Back in life

Uppe ur tv-soffan, tillbaka från knäckfrosseriet och åter på svensk mark. Det var bara att ta tag i träningen. Med det gjort så är också årets första 5 km avklarade i 5:36 tempo. Det funkade bra fram till den 4:e km då small det till i foten och nu är jag tillbaka till ruta ett känns det som, har inte kunnat springa ordentligt sedan november. I mitten på december gick jag till en läkare som är ortoped och han gissade på stressfraktur, men röntgen visade ingenting. Då blev ordinationen att smörja in foten med antiinflammatorisk gel och vila. Visst det har ju blivit lite bättre men jag kan ju uppenbarligen inte springa. Känns rätt så tröstlöst nu. Så det blir väl inte så mycket löparbloggande framöver, ni får helt enkelt ta del av mina gympass.

Tänk vad smidigt det hade varit med en sån där bokblogg, kanske en "hej det här är mitt hus, mina osnutna ungar och mitt jobb blogg" eller bara en den där man bara tar en massa ställning för saker som säkert upprör vissa men känns så självklara när man själv läser dem. De är liksom inte lika dagsformsberoende, jovisst man ska ju ha inspiration till att skriva bra saker (vilket alla tre ovan lyckas alldeles utmärkt med) men en ond fot eller en arg höft sätter inte stopp för bloggens huvudtema. Så när jag lessnar på att skriva om tunga pass i gymmet kanske det dyker upp ett inlägg som handlar om mina osnutna böcker (jag har ju inte barn) eller om saker som är så självklara att de behöver sägas igen. I morgon tänkte jag exempelvis bjuda på lite tankar om året som gått och om året som komma skall. Det mest osnutna där får väl bli en historia om misslyckade löparsnytningar.