Att tolka smärta

Sedan en dryg vecka har jag följt naprapatens råd: Ta det lite lugnare ett tag. Så det har inte blivit någon löpning sedan förra onsdagen. Istället ett pass på Friskis, lite styrketräning, försiktig stretch, bålstabilitet. Jo, det onda lägger sig. Under samma period har jag sovit i vår mjuka extrasäng. Enfter en natt i den ordinarie gjorde det jäkligt ont igen. Jag ska ta det från början:

Sommaren 2007 bytte jag säng. Den gamla från Ikea hade hängt med alltför länge. Jag tyckte att jag var noga när jag valde ut vilken jag skulle ha. Det var jag inte. Sängen jag köpte är för hård. Den har för lite svikt, även om den heter "mjuk". I ett och ett halvt år har jag legat och blundat i sängen, inte bara på grund av sömn, utan också för vad jag innerst inne har vetat: Sängen är för hård. Den kommer inte att bli mjukare. Jag kommer att behöva köpa säng igen.

För att bli ännu säkrare på vad jag redan vet flyttade jag in i extrasängen. Det är inte mycket att snacka om - en mjukare säng gör att jag mår bättre i mitt bäcken/min höft. Jag slipper dessutom väcka mina armar som sover så hårt så att jag vaknar mitt i natten av att det sticker i dem. Enda sättet att få bort sticket är att röra på dem några minuter. Då vaknar de, men då har också jag vaknat. Extrasängen behövdes, och jag flyttade tillbaka till min vanliga natten mellan torsdag och fredag. Försämringen kom med en gång - och nu hade jag ju inte varit ute och sprungit på åtta dagar, inte inte kört något tokpass på Friskis&Svettis, ingenting. Tänk om det faktiskt är så - att utan ett sängbyte skulle jag aldrig känna att kroppen blir helt ok? Och så har jag hela tiden fram tills nu tänkt att det onda (enbart) beror på löpningen, något med den som inte är som det ska?

(Nej, extrasängen kan inte flytta in i sovrummet. Den har mått som inte funkar:( )

I går kväll var jag ute en första liten runda på ett bra tag. Jag tog Hope med mig, en av hundarna som är här över helgen. Hon är som gjord för att springa. Det var mörkt. Det regnade. Det var vatten på marken. Ibland var det is också. Hope och jag hade hur kul som helst. Efter ett par km kom en hare i vår väg. Då blev det lite som att åka isjakt- är man en spansk jakthund så är man. Jag hade satt en pannlampa runt magen på henne, ifall hon skulle slita sig, men vi höll ihop som gjorda för varandra ända hem till ytterdörren. Så kul har jag inte haft på hela veckan.

I dag sprang jag på nytt, mätte upp en runda på 5 km som ska bli min korta mafferunda den närmaste tiden. I dag sprang jag den efter eget behag. Km-tid blev 5:43, snittpuls 156. Alla siffror bör alltså sänkas ordentligt.

För övrigt har jag varit och sett "Maria Larssons eviga ögonblick", Jan Troells senaste film. Har du den minsta tanke på att se den - gör det. Maria är bara två generationer ifrån oss. Vill du inte gå på bio kan du lyssna på KG Hammar, vår förre ärkebiskop, i P1´s "Samtal pågår". Eller titta på Jonas Gardells serie "De halvt dolda" på svt.se. I "De halvt dolda" är de flesta hemska, man orkar knappt med dem. Men man tycker om dem.