Stockholm Halvmarathon

Malin kom i mål på på 1:56:40, en hur bra tid som helst! Första halvmaran, längsta distansen i ett svep någonsin och efter en minst sagt skadedrabbad träningssäsong. GRATTIS!


Timmen före start öste regnet ner i Stockholm, men när den sista startgruppen hade gett sig i väg var regnandet nästan över. Gav mig iväg till 11 km-markeringen på Kungsholmen och satt på en bänk ett tag innan det var dags att spana efter alla som jag skulle heja på. Det finns otroligt många löpstilar!

Malin dök upp snabbare än jag var beredd på, det var hon som såg mig, hade sprungit första milen riktigt bra, 56 nånting. Strax efteråt kom Peter, viftande med sin obligatoriska handduk; alltså lätt att känna igen. Sigrid kom någon minut efteråt, hon startade i den sista startgruppen.

Begav mig sedan till målområdet och mötte på vägen löpare som redan var på väg hem. Hittade en lucka bland alla åskådare längst fram vid avspärrningarna strax före målgång. Missade Malin, men kunde applådera in både Peter och Sigrid. Båda två sänkte sina pers - gratttis till er också!

Mina egna halvmarathonförsök är inte mycket att komma med. Båda gångerna har jag haltat i mål. Båda gångerna har vänster ben gått sönder efter tolv, tretton km. Så nu är det långsam km-ökning som gäller fram till Göteborgsvarvet 2009 plus massor av annan stärkande träning, inte bara löpning. Jag ska springa i mål, och jag ska komma i mål utan att vara skadad.