Sega timmen

I dag fanns inte orken där. Var det jag som för två dagar sedan längtade efter nästa tur i spåret?

Fredag, och jag skulle springa intervaller igen. På uppjoggen kändes kroppen lika seg som på Tjejmilen, minst, så jag gjorde raskt om tusingarna till kort intervall. 8 x 220 meter, sprang på nästan exakt samma tid varje gång, 53-54 sekunder, vilket gör en km-tid på strax över 4:00.

Nerjoggen fick en ynka km, sedan: inte en meter till. Hur bär ni er åt, ni som håller er runt 4 minuter per km, mil efter mil???

Nästa fredag är det dags för tusingarna. Hur segt det än känns.