En löpardag i Skåne

I natt sov P och jag på Hovs Hallar (har ni inte varit där så kanske ni har sett när Nils Poppe spelar schack med Döden i Ingmar Bergmans "Det sjunde inseglet. Inspelad just där). Tog bilen till Torekov och sprang dryga 18 km längs med havet, slutmål Vejbystrand. Buss tillbaka, och så bilen upp genom Sverige. I svettiga kläder, för Torekov är stängt för säsongen när alla sommargäster har försvunnit till Stockholm. Då är det stängt i gästhamnens duschrum, och Kallbadhuset såg så mörkt och tillbommat ut att vi inte ens gick dit och frågade, fastän han som köpte cigaretter i i kiosken där vi köpte varsin macka sa att vad han nu hette nog var där.

Det går en markerad led hela vägen från Torekov till Vejbystrand, stenar och annat som är målade med orange färg. Dem får man hålla koll på, och inte bara dem, utan alla stenar och rötter och komockor och bäckar och... lätt att stå på öronen, men sagolikt vackert att springa med hela Skälderviken och Kullaberg i blickfånget.

Två omgångar betande får, flera flockar med kor, ett dussintal hästar, minst lika många sälar och en hel del fågel hann vi se. Sälarna såg ut som minigondoler ute i vattnet. Pausade i Öllöv för att dricka och för att P skulle hinna titta hur det såg ut där han bodde några år på 70-talet.

Det här är faktiskt det längsta jag har sprungit UTAN att ha fått ont! Visserligen ingen km-tid att skryta med (7:59), men i den ingår pauser och även sträckor som inte gick att springa, som stenpartiet vid Dagshög.

Åk dit! Och gör det när ingen annan är där!