onsdag 28 januari 2009

Hur undviker löparen att bli skadad?

Björn Suneson har sprungit längre än de flesta. Sommaren 2007 sprang han tvärs över den amerikanska kontinenten. Mer än ett marathon om dagen, 96 dagar i sträck. Om jag minns rätt var den enda skavanken han fick lite skav i grenen efter att en dag ha sprungit i byxor som blev blöta av allt regnande. Själv tror han att det beror på hur han tränar. Påstår att han är lite av en latmask. Att han aldrig tar i till 100%. Low Slow Distance. Aldrig en för häftig ökning av träningsmängden. Sparsamt med sådant som intervallträning. Är noga med att alltid ha flera löparskor igång samtidigt för att få variation istället för ensidighet i den ensidighet som löpning trots allt innebär. Så efter fyra dagars maffande på raken unnar jag mina ben en vilodag. Jag är trots allt knappt skadefri. I morgon är det återbesök hos naprapaten.

Läs vad Björn Suneson skriver om hur han undviker skador här.

4 kommentarer:

Anonym sa...

åh, han är så kool. Jag brukar se honom komma pilades ibland. Men det är inga LSD-pass av funrun-rang, han springer FORT för att vara långsam! =)

Visst är det KUL när man kan springa så mycket tack vare maffe?!

Cecilia sa...

jag har också sett honom i stockholm ett par gånger, nej hans LSD-tempo liknar väl mitt bästa på korta intervaller.
jag kollade på vertex - tänk att kunna göra något sådant! lyckost!

Anonym sa...

varför skulle du inte kunna göra vertex? Kom igen nu, jag kan ju... =) Låt dina trasiga delar lugna ner sig, sen blir du grym.

Cecilia sa...

mina trasiga delar är riktigt friska nu, säger naprapaten. och jag har beställt ny säng! men jag är fortfarande en klen typ...
vertex... för dig som vill springa ett lite tuffare marathon, eller hur det uttrycktes.
MEN VEM VET! du får reka i år, och så ser vi vad som händer.