på oss i full Mittvalmundering, där har ni något att se fram emot.