Nytt år, nya tag

Kom hem i går efter att ha varit en vecka i Barcelona. När vi gick ner för landning på Skavsta såg vi hur isarna hade lagt sig både på sjöarna och på flera av de närmsta havsfjärdarna. Här och var syntes människor som var ute och åkte långfärdsskridskor. Vackert! Tänkte ett tag att jag skulle skynda mig ut på Stadsfjärden innan solen försvann - häftigt att gå på La Rambla och åka skridskor alldeles hemmavid på en och samma dag - men så blev det inte. Och i morse vaknade jag med världens halsont... Te på ingefära och bara en långsam promenad längs med vattnet istället för en dag på havet:( Linn fick låna mina pjäxor&skridskor, Johannes skrapade ihop lite av varje till sig från förråden, och så gav de sig ut på en tur. Förra vintern blev det ingen åkning alls eftersom isarna inte låg, så det ska bli spännande att se så småningom om löpningen har inneburit något för skridskoåkningen. Lite starkare borde jag väl ha blivit i benen???

Barcelona, ja. Jag hade packat ner massor av löparkläder för att springa i behaglig, spansk vintervärme. 15 grader och sol hade jag tänkt mig, som det var för två år sedan när jag också var i Spanien över julen. I år regnade det och blåste kallt de flesta av dagarna. Typiskt göteborgsväder och inte vad jag hade beställt. Och min sorgliga vänstersida krånglade. På juldagen sken i alla fall solen och vi hann med både familjepromenad (hur hann alla barn bli så här stora??? så snabbt???) och en mil i löpardojorna längs med vattnet. Den milen gick hur bra som helst. Visst, lite stum i låret efter sju, åtta km, drack en kopp kaffe och avrundade med att springa hem. Inga problem. Dagen efter kändes det lite i höften. Natten därpå var det som att ha tandvärk i hela vänstra benet/låret/höften. Och sedan fortsatte det så. Värre på nätterna än på dagarna. Jag gick en hel del, men sprang inget mer. Sov på en mix av Alvedon/Ipren, fyllde på framåt småtimmarna. Sov och sov... det gick rätt dåligt att sova...

Naprapaten hittar inget fel på höften (alltså skelettet, eller hur jag ska uttrycka det). Säger att jag ska stretcha min sätesmuskel ordentligt. Men jag tycker att det onda sitter fram också. Det får bli ett nytt besök hos naprapaten, och vad jag hoppas att det ska rätta till sig! Inte minst efter att ha läst om årets sista långpass bl a här.

För ska jag ha några (löp)önskningar för året som kommer, är det att kunna springa långt. Vara på utflykt med enbart kroppen som medel för att ta sig fram. Långt och länge. Lite snabbare, ok, men det är nog mindre viktigt. Om jag måste välja. Eller hänger det ihop?

Det kändes spänstigare än det ser ut.

Åker man till Barcelona går det annars (utan ond höft) utmärkt att kombinera storstadsliv med löpning. Det var många människor som var ute och sprang. Norrut, längs med havet, kan man springa på en strandpromenad helt utan biltrafik. Jag var i två av stadens parker, Parc Grüell och Montjuïc, båda med ordentliga backar, och båda med en hel del löpare. Men, som sagt, så mycket löpning blev det inte. Och inte mat heller - frukosten blev senare och senare för var dag som gick, och sen blev det bara ett mål till. Sånt slarv har inte jag råd med, blev av med två kilo på veckan som gick. Annars var det lätt att äta gott och mycket på den vegetariska restaurangen Organic. Riktig vegetarisk mat, inte bara något "utan kött".