Dag 1 (dvs i går): Stretchade sätesmuskeln enligt råd från naprapaten.
Dag 2: Mer ont än i går! Stretchar jag fel? Ska jag stretcha? Jag reviderar rehabplanen på eget bevåg; Ipren och vanlig vardagsrörelse några dagar framåt. Jag är hundra mil från att känna mig i den minsta form. Huden runt näsan kräver en heltäckande foundation efter allt snytande i vanligt hushållspapper. Varför är jag inte en sådan som Har Mjuka Pappernäsdukar I En Låda Om Man Blir Förkyld? När jag tittar mig i spegeln är jag blek blek blek. Den enda färg jag ser (förutom det rödfrasiga runt näsan) sitter på tänderna.
Ok. Det är nu man plockar fram råden från Murakamis bok "What I talk about when I talk about running": Man bestämmer sig. Man kämpar mot de egna begränsningarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
man borde införskaffa sig den där murakami-boken va?
Ja, jag tyckte faktiskt att den var riktigt läsvärd, han skriver väl. Sen är ju ämnena han skriver om intressanta; löpning och författarskap. Men egentligen kan alla läsa den. Om man gillar annat än Mitt sommarlov-böcker, alltså, berättelser typ "först gjorde vi det, och sen gjorde vi det och sen var det slut..."
Funrun: Du borde absolut skaffa dig den och även hans "norweigan wood", en mycket fin historia
Skicka en kommentar