Nu sitter jag här med ben som nästan gått av. Det var ett grymt jobbigt pass, kändes som ett motsvarande fartlekspass med TSM i somras. På gränsen till mjölksyrakänning ett par gånger. Men vad det är härligt att få ta ut sig så där rejält. De sista minutrarna fick man koncentrerar sig så där hårt som man gör när man har ett PB på känn i ett lopp. Förutom att det var ett väl planerat pass så spelades det också bra musik. Även detta pass inleddes med Miss Li. Undrar om hon vet att hon blivit en sån spinningfavorit? Förmodligen inte. Passet avslutades också med denna gamla Rammsteinslagdänga: Mycket hellre detta än speed metal.
I morgon kommer Cecilia till Stockholm. Då ska vi fixa till bloggen, träna, äta massor av mat och bloggdejta med andra löperskor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Missar jag nån ironi här??? (jmfr FB)
Nej ingen ironi. Vi har länge diskuterat vilken typ av musik som spelas på gymen. För det mesta ganska så tråkig. Men på spinningpassen överraskar de. Inte för att jag har något i mot hårdrock men när de bara spelade det sist så blev det lite tröttsamt. Så idag är jag bra ärligt glad över blandningen.
Skicka en kommentar